tisdag 17 juli 2018

Mina dagliljor

... har inte sin bästa sommar i år. De lider förstås som allt annat av torkan. Blommorna är mindre än förra sommaren, och jag tycker faktiskt att färgerna är mindre klara. Vi är bara i början av blomningsperioden, så det är inte så många som slagit ut ännu. Det verkar som om jag lyckats samla på mig nästan enbart sena sorter. I alla fall har ett helt gäng med Christmas Is slagit ut nu liksom den betydligt snålare spidern Crimson Pirate.



Nu kommer jag att missa massor av dessa favoriter, eftersom det är dags för sommarturen norrut. Jag kommer ihåg hur jag ofta sa’  till mina föräldrar att de ju inte kunde låta trädgården göra dem livegna. Var det inte dags för sådd så var det dags för jordgubbsplockning, plommon- och  äppelskörd m m. Och någon måste ju vattna de fantastiska dahliarabatterna. Min tomt är inte stor,  men jag måste erkänna att jag numera känner liiiite så. ”Du har det i generna”, säger brorsan (som klarat sig ifrån just dessa gener).
Se nu till att få i er mycket vätska i hettan och ha det bra! Nästa inlägg kommer nog ifrån nordliga breddgrader.


lördag 14 juli 2018

Knöliga, rynkiga och fula...

... men underbart goda - riktigt delikata! Vi grillar en hel del på Udden, framför allt när vi har gäster (vilket är rätt ofta). Dels för att det är trevligt, gott och uppskattat, och dels för att det inte är någon höjdare att steka eller använda ugnen inomhus i denna värme. Igår testade vi något - för oss - helt nytt, nämligen grillade jordärtskockor, inspirerade av ett recept i DN. Något recept behövs egentligen inte alls för detta - ca 30 minuter på grillen. Jag la’ dock först in mitt veto, när vi stod med påsarna med dessa jordiga knölar i affären. ”Ställer mig aldrig och skalar eller skrapar dessa. Det kommer ju att ta evigheter!”.  ”Lugn och fin nu”, svarade B och drog iväg med påsarna till kassan. Hemma tog han fram högtryckstvätten...


Riktigt finrivet citronskal, dragon, flingsalt och smör serverades till, och trots att det serverades såväl majs som zucchini, paprikor och tomater från grillen var det fatet med skockorna som länsades först.


Middagsförberedelser
För övrigt har jag ingenting särskilt att skriva om. Torkan härskar. Det gäller både i naturen och i min ”skrivaridélåda”. Alldeles för många träd fäller gula löv alldeles för tidigt, och det känns som om vattenkannan vuxit fast i handen på mig. Vill ju åtminstone hålla liv i pelargonerna i pytsar och krukor och i dagliljorna, som nu har rätt mycket knoppar. 

I morse var det 26 grader redan vid niotiden. Puh! Då är det skönt att kunna komma ut på fjärdarna, och dessa dagar tror jag att allt som flyter är ute. Att ligga och guppa i en båt, sitta på en klippa eller glida i kanot är underbart - tills DE plötsligt är där. Ett öronbedövande vrooom, och vattenskotrarna förvandlar den stilla viken till ett litet inferno. Vuxna, antagligen rätt välbeställda, (och nästan uteslutande) karlar kör runt, runt, hoppar och leker med dessa vidunder. Vadå - en bitch? Jag?

Ha det gott i värmen!

fredag 6 juli 2018

Calico Jack

Vilken sommar vi har! Även om vi längtar efter regn är det ju härligt att kunna sitta ute och äta middagar utan att behöva vara garderad och beredd på att i sista stund få lov att springa in under tak. Vi har nyss vinkat av min kusin med man. Det var första gången de hälsade på här, och då är det förstås extra roligt att Udden visade sig från sin vackraste sida.

Och - gott folk - som extra bonus: när de klev ut från gäststugan i morse togs de emot av ingen mindre än CALICO JACK. Ett nyförvärv vars första blomma slagit ut nu i natt - eller antagligen jättetidigt i morse. Den ska enligt beskrivningen bli ca 60 cm hög, men min (planterad i maj) är nu ca 40. Verkar mycket kraftig och har många knoppar. Ingen raritet men så vacker!


Trevlig helg!

onsdag 4 juli 2018

Först ut...

... är pålitliga Jersey Spider - en rätt hög daglilja med stora blommor. Den här mäter ca 17 cm mellan vingspetsarna och är en av mina favoriter sedan starten. Vi lämnade Udden i förrgår och åkte hem för ett dygn - och kom alltså i tid för att hinna se den trots att den är oväntat tidig  i år.

Lavendel är en annan favorit! Jag älskar färgen och även den, som jag anser, milda doften. Medan jag får en del obehag av många starka dofter i parfymer och rakvatten, av pioner, syrener, hägg m m sniffar jag gärna på lavendel. Jag klipper, binder knippor och hänger upp. Inga doftpåsar i garderober och skåp men i uterum, på altaner - ja, lite här och där. Lavendeln i söderläget hemma var fläckvis också klar att skörda - om än inte helt ”fullmatad”, och numera vågar jag gå hårt åt den med sekatören. Det som för många år sedan började med en liten, liten tuss från en grannes lavendel har blivit tre stora, robusta buskar hos mig.
På fler härliga favoriter inom en snar framtid hoppas 


Thalassa



måndag 2 juli 2018

I väntan på dagliljorna...

