söndag 5 april 2020

Stugskam och tappade sugar

Förra året brottades våra samveten med flygskam. Nu är det STUGskam som råder. Både B och jag tillhör, som sagt, riskgruppen och ska hålla oss hemma. Vi är privilegierade, har en stor altan och en liten tomtplätt så vi kan vara utomhus, men, oj, vad vi längtar ut till Udden. Det är nu nästan ett par veckor sedan vi åkte därifrån efter bara fyra-fem dagars vistelse. Vi behöver visserligen inte träffa andra människor där ute, men vi har ändå beslutat oss för att stanna hemma nu. Eftersom vi måste lämna Stockholmsregionen blir det Nyköpings sjukvård som belastas OM ”något” skulle hända. Vi kan ju ramla på berget, få blindtarmsinflammation eller något annat. Vi skulle inte heller kunna ta oss hem om B av någon anledning inte skulle kunna köra. Det är sådana här gånger som jag verkligen lider av att inte längre kunna köra bil! 

Lite surt känns det också att som nollåtta plötsligt pekas ut som persona non grata. På Österlen och på Gotland vittnar bekanta med fritidshus om att lokalbefolkningen tittar riktigt snett på dem. De är pensionärer som även normala år flyttat ut i mars/april och som den senaste tiden isolerat sig hemma för att försäkra sig om att vara smittfria. Jag förstår orsaken, men ändå... De, liksom vi, betalar visserligen inkomstskatt i hemkommunen, men i stort sett alla andra inköp, restaurang- och kafébesök m m, m m i ett halvårs tid görs i fritidskommunen.

Men, jag upprepar det som blivit litet av mitt mantra nu: lyxproblem

En fördel med att befinna sig här på hemmaplan är att vi relativt enkelt kan handla våra matvaror på nätet och få hemkörning. Ja, ”relativt enkelt” är orden! Inför första beställningen visade det sig att leveranstiderna från ICA, COOP, Hemköp låg på 9-10 dagar. OK, vi är hyfsat bra på att planera, så det borde ju gå att få rutin på detta! Så kom då dagen för leveransen - och ett par timmar före ETA kom ett SMS. Tyvärr kan x, x, x och x inte levereras. Vi fick EN GURKA av allt det vi beställt från frukt- och gröntavdelningen. Blev till att ringa sonen. Det ska bli väldigt spännande att på torsdag få se hur vi ska få ihop påskhelgens måltider.  Vad utgår från den beställningen? 
Systembolaget verkade vara pålitligare (fast resultatet har vi ju inte sett än). Där framgick det i alla fall om en produkt var slut i lager redan när man klickade på den. Spännande att se om vi får det vin vi har beställt till laxen o s v.

Tänk, vad mycket man/jag skulle kunna göra nu - sån’t som annars inte blir gjort för att vi är på Kreta i april. Skulle ju kunna så lite frön t ex. Nej, jord, krukor och de små växthusen är ju på Udden. Putsa något fönster eller sortera i lådor och garderober. Fy, orkar bara inte. Baka matbröd. Finns ingen jäst i butikerna, och jag vägrar slåss mot kletig surdeg. Är inte detta med jästen konstigt förresten? Det borde väl märkas på mjölhyllorna också att all jäst tagit slut? Det gör det åtminstone inte här.

Nej, just nu känns det som om någon tryckt på en pausknapp och ställt hela livet i vänteläge. Ändå är vi så lyckligt lottade att ingen i vår familj, släkt eller vänkrets blivit sjuk. Så skönt att Bs äldsta (och numera lite sköra) syskon bor uppe i lilla norrbottenssamhället, som än så länge inte har några registrerade covid19-fall. Å andra sidan har de inte heller några intensivvårdsplatser på nära håll. Vår marsresa avbokade vi ju, men måtte vi kunna åka upp till dem i sommar.

Tack och lov för Internet! Nog är det fantastiskt att kunna ha så tät kontakt med vänner oavsett var de bor. Jag byter några meddelanden med min väninna i England och får följa med ut i hennes trädgård, får några ögonblicksbilder från familjen på Kreta och byter några ord i chatten med svägerskan när vi spelar wordfeud. 
När jag pluggade franska i Schweiz i ungdomen fick jag lov att gå till telegrafstationen i Lausanne och be dem beställa ett samtal till mina föräldrar! Det ni - så gammal=erfaren är jag!

