... satte P för vår flytt till Udden - eller, rättare sagt, försenade den med en vecka! Åtminstone tror vi att det var grillkorven som B köpte på Centralen som var orsaken till att han blev jättedålig och med skyhög sänka och feber la’s in på Södersjukhuset. I övrigt hade vi ätit alla mål tillsammans hemma.
Midsommarplanerna fick skrivas om, men ut till Udden kom vi på midsommarafton - en mycket medtagen make, son, sonhustru och undertecknad. Det blev, trots allt, en härlig helg i strålande väder.
Måltider (fixade av sonen, som även provianterat) intogs utomhus till skönsång av Sylvia Borin. Jo, hon heter faktiskt så - trädgårdssångaren - och hon sjunger oavbrutet och glättigt. Dessutom delar hon efternamn med ett par av våra nära vänner!
Efter detta jobbiga sista kvartal (förlåt min klagosång...) är tomten här ute på Udden mycket eftersatt och vildvuxen. ”Charmigt rufsig”, tyckte sonen, som antagligen var orolig för att jag skulle sätta honom i arbete.
MEN vad gör det? Egentligen?
Vi har ju nu haft en jätteskön vecka - och har det fortfarande. Solen strålar, fåglarna sjunger och mitt berg blommar rikligare än någonsin. Jag kan inte namnen på de olika fetknoppsväxterna, som det finns alldeles för många av för att jag ska kunna/orka identifiera mina. En del kanske förresten hör till familjen Fetbladsväxter. Men jag tycker att de är fantastiska där de blommar i små bergsskrevor nästan utan jord. Vilken växtkraft!
Det har inte kommit många mm regn här, så vi blev väldigt förvånade över hur grönt och frodigt det var jämfört med hemma, där gräsmattan redan var alldeles brun. Gräset hade här på vissa ställen vuxit sig knähögt under de veckor vi varit borta. Beror förstås på närheten till havet.
Funkian är också fin
... och Manne, han som byggde stugan och planterade växterna, skulle nog glädjas i sin himmel (eller var han nu är...) om han såg pionen som jag hittade, och som nog varit helt bortglömd och övervuxen i många år. Den är enorm, men blomningen sjunger nu på sista versen för i år.
Midsommarplanerna fick skrivas om, men ut till Udden kom vi på midsommarafton - en mycket medtagen make, son, sonhustru och undertecknad. Det blev, trots allt, en härlig helg i strålande väder.
Måltider (fixade av sonen, som även provianterat) intogs utomhus till skönsång av Sylvia Borin. Jo, hon heter faktiskt så - trädgårdssångaren - och hon sjunger oavbrutet och glättigt. Dessutom delar hon efternamn med ett par av våra nära vänner!
Efter detta jobbiga sista kvartal (förlåt min klagosång...) är tomten här ute på Udden mycket eftersatt och vildvuxen. ”Charmigt rufsig”, tyckte sonen, som antagligen var orolig för att jag skulle sätta honom i arbete.
MEN vad gör det? Egentligen?
Vi har ju nu haft en jätteskön vecka - och har det fortfarande. Solen strålar, fåglarna sjunger och mitt berg blommar rikligare än någonsin. Jag kan inte namnen på de olika fetknoppsväxterna, som det finns alldeles för många av för att jag ska kunna/orka identifiera mina. En del kanske förresten hör till familjen Fetbladsväxter. Men jag tycker att de är fantastiska där de blommar i små bergsskrevor nästan utan jord. Vilken växtkraft!
Det har inte kommit många mm regn här, så vi blev väldigt förvånade över hur grönt och frodigt det var jämfört med hemma, där gräsmattan redan var alldeles brun. Gräset hade här på vissa ställen vuxit sig knähögt under de veckor vi varit borta. Beror förstås på närheten till havet.
Trevlig helg!
Tur att det gick bra för B.
SvaraRaderaTrevlig helg.
Vad hemskt att bli så sjuk, tur att det gick vägen.
SvaraRaderaÖnskar er en riktigt härlig tid på Udden!
Tack, Lena! Ja, det var riktigt otäckt, men fixade sig faktiskt rätt snabbt, tack och lov.
SvaraRadera