Bland ……….. olivträd

 Dagliljornas säsong är över, men nu är jag äntligen tillbaka bland olivträden.

Som jag längtat hit - till den charmiga byn på den vackraste av öar - KRETA. Fyra år har passerat sedan vi låste dörren till vår hyrda lägenhet och med en stor kram sa ”hej då, vi ses i början av april som vanligt” till vår kretensiska värdfamilj. 

Sen började som bekant eländet - för min del allra först med hjärtproblem och några månader senare - för oss alla - pandemin! Efter alla vaccinationer och när viruset inte längre ansågs så farligt var reslusten inte som tidigare p g a olika problem med hälsan för både maken och mig. Ja, B skulle nog gärna ha rest, men jag kände mig länge lite väl orolig.

Men nu är vi äntligen här, och det mottagande vi fick var värmande och hjärtligt.  

Eftersom direktflighterna från Sverige nästan alltid avgår gräsligt tidigt på morgonen (hemskt att behöva åka hemifrån vid fyra!) är vi oftast framme tidigt på eftermiddagen. Det innebär sen lunch: som alltid en stor grekisk sallad och retsina! 

Förutom familjen var det jätteroligt att träffa grannarna på gatan, Anna i affären med flera. Våra  engelska och belgiska vänner har vi kunnat ha regelbunden kontakt med via sociala medier och mejl, och här är ”träffar” inplanerade. Hos Anna handlade vi det viktigaste för första morgonen, och fick minst lika mycket i en andra kasse som innehöll δώρα (gåvor): olivolja, apelsiner, äppelkaka, ouzo … Vid det här laget känner hon till våra vanor och preferenser. Jag, som aldrig äter apelsiner hemma (för surt för min mage) kör här citruspressen varje dag.

Ut på byn - oj - vilka förändringar som har ägt rum här under dessa fyra år. Inte till det bästa för OSS - men ekonomiskt säkert ett lyft för många här. Och det unnar vi dem. Alla ”inrättningar” har ju inte utländska ägare. Många stora, flotta hotell har vuxit upp längs stranden och andra har byggts ut/byggts om till tjusigare versioner. Eleganta solstolar och strandbarer, serveringar med bord på trottoarerna - något som inte var tillåtet för bara några år sedan - och så vidare.

Vi är också lite tidigare än vanligt, så det förklarar förstås att det är rätt mycket turister här. Kanske har också en del utländska resebyråer förlängt säsongen, eftersom sol-och-badvädret de senaste åren varat betydligt längre än till mitten av oktober.

Tidigare stod några cafébord och rangliga stolar här

Andra dagen här var det dags att åka upp en liten bit i bergen till vår värds odlingar och jättebyggprojekt. Utanför sin ”släktby” har han köpt mycket mark där han för ca tio år sedan anlade stora frukt- och grönsaksodlingar och påbörjade planeringen av en villa. Huset består ännu bara av en bottenplatta men omges av kolonner, små statyer och modeller av olika kända landmärken för Kreta.

Frangokastello

Fyren i Chania

En ”symbol” för Lasithiplatån 

Nu var vi uppe för att givetvis se hur detta projekt framskridit, men också för att plocka frukt och nötter.

En kladdig sysselsättning, men så gott med granatäpple.

Det är inte köttbullar utan valnötter …

Så här långt är allt som vanligt, men på det stora hela blir det inte som våra höstvistelser varit sedan vi slutade jobba. Vi kan bara stanna här i två ynkliga veckor, så det blir ingen olivskörd för vår del. Och det blir inga jättelånga promenader! B har ett knä som krånglar, eller rättare sagt smärtar ordentligt, och jag vågar inte snubbla runt ensam över stock och sten på stigar i olivlundarna. Men vädret är underbart och lite kortare promenader på sandstränderna är inte att förakta. Och havet är ljuvligt för en badkruka, som vill ha minst 23 grader i vattnet.

Det är inte så mycket som blommar här nu. För lite regn har inneburit att det inte varit någon ”andra vår”, vilket ofta varit fallet när vi kommit. Bougainvillaen på vår gata blommar i alla fall rikligt, och hibiskus i krukor står på vår altan. Så - med lite blomsterprakt sätter jag punkt för detta inlägg