Bland dagliljor

...blev det inte mycket tid under sommaren. Inte många skönheter att fotografera och beundra. Det var mitt sämsta dagliljeår hittills. Alla liljor hade överlevt vintern och såg helt OK ut. De hade kraftiga och friska bladverk, men bara några få gick i blom. Jag tror inte det berodde på torkan, för vi har gott om eget vatten på Udden och kunde därför vattna dem. Nåja, hoppas på bättre sommar nästa år.

Bland olivträd är jag nu glad och nöjd över att få vandra. Det blir allt från korta promenader på en halvtimme till längre vandringar. Olivträden finns ju precis överallt här på Kreta. Nu har vädret fixat till sig också. Våra första dagar var svala, småregniga och mycket blåsiga. Igår kväll var det riktigt kallt och vågorna gick höga, vrålade och tjöt, och det lät som om vi hade havet uppe på balkongen. Och så - i morse - en loj dyning som glittrar i solen och inbjuder till frukost ute på altanen. 

Att få vistas här mer än tidigare en- och tvåveckorssemestrar är en ynnest. Vid det här laget känns det nästan som vårt andra hem. Grannarna på gatan välkomnar oss, butiks- och tavernaägare likaså. Många ”ti kanete?” (hur mår ni?) blir det.

Det är gott att leva! Och apropå det har jag lagt till en blogg på min lista:

Betraktelser från en synskadad har jag följt en tid. Vi har inte samma ögonsjukdom, och bloggerskan Birgittas förlopp har varit mycket snabbare och mer dramatiskt än mitt. Hon är nu helt blind. Jag ser ju fortfarande hyfsat och kanske inte kommer att förlora synen helt. Om den dagen kommer önskar jag att jag kan tackla det åtminstone hälften så bra som Birgitta. Det hon skriver om att kunna uppskatta det man har borde vara tankeväckande hos alla. 
En härlig dag på Kreta är nu till ända.