Sköt om er nu!












söndag 22 mars 2020

Jag riskgruppar mig på Udden

Många bloggare hade föresatt sig att inte skriva om coronasituationen, eftersom vi matas med den dygnet runt via media. Det hade inte jag heller tänkt göra, men det är svårt att undvika när vi alla befinner oss i ett läge som vi aldrig tidigare upplevt. Och varav skallen är full. Diskussionens vågor går höga. Stänga gränserna NU, när viruset redan finns överallt? Ja, Sverige har ju faktiskt inte stängt, men resultatet blir ju så eftersom grannländerna stängt. Rätt eller fel? Idiotiskt att inte stänga alla skolor? Eller klokt? Jag tycker att många experter från olika myndigheter är väldigt modiga. Vilka kommer att få bära hundhuvudet när resultaten visar sig? Det ska bli intressant att följa utvärderingar när denna kris väl är över. 

Maken gjorde ett par militära rep övningar på ett fältsjukhus. De var imponerande anläggningar; komplett utrustade med operationssalar - där man opererade grisar: Miss Piggy och Billy Bacon - utrustning för IVA-patienter med respiratorer m m. Under 90-talet avvecklades samtliga, en del såldes medan andra till och med SKROTADES. Beredskapslagren tömdes, eftersom de inte ansågs behövas. En hel del materiel hade säkert idag varit förstört av tidens tand, men tänk om något funnits kvar och bara kunnat uppdateras nu!

Vi har i alla fall förflyttat oss hemifrån ut till Udden för frivillig isolering, och nedan tror jag ni kan få se en rätt unik bild: E4:an mellan Södertälje och Trosa en fredag vid lunchtid!


Och så kan jag ju inte  låta bli att skriva om Kreta, eftersom det är en så stor del av min tillvaro. Vi kom dit första gången till påsken 1988 - B, vår son, mina föräldrar och jag. Sedan blev det påsklovsresor dit nästan varje år. Vi höll då till på sydöstra delen av ön. I mitten av 90-talet förflyttade vi oss till nordkusten, och det blev därefter ofta två resor per år. Vi jobbade ju, så oftast fick vi nöja oss med bara en vårvecka och en höstvecka. Mina föräldrar gick så småningom bort, sonen växte upp, vi förberedde oss så smått på att kunna vara där längre perioder och hade under tiden blivit rätt etablerade i byn där vi hyrde - och fortfarande hyr - en lägenhet av en familj. Den familjen har blivit våra riktigt nära vänner. Vi har följt deras barn från småbarnsåren, varit med på bröllop och barndop. De senaste sju åren har vi tillbringat slutet av oktober och så gott som hela november där. Påsken har vi oftast firat med dem, och det kändes väldigt ”tomt” när vi förra våren inte kunde resa dit. Nu blir det alltså en inställd vårresa till!

Det är tråkigt, men i dagsläget ett riktigt lyxproblem - för oss i alla fall. Hjärtat blöder dock för alla på Kreta, ja överhuvudtaget på alla öar/orter där man lever av turismen. De jobbar så otroligt hårt under den långa turistsäsongen. Sedan kan de förstås ta det litet lugnare på vintern, men då är det för många familjer dags för olivskörd och så ska tavernor, hotell, barer m m repareras och fixas till. Många hus vid havet målas om helt eller delvis varje år eftersom fukten går hårt åt dem. Utgifter uppstår och tär på kassan förstås - tills nya inkomster börja flyta in i april. I normala fall! Ute på öarna lider de åtminstone inte brist på mat, då så många har odlingar och djur ute i sina hembyar ofta en bit ifrån turistorterna vid havet. Det är i alla fall den uppfattningen vi fått genom våra vänner. ”Mat, vin, raki och olivolja” har vi alltid. Det är nog betydligt svårare för rena stadsfamiljer.

Sedan ska vi ju inte glömma bort alla företag i Sverige! Även här lever massor av människor av turism och besöksnäring. Många lär få slå igen. Restauranger försöker behålla kunder genom att erbjuda hemkörning av matlådor. ”Kom hit på utomhusfika och korvgrillning” annonserade ett slottscafé norr om Stockholm inför helgen. Enligt expertuttalanden kan man räkna med mycket stor arbetslöshet. Hur går det med våra pensioner... 

