Det växer så det knakar

Först och främst: jag har inte mycket att berätta, inga nya platser att visa, inga frestande restauranguppläggningar på tallrikar el dyl. Kort sagt: den här sommaren blir den minst aktiva någonsin! Lugnt och skönt, men nog börjar det bli lite småtrist! Vi bryter vistelsen på Udden då och då för att åka hem och se över lilla trädgården. Så ni som inte alls är intresserade av trädgårdsrapportering kan klicka bort mig här.

För många år sedan fick jag några rotskott av en murgröna som min moster hade på torpet i kalmartrakten. Jag petade ned dem på ett par olika ställen, och länge såg det ut som om de inte alls skulle ta sig. Lika bra, tyckte maken, som hävdade att den förstör väggen med sina ”sugfötter”. Å andra sidan gillar han också vintergröna växter. Men murgrönan satte fart, och under de senaste tio åren har vi fått hålla efter den stenhårt. Den är ca 60 cm djup/tjock och på sensommaren låter det som en motor i den, då mängder av bin och andra biliknande insekter (lär vara någon sorts blomflugor) ockuperar den. Varsamhet får iakttas då man öppnar altandörren, för även om de är snälla varelser är det inte roligt att sticka huvudet rakt in i en jättesvärm.

Vildvinet, som också hinner växa in på vinden om man inte tuktar det, tycker jag mycket om. Det blir ju flammande rött på hösten för att sedan tappa alla blad.

Praktlysingen har också vuxit enormt i år. Den utgör en härlig färgklick, kräver ingenting och blommar nästan hela sommaren, men den hotar i år att ta över helt och hållet på platser där den står...

 ... liksom lavendeln! Snart är det motorsåg som gäller när de två stora buskarna ska beskäras. Att sitta på gräsmattan och repa av bladen gillar jag. Det är avkopplande och lika rogivande som de lavendelbad jag bokat några gånger på SPA. Och gratis! Som jag tror att jag nämnt tidigare lägger jag inte något i skåp och lådor utan hänger upp lite här och där - främst i stugorna på Udden.

Så har äntligen några dagliljor gått i blom. Även de har förresten vuxit ovanligt mycket i år - så mycket att en del nya, mindre exemplar tyvärr blivit skymda. Några av de gamla pålitliga dagliljorna blommar nu och dessutom en helt ny - en som jag fick som kompensation för trassel med en handelsträdgård förra sommaren. Så förargligt att jag har tappat namnet på den! Som så ofta har namnstickan försvunnit under vintern, och jag kan inte hitta någon notering.  

Jersey Spider

Christmas Is

Catherine Woodbury

Bela Lugosi

Här på Sörmlands ostkust har vi fortfarande rätt fint väder, även om det blivit lite svalare. Kring 20 grader och sol är dock helt OK tycker jag, och hoppas att jag även i morgon kan ta morgonkaffet med mig till bryggan, lyssna på suset i vassen och titta upp på en fin sommarhimmel.

Saknad... och lite annat

Vi chattar, messar, skickar bilder och  pratar ofta i telefon, men att min saknad efter nära och kära skulle bli så här kännbar hade jag inte trott! Jag saknar att få umgås ”på riktigt” med min lillebror och hans hustru, med Bs syskon och deras familjer och med andra nära vänner. Jag saknar att åka längs de välkända vägarna i Norrbotten, att åka båt på älven till stugan på vår holme och - oj - så jag saknar de ljusa nätterna där norr om Polcirkeln. Det är länge sedan vi varit ”borta” därifrån ett helt år. Och längre tid lär det bli.

Och Pimm’s o’clock i the pensioners´ corner i våra vänners trädgård i New Forest! Vårt årliga besök i England saknar jag redan trots att vi inte brukar åka förrän i slutet av sommaren. Vi har känt P&T sedan vi var 21-22 år  och träffades på Ibiza, har umgåtts sporadiskt under vissa perioder men alltid hållit kontakten. De senaste 15 åren har vi kunnat träffas minst en gång per år. Vi är jämnåriga, och de coronaisolerar sig, liksom vi, så någon resa dit blir det inte.

Knappast någon sen höstresa till Kreta heller, även om våra vänner där just i dagarna påmint oss om ”att ni har ett gäng olivträd här som ni behöver ta hand om i höst...”!

Måtte denna hemska pandemi snart släppa greppet - och inte i första hand för att vi ska komma igång med resandet igen. Jag tror å andra sidan att det är mycket möjligt att vårt resebeteende kommer att ändras - till det bättre för miljön. Miljötänk, höjda flygpriser, kanske en viss oro att bli fast någonstans där man inte vill fastna för länge... Vi lär få se, men jag har länge sagt att något ÄR galet då jag kunnat flyga Sthlm-Kiruna t o r för 600 kr (tack, tack) medan jag betalat 570 kr för en enkelresa med taxi hem från City, ca 2 mil.

Sonen och hans hustru har vi träffat väldigt lite. Eftersom de kommit i kontakt med rätt mycket folk, d v s jobbat, har de varit rädda att föra över ev virus till oss. Vi har därför bara setts på en fika då och då utomhus, och vissa helger har vi lämnat över Udden till dem. Nu har de fixat och utrustat lilla gäststugan så att självhushåll till stor del ska funka. I övrigt hoppas vi att det välbehövliga sommarregnen kommer på nätterna, så att vi kan umgås mycket utomhus. Det ser vi fram emot.

Lite trist och mycket ovanligt utan besökande vänner alltså, men objudna snyltare har vi fått i år. Mördarsniglar! Tidigare har vi haft en del på fuktigare gräsytor vid bryggan, men nu ser vi dem på kala berget. Hoppas de inte ger sig på mina dagliljor. I övrigt har vi inte mycket att bjuda dem på.

Nu är blomsterprakten på Udden över, alldeles för snabbt. Eller - sommarblommor och träd har blommat över, men bergets alla fetbladsväxter har exploderat i gult, rosa och rött.

Förhoppningsvis börjar dagliljorna blomma om några veckor, men det verkar faktiskt segt på knoppfronten i år. Till dess får jag glädja mig åt en del säkra kort nu när vi är hemma ”i sta’n” för att klippa gräs, köra tvättmaskinen m m. Nej, vi bor inte innanför tullarna, men alla stockholmare åker ”till landet” och ”till sta’n”...

Några pålitliga skönheter

Etoile Violette (Clematis)

Frans Hals

Tappat namnet. Klättrar uppför stammen på ett dött plommonträd.

Om ni lyssnat på Betlehem Isaaks Sommarprogram är jag säker på att ni tyckte att det var bra. Läs hennes bok, "Mitt  liv utan dig" som gavs ut i våras!