Det har blivit dags att lämna Norrbotten. Vi avslutar med ytterligare en dag i Kiruna. Tänk att jag aldrig råkar på någon bekant i stan där jag trots allt bott i 15 år! Kanske inte så konstigt när man tänker efter. Vi var så många i min åldersgrupp som flyttade söderut för vidare studier (och blev kvar) eller jobb. Dessutom inser jag att den bild jag har av gamla skolkamrater är hur de såg ut som 18-19-åringar. Skulle antagligen inte känna igen många av dem idag.
Desto fler turister träffar vi på. Ryggsäcksfolket har invaderat. All världens språk pratas på gatorna, och det står jättepackningar parkerade på golven i restauranger och på caféer. Besökarna ska åka norrut mot Riksgränsen och Narvik, vandra från Abisko till Kebnekajse, besöka ishotellet, den unika och vackra kyrkan m m, m m. Med lillebror och svägerska ska vi själva äta lunch på en restaurang som den senaste tiden fått många fina utmärkelser, och som nog idag får sägas vara Kirunas bästa. Den heter Spis och ligger i det före detta elevhemmet, så plötsligt står jag här igen: precis utanför mitt gamla läroverk blickandes mot kyrkan och vägen som bar hemåt från skolan.
Desto fler turister träffar vi på. Ryggsäcksfolket har invaderat. All världens språk pratas på gatorna, och det står jättepackningar parkerade på golven i restauranger och på caféer. Besökarna ska åka norrut mot Riksgränsen och Narvik, vandra från Abisko till Kebnekajse, besöka ishotellet, den unika och vackra kyrkan m m, m m. Med lillebror och svägerska ska vi själva äta lunch på en restaurang som den senaste tiden fått många fina utmärkelser, och som nog idag får sägas vara Kirunas bästa. Den heter Spis och ligger i det före detta elevhemmet, så plötsligt står jag här igen: precis utanför mitt gamla läroverk blickandes mot kyrkan och vägen som bar hemåt från skolan.
Efter en jättegod lunch skjutsas vi till flygfältet och passerar det nya stadshuset, där det ligger långt utanför nuvarande centrum. Hit ska stora delar av stan flyttas. Om stadshuset råder delade meningar (förstås!). Vissa tycker att det är fint, andra att det är hemskt. Jag själv gillar det inte! Det gamla stadshuset älskar jag. I ärlighetens namn är väl inte exteriören så vacker (jo, det står fortfarande kvar) med sin lådliknande form - men invändigt! En jättestor hall med rymd och luft och massor av fin konst. Lägg därtill den strama, råa klockstapeln - läckert! Nu står klockstapeln bredvid en gräddbakelseliknande byggnad, och jag vill bara skrika ”stilbrott”! Stadshuset heter förresten Kristallen, men kallas av många kirunabor för såväl toarullen, surströmmingsburken som zakrisstian. Bör kanske tillägga att ordf i kommunstyrelsen heter Zakrisson... Och - nej - lådorna på taket är inga provisorier utan elcentral o d.
 |
| Foto: Tomas Hedqvist |
Mina foton blev sämre än vanligt, eftersom jag har en äldre reservmobil här uppe. När man lämnar Kiruna saknas nämligen täckning för andra operatörer än Telia i ett rätt stort område.
Nu hemåt, men vi är säkert tillbaka i vinter. Hej då, gamla hembygd!
Stan flyttar åt fel håll. Det är min åsikt. Fjällen kommer ingen att se. Myrlandet är ofta tio grader kallare på vintern, jämfört med temperaturen i "gamla stan".
SvaraRadera@Bert Bodin. Helt enig m dig! Jag - och många kirunabor - förstår inte varför man inte flyttar upp mot Luossa. Dit har ju de gamla trähusen flyttats. Stod vid gamla Domus och tittade ut mot fjällen. Så otroligt vackert! Trist var dock att se att ”allting” i stan är så eftersatt nu. Ersätts inte, repareras inte o s v. Allt handlar förstås bara om flytten.
Radera