Sista september

… och hösten är obönhörligen på ingående här på Udden. Det är alltså inte meteorologisk höst ännu.

Pelargoner och Flitiga Lisa blommar för fullt, och det känns tråkigt att riva upp och kasta bort, men vi konstaterar att det mest troligt kommer att bli frostnätter innan vi kommer hit nästa gång. En del pelargoner ska jag övervintra, men absolut inte alla. Det finns det inte lämplig plats för. Jag har försökt - förrådet hemma har varit extra rörigt och skräpigt, och i slutänden har jag ändå fått köpa nya. Det är ju faktiskt ingen större ekonomisk uppoffring (en kasse med tre stycken för under hundralappen), utan det är mest känslan av att övervintra skötebarnen och få större och kraftigare exemplar till våren.

Jätteglad är jag över mitt lilla, fina olivträd, som jag köpte för ett och ett halvt år sedan. Jag var övertygad om att det var heldött nu i våras och var på väg till komposten med det, när jag såg att det kanske, kanske trots allt hade överlevt vintern. Det mådde ju så gott i stugan där vi håller ca tio grader när den står tom, men att sedan plötsligt stå i 20-25 graders värme, som det blev bland annat under julhelgen, gillade det inte. Nu ska lilla trädet få bo i uterummet i nyinköpt frigolitkruka och lite annan isolering.

Hösten är ju skördetid. Här har vi inte så mycket att skörda, men kantarellerna på tomten kom upp även i år. Härligt att ha dem på egna tomten så att de kan få stå i fred på tillväxt. Lite kryddor klipper jag också och hänger upp på tork – dragon, salvia och timjan. Basilika har jag frusit in lite av. I ärlighetens namn blir det inte av att använda särskilt mycket av detta under vintern, men jag gillar själva - väldoftande - hanteringen.

I morgon ser det ut att bli hyfsat svaga vindar, så då ska båten tas upp i marinan inte så långt härifrån. Tyvärr kan vi inte ta upp den på egna stranden. Idag har det varit ganska varmt och skönt när man jobbat i solen och i lä, men riktigt iskalla vindar på andra sidan huset. Alltså: Dags för säsongens första brasa! 

Höstliga hälsningar från Udden!

Stockholm i mitt hjärta

Varför turistar vi så otroligt sällan i vår egen stad - vi som bor i den vackraste av städer? Det frågar jag mig varje gång jag faktiskt promenerar i Stockholm utan att ha ett mål och en tid att passa. Igår blev det i alla fall en heldag. Solen strålade, vattnet glittrade och det var perfekt promenadväder. 

Turistbussarna stod på rad nedanför slottet, och kameror och mobiltelefon klickade överallt. Folk betalar ju faktiskt tusentals kronor för att komma hit och uppleva sta’n; det som vi kan göra nästan gratis. Så här i mitten av september är det inte längre någon trängsel, och man kan till och med flanera längs Västerlånggatan utan att knuffas med folk.

På Skeppsholmen doftade det hav och lite tjära, och vågorna kluckade mot kajen och mot skroven på skutor i det mest otroliga modeller. Jag har under flera år haft min arbetsplats på Blasieholmen, och då blev det rätt många lunchpromenader på Skeppsholmen och även Kastellholmen, men nu är det ett bra tag sedan.

Krigisk krog (Torpedverkstan) och Mindepartementet passera man på rutten "Skeppsholmen runt".

Vi fortsatte till Slussen och kikade ned på den enorma byggarbetsplatsen under nuvarande konstruktion. Att denna trafikplats nu byggs om kan knappast ha undgått någon. Det är förresten rätt imponerande att den nuvarande, eller den som nu till stor del är riven, har  fungerat som trafikkarusell sedan 30-talet med tanke på hur biltrafiken vuxit. En mycket snillrik konstruktion! Här var det förstås lite trångt och stökigt, men snart var vi inne på Söder. Lämnade pulsådern Götgatan och promenerade längs lugna, charmiga smågator. Om jag skulle flytta in till ”innanför tullarna” (vilket i dagsläget inte känns troligt) är det här jag vill bo! På Söder - i Mariakvarteren.

Kaffe-, glass- och matställen besöks förstås alltid när man turistar, så hungrig är jag inte när vi kommer hem, men fötterna - ovana vid asfaltsvandringar - är jättetrötta. Men vi orkar/hinner skörda årets sista äpplen innan skymningen lägger sig.

Skördetid

Sommarens sista ros

Insnärjd i spindelnät

... och bombarderad av ekollon - livet på Udden dessa dagar. Vi har alltid gott om spindlar, och jag måste ofta gå runt stugorna med långskaftad borste och sopa bort klibbiga nät. Jodå, jag vet att spindlar är nyttodjur, men man måste ju kunna röra sig in och ut utan att bli igenklibbad. De senaste veckorna har det inte funnits några nät - och så vips: inom loppet av ett knappt dygn svävade igår nät stora som familjepizzor i alla vinklar och vrår. Men spindlarna har nog fått svälta, om de inte blivit vegetarianer, för näten var gula av björkfrön. Fågelbadet blev också snabbt en sörja, men nu finns det ju fräscht vatten överallt. Medan dessa frön virvlar i den rätt hårda vinden rasar ekollon ned på plåttaket. Det låter som rena rama kulsprutebeskjutningen.

