... och bombarderad av ekollon - livet på Udden dessa dagar. Vi har alltid gott om spindlar, och jag måste ofta gå runt stugorna med långskaftad borste och sopa bort klibbiga nät. Jodå, jag vet att spindlar är nyttodjur, men man måste ju kunna röra sig in och ut utan att bli igenklibbad. De senaste veckorna har det inte funnits några nät - och så vips: inom loppet av ett knappt dygn svävade igår nät stora som familjepizzor i alla vinklar och vrår. Men spindlarna har nog fått svälta, om de inte blivit vegetarianer, för näten var gula av björkfrön. Fågelbadet blev också snabbt en sörja, men nu finns det ju fräscht vatten överallt. Medan dessa frön virvlar i den rätt hårda vinden rasar ekollon ned på plåttaket. Det låter som rena rama kulsprutebeskjutningen.
Dagarna har varit soliga och sköna, men det känns att det går mot höst. Kvällarna blir längre och inga lampor lyser upp mörkret på andra sidan viken på vardagarna. Sophämtningen upphör för i år. Våra perioder på Udden kommer nu att bli kortare, och vi har så smått börjat ”göra höst”. Lika bra att få undan en del medan vädret är fint. I rätt många pytsar och krukor blommar det fortfarande vackert, medan det är läge att rensa andra. Tiden rusar, och det är inte mycket mer än en månad till vår kretavistelse. Innan dess kommer vi förstås att åka ut hit, men nu känner vi oss rätt nöjda...
... och åker hemåt.
När vi stannar framför vår entré hemma kommer närmaste grannen: ”Bra, att ni kommer. Ni måste befria mig från tonvis med vindruvor!”. Visserligen små, men - alltså - mängder, och sååå söta!
Dagarna har varit soliga och sköna, men det känns att det går mot höst. Kvällarna blir längre och inga lampor lyser upp mörkret på andra sidan viken på vardagarna. Sophämtningen upphör för i år. Våra perioder på Udden kommer nu att bli kortare, och vi har så smått börjat ”göra höst”. Lika bra att få undan en del medan vädret är fint. I rätt många pytsar och krukor blommar det fortfarande vackert, medan det är läge att rensa andra. Tiden rusar, och det är inte mycket mer än en månad till vår kretavistelse. Innan dess kommer vi förstås att åka ut hit, men nu känner vi oss rätt nöjda...
När vi stannar framför vår entré hemma kommer närmaste grannen: ”Bra, att ni kommer. Ni måste befria mig från tonvis med vindruvor!”. Visserligen små, men - alltså - mängder, och sååå söta!
Murgrönan, som jag fick ett rätt litet rotskott av för ca 30 år sedan, blommar som aldrig förr och här surrar otroliga mängder bin. Altandörren måste vi öppna lite försiktigt för att inte kliva rakt ut i en bisvärm. Murgrönan är ca 60 cm tjock/djup - hur anger man måttet på en växt? Jag vågar inte tänka på hur tegelväggen ser ut under den. B var tveksam när jag satte den, men jag tycker så mycket om växter med fräsch grönska året om. Nu hotar den att ta över huset. Jag petade nämligen ner ett par skott till på andra sidan av huset - på norrsidan - och trodde knappast att de skulle klara sig. Sedan länge är även dessa uppe vid taket. Och så klart - ju mer jag klipper, rycker och försöker tunna ut desto tjockare blir de. Extra husisolering försvarar jag dem med. Och så är det roligt att klippa in några revor för att dekorera julgrupperna med.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar