Bye, bye Norrbotten

Som alltid avslutar vi vår vistelse i norr med ett eller ett par dygn i Kiruna innan vi flyger hem. Det är kallt, rätt hård vind, men soligt och vackert. Tror inte någon annan svensk stad kan skryta med denna utsikt från nuvarande centrum. Det är  alltså något man definitivt inte kommer att kunna blicka ut över från den nya stadskärnan. Snyft! Mobilens kamera kan tyvärr inte göra rättvisa åt denna vy.

I centrala Kiruna ligger kvarteret Ortdrivaren, som är ett arkitektoniskt känt kvarter med flera byggnader som ritats av arkitekten Ralph Erskine, och som stod färdiga i början av 60-talet. De döptes snabbt, på känt kirunamanér, till Snusdosan, Spottkoppen, Mullbänken och Berlinmuren. I en by ca fyra mil från Kiruna finns Ormen Långe.Nedan foto på Snusdosan.

Fortsätter min promenad till den gamla brandstationen. Visst är den fin?!

Och här! Här har många av Sveriges bästa ishockeyspelare fostrats - i en av de allra första ishockeyladorna i landet. Ishockeyintresset var väldigt stort i sta´n när jag var barn och tonåring, och man höll på IFK eller AIF. Oj, vad jag frusit om fötterna här! Ladan var ju bara ett vindskydd, och med temperaturer som ofta låg kring 20 minusgrader blev det rätt kallt, men stämningen låg ofta på topp och många spännande matcher såg vi.

En av de mer kända spelarna härifrån är förresten en viss herr Salming - en kille som maken B bland annat spelat emot. På min fråga till B om varför han inte valde samma (högavlönade) karriär som Börje Salming har svaret blivit att han inte ville sluta som kalsongförsäljare.

Sist på programmet står förstås besöket i affären för renprodukter. Här finns också en hel del annat (älgkött, hantverk och souvenirer t ex). Vi inhandlar snabbt våra favoriter: renskav, torkat renkött, lite rökt renkött och flera bitar kaffeost. 

Sedan är det dags att åka till flygplatsen och vidare hemåt!