Dagarna har varit soliga och sköna, men det känns att det går mot höst. Kvällarna blir längre och inga lampor lyser upp mörkret på andra sidan viken på vardagarna. Sophämtningen upphör för i år. Våra perioder på Udden kommer nu att bli kortare, och vi har så smått börjat ”göra höst”. Lika bra att få undan en del medan vädret är fint. I rätt många pytsar och krukor blommar det fortfarande vackert, medan det är läge att rensa andra. Tiden rusar, och det är inte mycket mer än en månad till vår kretavistelse. Innan dess kommer vi förstås att åka ut hit, men nu känner vi oss rätt nöjda...

... och åker hemåt.
När vi stannar framför vår entré hemma kommer närmaste grannen: ”Bra, att ni kommer. Ni måste befria mig från tonvis med vindruvor!”. Visserligen små, men - alltså - mängder, och sååå söta! 

Murgrönan, som jag fick ett rätt litet rotskott av för ca 30 år sedan, blommar som aldrig förr och här surrar otroliga mängder bin. Altandörren måste vi öppna lite försiktigt för att inte kliva rakt ut i en bisvärm. Murgrönan är ca 60 cm tjock/djup - hur anger man måttet på en växt? Jag vågar inte tänka på hur tegelväggen ser ut under den. B var tveksam när jag satte den, men jag tycker så mycket om växter med fräsch grönska året om. Nu hotar den att ta över huset. Jag petade nämligen ner ett par skott till på andra sidan av huset - på norrsidan - och trodde knappast att de skulle klara sig. Sedan länge är även dessa uppe vid taket. Och så klart - ju mer jag klipper, rycker och försöker tunna ut desto tjockare blir de. Extra husisolering försvarar jag dem med. Och så är det roligt att klippa in några revor för att dekorera julgrupperna med.

Trevlig helg!

Underbara septemberdagar

Vilka septemberdagar! Solen strålar och växtligheten har fått snurren. Så här grönt, frodigt och fräscht har gräset inte varit på hela sommaren. Styvmorsvioler slår ut samtidigt som kantarellerna lyser i vår slänt.

Viken ligger spegelblank. Att det är vindstilla är vi inte bortskämda med här på Udden. Inga vattenskotrar eller andra motorer stör. 

Balsam för själen!

Valinformation, sopsortering m m

Efter rätt många dagar på Udden har vi landat hemma igen. Eftersom det faktiskt regnat en del är det dags att klippa gräsmattan och se över den lilla trädgården på hemmaplan. Hämtar posten hos grannen, och ur kassen rasar valpropaganda. Mängder av kuvert - direktadresserade och massutdelade. Väldigt mycket ligger i igenklistrade kuvert. Undrar hur många träd som gått åt till detta! Och så är det sorteringen. Kuvert ska enligt instruktioner om sortering inte läggas i vanliga pappersinsamlingen. Undrar hur mycket tid vi tillsammans i landet lägger ned på att sortera papper?! Vad trött jag blir!

Miljöfrågan präglar ju valrörelsen väldigt starkt i år, och vi är fler och fler som inser hur otroligt viktig den är. Eftersom sopbergen växer och vår jättekonsumtion så ofta belyses undrar jag, som så ofta, varför det är så svårt att bli av med t ex möbler, porslin och husgeråd på ett miljövänligare sätt - läs återanvändning. För ungefär tio år sedan stod jag inför den jobbiga uppgiften att tömma mina föräldrars hus. Min pappa, som då bott där ensam några år, gick hastigt bort och det blev alltså aldrig aktuellt med något annat boende. Huset skulle tömmas och säljas. Jag, som då fortfarande jobbade, bor 20 mil från huset i fråga och brorsan ytterligare ca 100 mil. Vi hade inga möjligheter att sortera, sälja via annons, köra hit och dit, så jag kontaktade olika organisationer och även kommunen och erbjöd dem ett komplett "husinnehåll", bara de kunde komma och tömma. Kommunen iordningsställde just då boenden för flyktingar, så jag tänkte att det kunde vara intressant att gratis möblera minst en lägenhet. Ingen var intresserad! Själva kunde vi förstås bara plocka hem ett fåtal prylar, så resultatet blev att vi betalade ett företag för att tömma, och det allra mesta hamnade på tippen! 

Då vi nu ger svägerska och svåger en hand med att avveckla ett rätt stort och fint sommarställe blir detta åter aktuellt. Ingen vill/orkar/kan "förbarma sig" över t ex ett jättefräscht och snyggt "köksinnehåll". Nog är det ett slöseri som ger en mardrömmar. Detta om detta - slutgnällt nu.

För några år sedan konstaterades att vi svenskar slänger ca åtta kg textil per person och år. Jag medverkade då i ett projekt med bl a Textilhögskolan i Borås och diverse textilföretag, och ett av resultaten blev att rätt många företag nu tar emot kasserade textilier. Lämna in dina textilier  - som inte platsar för återanvändning - så kan nya fibrer återvinnas! Alltid något! 

Det känns plötsligt höstlikt, och regnet hänger i luften. Vi har dock hunnit med en liten skogspromenad för att kolla svampläget (resultat = noll), men i frysen fyndade B lite kantareller. DET var roligt, liksom att Erica Kinsley just flög över 1,90 meter och därmed vann damernas höjd! Dessutom får jag glädas åt att en av mina små rosor (de som kallas morsdagsros och säljs i kruka) blommar så här fint.

Det blev väl åtminstone en lite mer positiv slutkläm?!