Huuu, vilken litania. Om någon orkat läsa ända hit får ni här på sista raderna en ursäkt för detta pessimistiska inlägg. Det var nog ett helt egoistiskt terapialternativ.

Sköt om er!


PS. Jag har lagt till en blogg, som jag följt ett bra tag, på min blogglista. Anitas Kreta. Sedan tidigare följer jag ju Ia mitt i livet. Jag vill understryka att dessa trevliga damer lever och verkar på Kreta. De har alltså vidare perspektiv och vet ju mycket mer om förhållandena där. Själv är jag ju faktiskt bara turist. DS

måndag 9 mars 2020

Coronavirus - MEN också koltrastsång och blåsippor

Egentligen skulle jag ha pulsat i meterdjup snö nu i norra Norrbotten. Biljetter var bokade sedan länge, men fyra dagar före avresan avbokade jag. Nej, det berodde inte på coronaviruset - inte i första hand. Jag fick med mycket kort varsel ett erbjudande att vara med i ett forskningsprojekt om min ögonsjukdom. Det var något jag inte ville missa. Sedan kändes det faktiskt rätt OK också att undvika flygplatser och flygplan just nu. Här i Stockholm har vi viruset - uppe i våra trakter i Norrbotten har de hittills inga fall. Just nu fick jag dessutom upp en blänkare (Dagens Industri - den är väl seriös?!) att SAS kabinpersonal smittats. Rätt skönt att stanna hemma.

Vi har inte bokat någon kretaresa i vår. Av flera olika orsaker bestämde vi oss för att avvakta något, redan innan corona gjorde entré. Årets julklappsresa till son och sonhustru var nämligen lite bökig att få ihop, så det tog tid innan datum, biljetter och lägenhet till deras val - Prag - var bokade. Och då hade viruset redan börjat spöka. Pragresan blir redan i första hälften av maj, så det kan ju gå åt skogen med den.

Men här hemma har vi faktiskt haft en riktigt fin dag med sol idag, så det var verkligen hög tid att plocka ned ljusslingorna från träden. B satte i gång och stack efter ett tag in huvudet och hojtade: LYSSNA - nu är koltrasten här! Mycket riktigt, nu hörde vi den litet trevande fågelsången! Så efterlängtad varje vår.

Och under alla fjolårslöv och vissnade växtdelar i rabatterna lyste det ju fläckvis blått! Mina kära blåsippor kämpade för att komma åt ljuset, så dem måste jag med det snaraste hjälpa fram.  Jag började rafsa bort kvistar och löv och belönades med fler och fler blå grupper. Efter idogt samlande under många år, när jag grävt upp små plantor på mina föräldrars tomt, har jag dem nu överallt. Nu räcker de till för att dela på och ta ut en del till Udden. Nog ska jag väl hitta någon liten plätt att gräva ned dem på. Jag tycker så mycket om dem för att bladverket är grönt och fint hela sommaren, även när de blommat ut.
Idag

Våren 2019
Året i New Forest - om ni inte vill ge er ut i resevimlet får ni här tips på en vacker resa som ni kan göra hemma i soffhörnan. Kunskapskanalen har en otroligt fin dokumentärserie från ett av mina favoritresmål. I fyra avsnitt följer man naturens skiftningar och djurlivet i vackra New Forest i södra England. Ja, en del människor är också med (varav några rätt "udda"). Jag kom dit första gången för ca 25 år sedan, när våra vänner flyttade dit från Oxford. Sedan har det blivit väldigt många besök, och vi ledsnar aldrig på att vandra här. Det är en verklig ynnest att få vistas mitt inne i denna sagolika miljö. Fjärde avsnittet, ”Äntligen sommar”, sänds den 14 mars, men man kan förstås se alla avsnitt på Play. 

Förhoppningsvis klarar vi oss alla från viruset. Ha det bra!









torsdag 27 februari 2020

Våren som kom av sig

För ett par dagar sedan gladdes jag åt blå och gula krokus som tittade upp i rabatter och gräsmatta på södersidan av huset. Ovanligt tidigt - men härligt! Givetvis vet man att det blir bakslag - flera gånger - innan den riktigt våren är här, men efter en så lång, vinterfri period som nu i år känns det extra trist.

