torsdag 20 september 2018

Stockholm i mitt hjärta

Varför turistar vi så otroligt sällan i vår egen stad - vi som bor i den vackraste av städer? Det frågar jag mig varje gång jag faktiskt promenerar i Stockholm utan att ha ett mål och en tid att passa. Igår blev det i alla fall en heldag. Solen strålade, vattnet glittrade och det var perfekt promenadväder. 

Turistbussarna stod på rad nedanför slottet, och kameror och mobiltelefon klickade överallt. Folk betalar ju faktiskt tusentals kronor för att komma hit och uppleva sta’n; det som vi kan göra nästan gratis. Så här i mitten av september är det inte längre någon trängsel, och man kan till och med flanera längs Västerlånggatan utan att knuffas med folk.
På Skeppsholmen doftade det hav och lite tjära, och vågorna kluckade mot kajen och mot skroven på skutor i det mest otroliga modeller. Jag har under flera år haft min arbetsplats på Blasieholmen, och då blev det rätt många lunchpromenader på Skeppsholmen och även Kastellholmen, men nu är det ett bra tag sedan.

Krigisk krog (Torpedverkstan) och Mindepartementet passera man på rutten "Skeppsholmen runt".

Vi fortsatte till Slussen och kikade ned på den enorma byggarbetsplatsen under nuvarande konstruktion. Att denna trafikplats nu byggs om kan knappast ha undgått någon. Det är förresten rätt imponerande att den nuvarande, eller den som nu till stor del är riven, har  fungerat som trafikkarusell sedan 30-talet med tanke på hur biltrafiken vuxit. En mycket snillrik konstruktion! Här var det förstås lite trångt och stökigt, men snart var vi inne på Söder. Lämnade pulsådern Götgatan och promenerade längs lugna, charmiga smågator. Om jag skulle flytta in till ”innanför tullarna” (vilket i dagsläget inte känns troligt) är det här jag vill bo! På Söder - i Mariakvarteren.

Kaffe-, glass- och matställen besöks förstås alltid när man turistar, så hungrig är jag inte när vi kommer hem, men fötterna - ovana vid asfaltsvandringar - är jättetrötta. Men vi orkar/hinner skörda årets sista äpplen innan skymningen lägger sig.
Skördetid
Sommarens sista ros





lördag 15 september 2018

Insnärjd i spindelnät

... och bombarderad av ekollon - livet på Udden dessa dagar. Vi har alltid gott om spindlar, och jag måste ofta gå runt stugorna med långskaftad borste och sopa bort klibbiga nät. Jodå, jag vet att spindlar är nyttodjur, men man måste ju kunna röra sig in och ut utan att bli igenklibbad. De senaste veckorna har det inte funnits några nät - och så vips: inom loppet av ett knappt dygn svävade igår nät stora som familjepizzor i alla vinklar och vrår. Men spindlarna har nog fått svälta, om de inte blivit vegetarianer, för näten var gula av björkfrön. Fågelbadet blev också snabbt en sörja, men nu finns det ju fräscht vatten överallt. Medan dessa frön virvlar i den rätt hårda vinden rasar ekollon ned på plåttaket. Det låter som rena rama kulsprutebeskjutningen.

Dagarna har varit soliga och sköna, men det känns att det går mot höst. Kvällarna blir längre och inga lampor lyser upp mörkret på andra sidan viken på vardagarna. Sophämtningen upphör för i år. Våra perioder på Udden kommer nu att bli kortare, och vi har så smått börjat ”göra höst”. Lika bra att få undan en del medan vädret är fint. I rätt många pytsar och krukor blommar det fortfarande vackert, medan det är läge att rensa andra. Tiden rusar, och det är inte mycket mer än en månad till vår kretavistelse. Innan dess kommer vi förstås att åka ut hit, men nu känner vi oss rätt nöjda...
... och åker hemåt.
När vi stannar framför vår entré hemma kommer närmaste grannen: ”Bra, att ni kommer. Ni måste befria mig från tonvis med vindruvor!”. Visserligen små, men - alltså - mängder, och sååå söta! 

Murgrönan, som jag fick ett rätt litet rotskott av för ca 30 år sedan, blommar som aldrig förr och här surrar otroliga mängder bin. Altandörren måste vi öppna lite försiktigt för att inte kliva rakt ut i en bisvärm. Murgrönan är ca 60 cm tjock/djup - hur anger man måttet på en växt? Jag vågar inte tänka på hur tegelväggen ser ut under den. B var tveksam när jag satte den, men jag tycker så mycket om växter med fräsch grönska året om. Nu hotar den att ta över huset. Jag petade nämligen ner ett par skott till på andra sidan av huset - på norrsidan - och trodde knappast att de skulle klara sig. Sedan länge är även dessa uppe vid taket. Och så klart - ju mer jag klipper, rycker och försöker tunna ut desto tjockare blir de. Extra husisolering försvarar jag dem med. Och så är det roligt att klippa in några revor för att dekorera julgrupperna med.


