En grillad med ... campylobacter

... satte P för vår flytt till Udden - eller, rättare sagt,  försenade den med en vecka! Åtminstone tror vi att det var grillkorven som B köpte på Centralen som var orsaken till att han blev jättedålig och med skyhög sänka och feber la’s in på Södersjukhuset. I övrigt hade vi ätit alla mål tillsammans hemma.

Midsommarplanerna fick skrivas om, men ut till Udden kom vi på midsommarafton - en mycket medtagen make, son, sonhustru och undertecknad. Det blev, trots allt, en härlig helg i strålande väder.
Måltider (fixade av sonen, som även provianterat) intogs utomhus till skönsång av Sylvia Borin. Jo, hon heter faktiskt så - trädgårdssångaren - och hon sjunger oavbrutet och glättigt. Dessutom delar hon efternamn med ett par av våra nära vänner!

Efter detta jobbiga sista kvartal (förlåt min klagosång...) är tomten här ute på Udden mycket eftersatt och vildvuxen. ”Charmigt rufsig”, tyckte sonen, som antagligen var orolig för att jag skulle sätta honom i arbete.

MEN vad gör det? Egentligen?
Vi har ju nu haft en jätteskön vecka - och har det fortfarande. Solen strålar, fåglarna sjunger och mitt berg blommar rikligare än någonsin. Jag kan inte namnen på de olika fetknoppsväxterna, som det finns alldeles för många av för att jag ska kunna/orka identifiera mina. En del kanske förresten hör till familjen Fetbladsväxter. Men jag tycker att de är fantastiska där de blommar i små bergsskrevor nästan utan jord. Vilken växtkraft!

Det har inte kommit många mm regn här, så vi blev väldigt förvånade över hur grönt och frodigt det var jämfört med hemma, där gräsmattan redan var alldeles brun. Gräset hade här på vissa ställen vuxit sig knähögt under de veckor vi varit borta. Beror förstås på närheten till havet.

Funkian är också fin

... och Manne, han som byggde stugan och planterade växterna, skulle nog glädjas i sin himmel (eller var han nu är...) om han såg pionen som jag hittade, och som nog varit helt bortglömd och övervuxen i många år. Den är enorm, men blomningen sjunger nu på sista  versen för i år.

Trevlig helg!

Midnattssolen

... hann vi uppleva den sista av våra tre kvällar i makens hemby. Nu följer nästan ett par månader när solen inte går ner och kvällar och nätter är magiskt vackra. Bilderna nedan är dock tagna lite tidigare än midnatt - ungefär vid 23-tiden.  

Att vädret skiftade kan man lugnt säga. Vi hade strålande sol och drygt 25 grader i lördags. I måndags var det bara ett par grader - visserligen plusgrader, men det kändes som om det var snö i luften när vi åkte till flygplatsen.

Då var det skönt att kliva ut på Arlanda och mötas av normal junitemperatur, även om det blev mörkt på kvällen i vår lilla trädgård. Våra rhododendron är fantastiska i år. Det verkar de vara överallt så det är nog ett riktigt rhododendronår. Den på bilden är en av tre som definitivt var felmärkta på plantshopen för många år sedan. Vi köpte vad som skulle vara en dvärgvariant, och det visade sig efter bara ett-två år att det i så fall var en jättedvärg. Men den är så fin även om den tar  lite väl stort utrymme av en liten tomt.

Och se på sjutton. Vad lyser skarpt i rabatten om inte en daglilja - dock inte någon av de förädlade varianter som jag - medvetet - planterat. Den här jättehöga, enkla och tidiga Hemerocallisen måste ha följt med som "bonus" på någon annan rotklump. Nåja, med tanke på hur liten utdelning mina "egna" gav förra sommaren är det ju bara att tacka och ta emot.

Nu är posten eftersänd, grannarna informerade och vi flyttar ut till Udden. Måtte vi nu få en sammanhängande längre vistelse där. Förhoppningsvis hinner vi åtminstone få båten i sjön till midsommar. Efter de senaste månadernas flackande känns det nu som om jag överhuvudtaget inte kommer att vilja packa och resa någonstans på ett bra tag, men det går nog över och normaltillstånd inträder antagligen ganska snart.

I syrenernas tid...

... och i gullregnens månad är vi redan! Det vill säga - gullregnen som kantar genomfartsleden i vårt samhälle har inte riktigt slagit ut men syrenerna står i full blom.

Maj har varit en riktigt ledsam och trist månad på flera sätt - framför allt för att vi har vi förlorat ytterligare en familjemedlem - Bs äldsta bror. I morgon är det dags för den tredje resan upp till Norrbotten sedan i mars.

Så har vädret i maj varit riktigt skruttigt - mestadels kallt och blåsigt. Men nu kan det väl bara bli bättre?!

Det börjar i alla fall bra. Låt mig presentera min charmige, vackre älskling från grannhuset. Sällan har väl någon blivit så glad över att jag kommer som han blir varje gång vi ses. När vi kommer hem från Udden och han hälsat färdigt lägger han sig ned vid vår entré, och där ligger han så länge jag är i närheten.

En av mina favoriter bland perenner i rabatten (förutom charmtrollet ovan) är den rosa tolvgudablomman (Dodecatheon meadia), som jag tycker är så söt. Man måste dock komma rätt nära för att se den fantastiska blomman. Det händer inte mycket med den, d v s den tycks varken bli större eller kraftigare med åren, och inte går den att dela, och i slutet av förra sommaren trodde jag att den gett upp helt.Till min glädje återkom den och har nu blommat så fint i ett par veckor. 

Dagliljor har det inte blivit mycket skrivet om i denna blogg, trots namnet, men jag hoppas på ett bättre år än förra. Det var i alla fall en hel del knoppar på flera när vi lämnade Udden i förrgår. Vad gäller olivträd så är oktober/november-vistelsen på Kreta redan bokad. Men inte hemresan! 

Trevlig nationaldag!