Ja, först blev det en "panikutryckning" till Udden i går morse, när en vänlig granne hade klivit upp - och ned - för våra trappor då han misstänkte att havet kunde hota vårt förråd. Det är otroligt högt vattenstånd, som överallt i landet, och havet hade förvandlat flera små ängar till sjöar. 
Vart tog vägen vägen? Vågar vi köra?
Så var fallet även hos oss. För att komma ned till vår brygga hade vi behövt en båt. Nåja, höga stövlar hade kanske funkat. Den lilla saltängen var en sjö, och inne i röken flöt ett par kvarglömda vedpinnar. Värre var dock att golvet i en del av förrådet var alldeles vått. Vilken tur att nämnda granne hade åkt ut för att kolla läget i sin sjöbod, för detta är extremt ovanligt! Nu kunde vi rädda maskiner, verktyg och en del annat som stod på golvet.

Hem igen efter bara några timmar, för det verkade som om vattnet fortfarande steg, och då skulle nog inte vägen vara farbar så länge till. 
IDAG ser det ut så här - här lite söder om Stockholm! Kul för sportlovslediga barn som gjort stora snögubbar på lekplatserna, men jag skulle hellre ha njutit av vårblommor.


BOKTIPS. Jag läser väldigt mycket, och har gjort det ända sedan jag fick mitt första lånekort på biblioteket. Det var ett bra tag innan jag började skolan, för vi hade precis flyttat in till storstaden Kiruna, jag hade inte hunnit få nya kompisar och hade antagligen jättetråkigt. Min pappa lärde mig läsa, tog med mig till biblioteket och snart var jag "stammis" på barnavdelning där. Jag är jätteglad för alla boktips men måste bekänna att jag är väldigt dålig på att själv tipsa och recensera. Fick nog av att analysera texter och skriva recensioner när jag pluggade, tror jag.

Susanna Alakoskis "Bomullsängeln" vill jag i alla fall rekommendera. Man kan nog kalla den för en arbetar- och kvinnohistoria (1900-tals), och jag blev rätt förvånad över hur lite jag visste om förhållandena under denna period i vårt östra grannland. Utöver allt man var tvungen att plugga in i skolan om krigen förstås. Måste erkänna att jag inte ens kände till att det fanns en textilindustri i denna nordligare del av Finland, Vasatrakten. I textilstaden Tammerfors har jag varit och även, via jobbet, besökt Tampella, men där är det stopp. Som sagt, en intressant bok. Jag har läst att hon med denna roman inledde ett "episkt projekt", så jag ser fram emot fortsättningen. 


fredag 14 februari 2020

Alla hjärtans dag

.... eller Valentindagen är det idag. Ytterligare en (kommers)dag som vi lydigt importerat från USA. Bakgrunden är något oklar och varierar beroende på källa, men de flesta är överens om att Sankt Valentin var ett helgon - en martyr som dödades på 200-talet av kejsaren Claudius II. Orsaken var att han, Valentin, i hemlighet arrangerade kristna vigslar, vilket alltså var förbjudet.

Här hemma började ”firandet” i mitten av 80-talet, även om det varit känt innan dess. Så vitt jag kommer ihåg var det i rätt blygsam omfattning den första tiden. Ett gulligt kort till pojk-/flickvänner, en blombukett eller gelehjärtan till partnern. Som det eskalerade sedan! Rosförsäljare började stå vid skolingångarna, lärare klagade över att ordningen stördes och popularitetstävlingar skapade tragedier hos dem som inte fick någon ros.

Idag har jag fått MASSOR av - inte rosor men - e-postade rabatterbjudanden infogade i bilder på hjärtan. Från klädkedjor, apotek, resebyråer, flygbolag, hotell  m fl, m fl. Och jag är övertygad om att ni också fått dessa.

Jag läste idag att det säljs närmare tio miljoner rosor i Sverige de här dagarna. Det ni! Rosor är underbara, men idag blir jag faktiskt mer imponerad av den här lilla tuffingen, som gäckar vintern. Den lyser på tomtens norrsida, på en plätt som inte får någon sol alls.
Vintergäck
Persilja som blivit kvar utomhus var faktiskt grön och helt OK, men det är inte alls så konstigt. Den kan man ju ibland krafsa fram under snötäcket.