Trevlig helg!

tisdag 4 september 2018

Underbara septemberdagar

Vilka septemberdagar! Solen strålar och växtligheten har fått snurren. Så här grönt, frodigt och fräscht har gräset inte varit på hela sommaren. Styvmorsvioler slår ut samtidigt som kantarellerna lyser i vår slänt.

Viken ligger spegelblank. Att det är vindstilla är vi inte bortskämda med här på Udden. Inga vattenskotrar eller andra motorer stör. 
Balsam för själen!


lördag 1 september 2018

Valinformation, sopsortering m m

Efter rätt många dagar på Udden har vi landat hemma igen. Eftersom det faktiskt regnat en del är det dags att klippa gräsmattan och se över den lilla trädgården på hemmaplan. Hämtar posten hos grannen, och ur kassen rasar valpropaganda. Mängder av kuvert - direktadresserade och massutdelade. Väldigt mycket ligger i igenklistrade kuvert. Undrar hur många träd som gått åt till detta! Och så är det sorteringen. Kuvert ska enligt instruktioner om sortering inte läggas i vanliga pappersinsamlingen. Undrar hur mycket tid vi tillsammans i landet lägger ned på att sortera papper?! Vad trött jag blir!

Miljöfrågan präglar ju valrörelsen väldigt starkt i år, och vi är fler och fler som inser hur otroligt viktig den är. Eftersom sopbergen växer och vår jättekonsumtion så ofta belyses undrar jag, som så ofta, varför det är så svårt att bli av med t ex möbler, porslin och husgeråd på ett miljövänligare sätt - läs återanvändning. För ungefär tio år sedan stod jag inför den jobbiga uppgiften att tömma mina föräldrars hus. Min pappa, som då bott där ensam några år, gick hastigt bort och det blev alltså aldrig aktuellt med något annat boende. Huset skulle tömmas och säljas. Jag, som då fortfarande jobbade, bor 20 mil från huset i fråga och brorsan ytterligare ca 100 mil. Vi hade inga möjligheter att sortera, sälja via annons, köra hit och dit, så jag kontaktade olika organisationer och även kommunen och erbjöd dem ett komplett "husinnehåll", bara de kunde komma och tömma. Kommunen iordningsställde just då boenden för flyktingar, så jag tänkte att det kunde vara intressant att gratis möblera minst en lägenhet. Ingen var intresserad! Själva kunde vi förstås bara plocka hem ett fåtal prylar, så resultatet blev att vi betalade ett företag för att tömma, och det allra mesta hamnade på tippen! 
Då vi nu ger svägerska och svåger en hand med att avveckla ett rätt stort och fint sommarställe blir detta åter aktuellt. Ingen vill/orkar/kan "förbarma sig" över t ex ett jättefräscht och snyggt "köksinnehåll". Nog är det ett slöseri som ger en mardrömmar. Detta om detta - slutgnällt nu.

För några år sedan konstaterades att vi svenskar slänger ca åtta kg textil per person och år. Jag medverkade då i ett projekt med bl a Textilhögskolan i Borås och diverse textilföretag, och ett av resultaten blev att rätt många företag nu tar emot kasserade textilier. Lämna in dina textilier  - som inte platsar för återanvändning - så kan nya fibrer återvinnas! Alltid något! 
Det känns plötsligt höstlikt, och regnet hänger i luften. Vi har dock hunnit med en liten skogspromenad för att kolla svampläget (resultat = noll), men i frysen fyndade B lite kantareller. DET var roligt, liksom att Erica Kinsley just flög över 1,90 meter och därmed vann damernas höjd! Dessutom får jag glädas åt att en av mina små rosor (de som kallas morsdagsros och säljs i kruka) blommar så här fint.

Det blev väl åtminstone en lite mer positiv slutkläm?!

onsdag 22 augusti 2018

Vägkrog

Vad spelar det för roll att vi har bilen full med kyl- och frysvaror när det är lunchdags för lilla kalven?!
Veckorna efter hemkomsten från Norrbotten har varit rätt händelselösa - men sköna! Av olika anledningar blir det ingen englandsresa i år. Även om jag älskar besöken i New Forest känns det faktiskt skönt att inte packa resväskan på ett bra tag. Inte förrän det är dags för Kreta i oktober/november. Det beror kanske på åldern - att det börjar kännas lite jobbigt att resa alltför ofta. Egentligen gäller det allt omkring själva resan, det vill säga alla köer och kontroller på Arlanda, flygförseningar, transporter hit och dit.