... finns det i alla fall litet annat att njuta av i den lilla trädgården.
Clematisen ”Etoile Violette” är en favorit, som tröstar oss efter förlusten av världens vackraste äppelträd - Oranie som blommade otroligt rikligt och med ovanligt mycket rosa i blommorna. När trädet dog sparade vi en stor del av stammen och några kraftiga grenar och planterade för tre år sedan vildvin och clematis mot den. Förra året blommade clematisen med drygt 100 fantastiska blommor med början i mitten av juli. I år såg det krisigt ut, men nu har de första blommorna slagit ut. Det blir dock betydlig snålare blomning i år. Antagligen kommer jag dessutom att befinna mig på ”fel” ställe då, men grannarna får väl beundra den.
Den 20 juli 2017 och 2 juli 2018


måndag 25 juni 2018

Dagliljor

Att maj månad i år var något alldeles extra och utöver det vanliga vad vädret beträffar bevisar ju alla temperaturmätningar. Växtligheten bevisade samma sak genom att gå i blom mycket tidigare än vanligt och att stå i blom kortare period än tidigare år. Facebook puttade idag fram ett foto som jag publicerat för exakt tre år sedan. Dagliljor i full blom och med, enligt min notering, massor av knoppar kvar. Idag ser den blombädden ut som på foto nummer två och har gjort så i flera dagar.
 

Ja, det här är alltså de ”vanliga”, enkla dagliljorna som vi ser i så många trädgårdar. De är rätt fina, de också, men de är alltså inte dessa som jag blivit så intresserad av. De är hybriderna, de förädlade skönheterna som finns i oändliga variationer. Låt mig stolt presentera ett exemplar. Dagliljan ”Okay in Sway”


Varför jag är stolt? Jo, för att jag kläckt namnet på denna första daglilja som min väninna korsat fram och registrerat i den internationella databasen. Jag har tidigare skrivit om att hon har strax under 2000 olika dagliljor, och de senaste tio åren har hon (och numera även maken) jobbat med att korsa fram nya sorter. Ett oerhört ”pilligt” och tålamodskrävande jobb, där de ratar ca 90 procent av de exemplar de efter flera år får fram. När någon duger vidtar en hel del pyssel innan den godkänns för registrering. Så var läget när jag för rätt många år sedan var där och de behövde namn på sin nya ”baby”. Själv hade jag just skickat ett SMS till brorsan och talat om att allt var ”OK in Sway”. Taget! Det blev namnet, och året därpå lanserades OK in the UK.

Nu väntar jag med spänning på att ALLA mina (cirka 10-12 st...) ska blomma, men det dröjer. Var så säkra på att det kommer bilder!
        

söndag 24 juni 2018

Mot mörkare tider...

för sommarsolståndet har passerats. Midsommar är vederbörligen firad med sillar, snapsar, jordgubbstårta - och en hel del annat. Goda vänner, goda viner och lite fotboll (med mindre gott resultat). Och tänk vad glad man blir när vädret överraskar och struntar i prognoserna. Vännerna startade i regn i Stockholm rätt tidigt på midsommarafton, och kom hit ut till strålande sol på Udden ungefär en och en halv timme senare. Lite växlande molnighet har det varit och lite svala vindar men mycket sol och många härliga timmar på altaner i lä. Någon midsommardagsbåttur lockade dock inte, eftersom det var för blåsigt och skvalpigt för att det skulle vara njutbart.



Men ”Sommar” har börjat, d v s programmet som sänts i radion så länge jag kan minnas - och enligt Wikipedia sedan 1959. Väldigt ofta har det varit underhållande och intressant att lyssna på, men nog tycker jag att det verkar ha blivit allt svårare att hitta sommarvärdar som har intressanta liv och/eller karriärer att berätta om. Eller är det jag som blivit äldre (jo, definitivt), fyrkantigare, mer svårroad m m? Men en person på 20-25 har ju sällan så mycket i bagaget att det fyller ett program utan att bli en privat självrannsakelse. Kanske egen terapi? Jag lyssnade i alla fall på dagens program med Bianca Ingrosso. HUR intressant är det för lyssnaren att i detalj få reda på hur hennes stackars mamma låg i fosterställning på golvet och grät? Känns nästan pinsamt privat, tycker jag. När hon sedan gick över till att långrandigt beskriva hur, när och varför hon spydde p g a sin bulemi (jag förringar inte sjukdomen!) slog jag av radion, tog i stället fram läsplattan och klickade fram...


Elana Ferrantes bok ”Det förlorade barnet”. Det är den fjärde och sista delen som ska knyta ihop de fyra böckerna i hennes Neapelserie. Den kom ut förra året (tror jag) men det har inte blivit av att läsa den tidigare. Det ser jag fram emot, och återvänder därför till Neapel nu.