För första gången den här vintern var det faktiskt en tunn isskorpa på viken efter en natt med ett par minusgrader. Just här mellan vår brygga och ön utanför är det inte mer än max 1,5 meter djupt, och en helt isfri vinter har vi aldrig upplevt. Detta första tunna istäcke försvann dock snabbt vid lunchtid när temperaturen gick upp.


Trevlig helg!

tisdag 28 januari 2020

Tack kromosom 19

Jag är inte särskilt skrockfull - inte alls vill jag nog säga - men när det kommer till så’na här hemskheter... vågar jag? Jo, jag gör det. Jag slår fast (och dessutom skriftligt): jag har aldrig haft vinterkräksjukan! Och då har jag ändå under massor av år nyttjat kollektivtrafiken, vistats i folkmassor, torkat upp efter sonens kompisar o s v. För jag har nämligen en defekt kromosom! Jag och ca 20 procent av landets befolkning, inkl min bror och son. Det har de sagt på nyheterna i morse. Så: tack för den defekten! Och nu är det nog säkrast att jag trots allt tar i trä!

Vilka defekter det är på väderleken spekuleras det ständigt om. Vi körde hem från Udden för ett par dagar sedan, och längs långa sträckor var de sörmländska fälten alldeles gröna! Påskliljorna sticker upp några centimeter där de står i skyddade lägen. I januari!
Från Kiruna fick jag dock detta foto, taget idag. Intejättekonstigt, men för att vara så här pass tidigt på säsongen är den här snömängden rätt ovanlig.  Enligt prognoser ska det dessutom komma massor den närmaste veckan. Brorsan tycker det räcker så bra som det är...

Jag gillar musik och lyssnar ofta och gärna. Men tänk om man själv kunde få välja (läs: välja bort) i större utsträckning. Denna bakgrundsmusik, som ofta blir förgrundsmusik, i så många TV-program är ett rent gissel! Jag tittade tidigare i kväll på ett mycket intressant program med Birgitta von Otter som handlade om hennes far, Göran von Otter, och dennes kontakt med SS-officeren Kurt Gerstein. Gång på gång, ofta under lågmälda ”pratdelar”, hade programmakarna lagt in musik. Helt omotiverat! Tack och lov kan man ju få många program textade, men nog är det galet (och störande) att allt måste bäddas in i bakgrundsmusik! Snälla, är det inte någon där ute med mäktiga TV-kontakter som kan tvinga fram en förändring?!





lördag 11 januari 2020

Året som gick

Det känns som om det är hög tid för ett inlägg - om inte annat så för att önska er alla en god fortsättning på det nya året. Som jag konstaterade för ett år sedan visar mitt bloggande hur ”regelbundet” mitt liv är numera. Visserligen ganska omväxlande, men resor och vistelserna  på Udden resp hemma följer ungefär samma tidsplan varje år. Dessutom går de flesta av våra resor till samma destinationer år efter år. 

Nu är helgerna är överstökade, och vi har fått umgås med våra närmaste såväl på Udden som hemma. Ja, vad är "hemma"? Om jag skulle räkna antalet dygn tror jag nästan att vi tillbringar fler ute på Udden än på mantalsskrivningsadressen.

Hittills har januari vädermässigt varit lika grå och trist som december. Vädret inbjuder verkligen inte till några andra aktiviteter än inomhusditon. Jag har alltså inte något nytt att berätta, men inspirerad av några bloggare som jag följer gör jag en sammanfattning av 2019.

Se, vi hade faktiskt snö här i början av januari

Februari var månaden för den STORA resan, när vi tillsammans med sonen och hans hustru fick ett par veckor med fantastiska upplevelser i Sydafrika.
I mars åkte vi upp till norrbottenssnön

Inte långt därefter, rätt tidigt i april, stod blåsipporna i full blom här hemma....

och i maj blommade häggarna ute på Udden

I juni var det tyvärr dags för nästa (begravnings)resa till Norrbotten och Bs hemby. Foto taget strax före midnatt.

Men vi hann fira midsommar på Udden

I juli fick jag äntligen lite blomsterprakt  i mina dagliljebäddar 


I augusti njöt vi för fullt av fina sommardagar på Udden

och i september var det dags för det årliga besöket hos vännerna i engelska New Forest.

I oktober - äntligen - KRETA...
 ... liksom i november

December - morgonpromenad på juldagen på Udden

Trevlig fortsättning på helgen och god fortsättning på år 2020!