Nu har vi nästan bara varit här på Udden med undantag för några dagar hos svägerska i Västmanland. Det har ju varit en fantastisk sommar, och den fortsätter lite till. I morgon kan vi komma att få  27 grader, enligt färsk prognos. Vad gäller blomsterprakt, svamp och bär har det dock varit riktigt ynkligt. Bara några få dagliljor gick i blom, blåbärsriset torkade tidigt och av sommarkantarellerna på tomten har inte synts ett spår. Så klart - de behöver ju regn! Äpplen verkar alla få i överflöd, så också vi, och den spaljerade björnbärsbusken har satt nytt rekord. Aldrig tidigare har den gett så stora, fina bär och så här tidigt!

Egentligen räcker detta mer än väl, för det är många år sedan jag syltade och saftade, men det vore ju kul att få plocka lite som tidsfördriv. Nåja, det finns bär och svamp att köpa på torgen och/eller i butik.





Björnbär är extra kinkiga, tycker jag, som är "livrädd" för allt som är syrligt. De måste därför skördas i exakt rätt tid, alltså mer eller mindre varje dag. Övermogna är de ju inte heller goda. Men med rätt mognad - Mmmmm!

(Värmeljuset = storleksreferens)



Ja, så var det detta med resor … igen. Vi är ju en mycket reslysten familj, och nästa år fyller vi alla "jämnt". En lite längre, påkostad resa står på önskelistan, men vi har svårt att bestämma oss. Högst upp på Bs önskelista står sedan länge Galapagos. Själv känner jag mig inte helt "bekväm" med att resa så långt (förutom att det är förskräckligt dyrt!), och jag har nog lite medhåll från svärdottern. Just nu pekar det mot att uppleva "Mandelas Sydafrika", men - obs! - det kan hända att vi landar uppe i Norrbotten hos syskonen i stället.
Fortsättning följer med största sannolikhet.

onsdag 15 augusti 2018

Vacker äppelträdsblom...

... lär vi ha haft! Rekordsnabb var den också, för när vi åkte ut till Udden hade trädet massor av knoppar, och när vi kom tillbaka, efter bara en dryg vecka, var blomningen över. Grannarna berättade att det var länge sedan de sett en så riklig och vacker blomning. Och här är resultatet - fyra sorter! Tidiga Transparente Blanche är nu ätmogen. Hoppas övriga mognar utan inneboenden! Ser i alla fall bra ut så här långt. 

Efter några dagar på hemmaplan återvänder vi nu  till Udden. Huset här har mer eller mindre blivit en upp/ompackningsstation och tvättstuga, men det kommer säkert andra tider.

måndag 6 augusti 2018

Sveriges farligaste djur

... finns här -  ett av de absolut minsta krypen som gjort många människor mycket sjuka och gett en del men för livet. Jag pratar om den vidriga fästingen. Idag har jag plockat ett par som hunnit sätta sig på armen, och - tro mig - jag kollar ständigt. Vi har levt båtliv i Södertörns skärgård i 30 år, så det här med fästingar kan jag, men är man en fästingmagnet finns det tydligen inte något sätt att undvika dem. Att skala av sig alla kläder efter promenaderna och hoppa i havet eller duscha hjälper inte. Det kan ändå hända att det sitter en liten illvillig jäkel någonstans på kroppen morgonen därpå. Naturligtvis har både B och jag haft borrelia några gånger. Det botas i och för sig enkelt med en antibiotikakur, men det vore trevligt att slippa knapra tabletter var och varannan sommar. Jag har alltid råkat ut för fler fästingar än andra i min omgivning. Så olika det är från person till person! Vår son, som vistats i skärgården sedan han var nyfödd, har ALDRIG haft en fästing. 

Det här förstör faktiskt en del naturupplevelser, och därför är det så härligt att promenera i naturen i Norrbotten. Jo, jag vet att fästingar numera finns där också, men de lär inte vara smittspridare där - ännu. Något annat som jag saknar så efter min sommarvistelse i norr är det NORRBOTTNISKA LJUSET. Det är samma sak varje år - och har alltid varit så: en nedstämdhet infinner sig de första kvällarna här hemma när jag måste tända lampan inomhus. ”Sommar’n-är-slut-känslan” tar tag i mig, även om det är sommarvarmt och vi bara är inne i juli. Efter några dygn känns förstås allt normalt igen. Men att, som för ett par veckor sedan, kunna sitta i båten och långsamt glida nedför älven en ljus natt är obetalbart.


Normalt för årstiden är det INTE här. Björklöven singlar ned och lägger sig på altanerna tillsammans med drivor av björkfrön. Där vi förr har haft eftermiddagsskugga steker solen eftersom björkarna är kala! Ett väldigt futtigt blomsterår blev det, men i morse hade i alla fall ett par dagliljor slagit ut.

Condilla  och  Bela Lugosi


Björnbären som växer mot väggen på det urgamla förrådet har aldrig under våra åtta år här på Udden mognat förrän i slutet av september. Redan nu kan vi plocka stora, härliga bär.
Och efter denna "svalare" måndag med strålande sol och 25 grader utlovas nu varmare väder! Håll ut - snart kommer vi att klaga över kyla och regnrusk...