Fler glimtar från Aten

Vi har nog promenerat flera mil de två senaste dagarna. Vid Syntagmatorget hamnar man ju alltid, och vakterna utanför Parlamentet hör säkert till de mest fotograferade motiven i Aten. Häftigt, fånigt, tjusigt...? Välj själva! Dräkterna är i alla fall vackra, inkl de röda skorna med sina stora tofsar (!), och  man måste ju beundra koreografin. Rörelserna är perfekta och exakta på sekunden - till och med vinklingen tå-häl. Det anses som en stor ära att bli uttagen till honnörsvakten. Inte som när B gick högvakten i Stockholm under sin lumparperiod. De hade inget val.

På den stora (största, tror jag) loppmarknaden i Monastiraki finns miljoner prylar. Massor av krafs men också en del rätt fina, gamla möbler, trattgrammofoner och liknande. B var väldigt nära att köpa en stooor tubkikare i mässing till Udden men sansade sig i sista stund. Den fanns det definitivt inte plats för i resväskan och i handbagaget är det väl tveksamt om han fått ta den. Dyrt hade det säkert blivit. Här var det mycket svårt att fota p g a folkvimlet.

Saluhallen är enorm - och det vattnas i munnen när man går där. Frukt och grönsaker av alla de sorter, oliver, mandlar, nötter, fikon... till kilopriser som för oss är rena drömmen. Vad sägs om 8 kronor kilot för fina tomater till exempel? Fisk, kött och ostar i långa banor, som i alla saluhallar förstås, men såväl Hötorgshallen som Östermalmshallen känns små i jämförelse med detta.

Sammanfattningsvis en mycket lyckad Atenvistelse igen, även om den började lite trassligt på hotellet. Det finns, som ju alla vet, enorma problem här med stor fattigdom - och därmed brottslighet. Vi såg tyvärr fler tiggare och uteliggare än för två år sedan. Ficktjuvarna på Metron är otroligt skickliga och opererar två-tre personer tillsammans. Värst är det just på vår sträcka - Syntagmastationen till Acropolisstationen - där de riktar in sig på turister med stor packning. Först gör de vänligt plats för en, distraherar med prat och vips.... En kvinna hade fingrarna kring Bs plånbok, som han hade i framfickan på snäva jeans, men hon hade inte en chans. Vi har liksom varit med förr och hade järnkoll båda två, så den damens handled satt i ett järngrepp i Bs starka fingrar. Inom parentes var plånboken så gott som tom för kontokort o d hade vi innanför kläderna.

MEN generellt vill jag säga att atenarna är mycket vänliga och hjälpsamma, stannar ofta och frågar om man behöver hjälp när man studerar kartan och berättar gärna lite om sina sevärdheter. De äldre som man råkar i samspråk med betonar ofta hur mycket de uppskattar stödet från Sverige - och Olof Palme - under juntatiden. (Olof Palmes gata eller torg hittar man förresten på många ställen åtminstone på öarna).

Men nu är den långa greklandsvistelsen över för i år.