måndag 15 juli 2019

Tornedalingarnas dag...


... är det idag, så Tornedalens flagga ska givetvis vaja. Jag har mina rötter här, föddes vid Kalix älvstrand och har tillbringat alla mina sommarlov (och vår- och hösthelger) här. När lovet började flyttade min mamma, bror och jag ut till sommarhuset. Pappa kom över helgerna och till semestern.

Tornedalen är ett geografiskt område i nordöstra Sverige och nordvästra Finland. De svenska kommuner som ingår i detta område är - från söder till norr - Haparanda, Övertorneå, Pajala och Kiruna kommuner. Tornedalingarna har numera status som en av Sveriges minoriteter, och språket, meänkieli (översättning: vårt språk), är alltså ett officiellt minoritetsspråk.

Det är en underbart vacker trakt med älvar som växlar mellan att stilla flyta genom vackra dalgångar och att plötsligt kasta sig ut som mer eller mindre vilda forsar. Jag har alltid älskat mina vistelser här. Faktum är att jag nog inte ens i tonåren protesterade mot att åka till byn med föräldrarna. Snarare stod jag otåligt hoppande vid bilen när det var dags att ansluta sig till tornedalsrallyt. Trafiken var nästan enkelriktad - fredag eftermiddag från Kiruna ut mot tornedalsbyarna och söndag eftermiddag tillbaka till stan och jobben/skolorna. 

Nu har jag ca 130 mil upp, men varje sommar blir det ett besök här. En av höjdpunkterna är bilturen från norra Tornedalen (och Bs hemby) ned till Kalixkusten och min brors sommarställe. Vi åker genom ett vackert landskap och passerar många välbekanta byar (och dansbanor!). På flera ställen ser vi svenska flaggan vaja på stranden och den finska mitt emot, på andra sidan älven. Det är nämligen älven som utgör gränsen mellan länderna på många och långa sträckor. I många gårdar (bl a Bs föräldrahem) öppnade man här dörrarna för finska flyktingar som kom gående över isarna (ofta med sina husdjur av fotografier att döma) under kriget. 

Som ni säkert förstått har jag en stor del av mitt hjärta här - men flytta tillbaka upp: nej då. Däremot ligger flygbiljetterna hemma för nästa vecka och denna sommars besök.

Till dess njuter jag av den vackra sommaren här ute på Udden. Blomsterprakten i naturen är mycket rikligare än förra året, men i mina egna rabatter blev det inget vidare. Det blev för många och långa perioder då vi inte kunde vara här på försommaren. 

Några dagliljor har i alla fall slagit ut:
Mary´s Gold (kraftigare gul färg i verkligheten)
Joan Senior
Condilla



Grattis - ev berörda - på tornedalingarnas egen dag!

                                                                  








4 kommentarer:

  1. Här flaggar vi också blågulvitt.

    En daglilja har blommat rikligt. Vet inte vad det är för sort, men den kommer tidigt.

    Sedan har jag en variant med brungula blommor, kraftig bladväxt jömfört med dengula, men den bruna blommar aldrig. Vad gör jag för fel?

    SvaraRadera
  2. Tyvärr har jag ingen aning om varför den rackarn aldrig blommar. Jag har själv ett par stora rundlar med en brungul variant, som - enligt grannar - funnits här sedan 60-talet. Den vattnar jag med gödning då och då, och den blommar rikligt. De andra förädlade varianterna är det lite si och så med. Blommar fint ett år för att vara väldigt snåla nästa. Har du själv planterat den så att du har ett namn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå - planterat själv.
      Nädå - inget namn.

      Det ör väl bara att hoppas. 😊

      Radera