I syrenernas tid...

... och i gullregnens månad är vi redan! Det vill säga - gullregnen som kantar genomfartsleden i vårt samhälle har inte riktigt slagit ut men syrenerna står i full blom.

Maj har varit en riktigt ledsam och trist månad på flera sätt - framför allt för att vi har vi förlorat ytterligare en familjemedlem - Bs äldsta bror. I morgon är det dags för den tredje resan upp till Norrbotten sedan i mars.

Så har vädret i maj varit riktigt skruttigt - mestadels kallt och blåsigt. Men nu kan det väl bara bli bättre?!

Det börjar i alla fall bra. Låt mig presentera min charmige, vackre älskling från grannhuset. Sällan har väl någon blivit så glad över att jag kommer som han blir varje gång vi ses. När vi kommer hem från Udden och han hälsat färdigt lägger han sig ned vid vår entré, och där ligger han så länge jag är i närheten.

En av mina favoriter bland perenner i rabatten (förutom charmtrollet ovan) är den rosa tolvgudablomman (Dodecatheon meadia), som jag tycker är så söt. Man måste dock komma rätt nära för att se den fantastiska blomman. Det händer inte mycket med den, d v s den tycks varken bli större eller kraftigare med åren, och inte går den att dela, och i slutet av förra sommaren trodde jag att den gett upp helt.Till min glädje återkom den och har nu blommat så fint i ett par veckor. 

Dagliljor har det inte blivit mycket skrivet om i denna blogg, trots namnet, men jag hoppas på ett bättre år än förra. Det var i alla fall en hel del knoppar på flera när vi lämnade Udden i förrgår. Vad gäller olivträd så är oktober/november-vistelsen på Kreta redan bokad. Men inte hemresan! 

Trevlig nationaldag!