Decembermörker och mat

Måndagmorgon slappar jag i soffhörnan med kaffe, DN, Paddan och ”Klassisk Morgon” på radion. Becksvart ute - och blåsigt förstås. Det är sådana här morgnar jag verkligen uppskattar att inte behöva ge mig ut i morgonrusningen för att åka till jobbet. Och att slippa förberedelserna, d v s att klä mig någorlunda presentabelt, sätta på mig ansiktet, fixa håret o s v. Men jag har nog varit lyckligt lottad, för jag har faktiskt nästan alltid  stortrivts med mitt jobb och på mina arbetsplatser.

Den här helgen har gått i matens tecken. Puh, vad vi stoppat i oss. Lillebror med hustru kom ner med morgonflyget i fredags för att följa med till Öster Malmas julbord dagen därpå. Måtte det vara lika kanonhög klass på det som tidigare, tänkte jag. Att sätta sig i bilen i mörker och duggregn och köra 22 mil tur och retur för att äta... verkar det vettigt? Ingen övernattning i år. Det hade övriga röstat emot, och jag som inte kör kunde inte gärna framhärda. Nåja, jag hade inte behövt oroa mig. När vi avslutade med kaffe och godisbord i ett av de små rummen i slottet var alla överens om att detta håller måttet och fortfarande toppar listan över julbord. Hemfärd längs mörka vägar, regnvåt asfalt och intensiv trafik. Tack till min chaufför!

Dagen därpå - alltså igår - skulle vi skjutsa in besökarna till Arlanda Express, men de bestämde att vi skulle äta en stor brunch i stan först. Sonen plockades upp och snurrandet inne i Stockholm tog sin början. Vi gav dock väldigt snabbt upp försöket att hitta en P-plats ute och körde i stället in i ett P-hus. Pris: 100 kr/timmen! Hutlöst - men härlig brunch. Att köra bil inne i Stockholm är ingen höjdare, och numera gör vi det väldigt sällan. Det är avstängda gator, omdragna vägar och köer, köer. Skulle tro att kirunaborna var ute på Arlanda och incheckade innan vi köat oss ut till Hammarby för att släppa av sonen.

Mer ätbart. Låt mig presentera en - för väldigt många - okänd läckerhet: KAFFEOSTEN! Otaliga är de ostar som inslagna i Norrländskan flugits hit av norrbottniska syskon. Jag är rätt övertygad om att en av mina följare väl känner till den, men väldigt många sörlänningar gör inte det. "Vadå? Jaha, som ostkaka då?". Nej, nej, kaffeosten är en fast rund ost gjord på komjölk. Den skärs i små bitar och läggs i kaffet, där den mjuknar, och när kaffet är urdrucket äts den upp med saliga välbehagssuckar. Lite gnisslig men  inte trådig eller kladdig, och den är INTE salt. I övrigt till konsistensen rätt lik Halloumin. Den har sitt ursprung i Tornedalen (och norra Finland) och var förstås från början ett sätt att ta hand om mjölköverflöd på gårdarna. Jag tycker den är rätt god, lite kul att tugga på, men B och hans syskon tittar lite snett på mig om jag tuggar i mig för många bitar, eftersom jag bara tycker så - att den bara är "rätt god" alltså. Jag lägger den inte heller i kaffet. 

Nåja, har ni förstått att det givetvis kom ned en kaffeost med brorsan?!

Kaffeost i "vaccad" plast. Den är fryst så nu ska den med köttsåg, yxa och div lämpliga verktyg delas upp i mindre bitar och åka in i frysen.

Jaha, så har Annie Lööf sagt nej till Löfven.  Avslutar därför med en poetisk liten vers, som valsade runt på nätet för några dagar sedan:

Norge har Storting

Island har Allting

Danmark har Folketing

Sverige har ...INGENting 

Ha det bra i denna ovisshetens tid!