The same procedure as...

Bloggandet ökar självkännedomen… När jag nu ska skriva ett nytt inlägg i min lilla blogg blir jag riktigt medveten om HUR traditionsbundet och/eller "rutinföljande" mitt liv är. Hmm… trodde nog att det skulle bli ”andra bullar” när vi slutade jobba. Vi skulle sluta planera så noggrant, göra massor av spontana grejer och så vidare. Konstaterar nu att vi inte fungerar så. Extra tydligt blir det när jag tittar igenom mina inlägg från december förra året. Det finns ju inget särskilt att berätta, för jag gör ju precis samma saker i år.

Vi kom hem från Kreta till världens tristaste väder! Disigt, småregnigt, ruggigt och mörkt!  Första tanken: vad sjutton åker vi hem för? Nästa tanke: vädret på Kreta är inte heller roligt nu. Mycket regn i alla fall på vår del av ön.

Och sen går allt i flygande fläng och följer i stort sett samma mönster som förra året, året innan och året före det. Vi handlar hyacinter och kanelstänger hänger upp adventsstjärnor och utebelysningar. Så träffar vi våra kirunavänner på lördagen före första advent – så som vi har gjort nästan varje år sedan slutet av 70-talet. The same procedure … Några nya traditioner har knappast tillkommit. Hur skulle vi hinna med det? Pensionärslivet är ju hektiskt. Att vi alla slutat jobba innebär förstås att vi kan träffas oftare och på ett annat sätt, men det blir trots allt oftast som förr - under helgerna. Ibland, när det är svårt att hitta en kväll för en middag, kommer vi på att vi ju faktiskt kan träffas en tisdagkväll nu för tiden. Men i stort sett tycker nog de flesta i min omgivning att det är rätt skönt att fortfarande ha skillnad på vardag och helg!

”Vi ses i april då, som vanligt”, sa våra vänner på Kreta när vi lämnade. ”Njaaa, mycket tveksamt”, svarade vi, eftersom vi (åtminstone jag) ställt in mig på att nog hoppa över den turen nästa vår. Detta med tanke på vår ”stora” resa i februari. Nu känns det väldigt konstigt att tänka sig att inte åka till Kreta i vår. Även våra resor följer ju en viss rutin, och jag kan inte minnas när vi senast skippat vårens kretaresa. Hur ska det gå...?  Återstår att se.

Tillbaka till rubriken! De flesta svenskar känner säkert till sketchen ”Grevinnan och betjänten”, och säkert har en del trott som jag: att den ”helt igenom” är engelsk. För sex-sju år sedan kom vi att prata om den på besök hos våra vänner i England, och blev minst sagt förvånade när de inte kände till den. De skrattade artigt när jag vinglade runt bordet och snavade på matthörnet, men undrade nog i sitt stilla sinne om jag hade blivit helknäpp. Inte kände de till miss Sophie! Senare berättade en arbetskamrat, som var ingift i en engelsk familj, att hon också snubblat runt hos en svägerska utan att bli förstådd. Det visade sig när jag läste på lite, att det framför allt är i Tyskland som den sedan drygt 40 år är en omtyckt tradition (liksom här hemma). Detta trots engelsk författare och engelska skådespelare.

Nåja, igår fick jag ett meddelande från Terry i Hampshire, där han berättade att de på frukost TV pratat om just denna sketch, som aldrig visats i brittisk TV. Nu ska den tydligen visas under jul- eller nyårshelgen. Äntligen lite ordning och reda på andra sidan Nordsjön också. Och om någon till äventyrs haft samma uppfattning som jag hade tidigare: nu vet ni bättre!

Ta´det lugnt med julförberedelserna! Ni vet - man behöver inte slaviskt följa alla gamla traditioner!