Nödlandning …

 … under testflygning. 

När vi satt med eftermiddagskaffet på altanen igår hörde/kände jag plötsligt en mjuk duns vid ena foten. Där satt den här lilla dunbollen, som nog var ute på sin första flygtur. Helt oskadd och orädd satt den och tittade forskande rakt på mig ett bra tag. När vi började undra om den inte skulle kunna lyfta för egen maskin flaxade den iväg. Det är ibland lite knepigt att avgöra arten på de små ungarna, men nog är väl detta en bofink? Det som talar för detta är också att bofinken är tidigast av våra arter här med att häcka och få sina ungar.

Fågelsången här på Udden har i år varit intensivare än någonsin, och vi hör fortfarande göken hoa varje dag. Det har den nu hållit på med i minst tre veckor. Har den stackaren inte hittat någon partner i år? Vi har väldigt många lövträd på tomten - något som bara ett hundratal meter härifrån ändras till att bli enbart barrträd. Här växer ek, björk, hägg, rönn, al, fläder, vildapel, körsbär, sälg. På gott och ont … Det blir enormt mycket pollen och säckvis med sega, tunga eklöv att kratta upp på hösten, men försommaren är så vacker. Och så har vi fågelsången!

Vårt produktiva svanpar har visat upp sina telningar förra veckan. SJU stycken i år. Hoppas de får behålla sina småttingar, men det finns vakande, grymma ögon överallt, och - vips - kan en havstrut dyka ned och ta en unge som hamnat en liten, liten bit ifrån föräldrarna. Förra årets fem minskade till tre ungar. Naturen är hård!

Här på Udden lider marken av samma torka som på massor av andra platser i landet. Undantagen är strandängarna som är frodigt gröna. Det känns otäckt när mossa och lavar krasar under fötterna, och gräsbränder har ju redan förekommit på många ställen. På tomten vattnar vi några av de finaste fetbladsfläckarna på berget för att förhoppningsvis få se dem blomma i rött, rosa och gult. Vi har gott om ”eget” vatten, även om vi sedan några år också är anslutna till det kommunala. Den anslutningen finns några kilometer härifrån, men vi, tolv hus på Udden, har genom en egen, gemensam lösning kunnat ansluta till det kommunala ledningsnätet. Behöll givetvis vårt brunnsvatten för utomhusbruk.

Snart är det midsommar, men någon bukett av egna blommor lär jag inte få ihop. Det verkar bli en väldigt blomsterfattig sommar i år: inte en enda digitalis syns till, inga tecken på prästkragar, inte ens hundkex. Det blir väl till att fylla midsommarkruset med ormbunksblad och köra ned några smörblommor i mitten. Ja, pionen hinner nog förresten slå ut. Köpa blommor till midsommar? Nej det är fusk!

En riktigt varm vecka väntar oss enligt prognoserna. Vattnet kyler dock fortfarande rätt ordentligt, och vi har under den här varma perioden hela tiden haft fyra-fem grader svalare än inne i sta’n. 

Ha det fint!

Kaprifol - Bohusläns landskapsblomma (och en av mina favoriter)