tisdag 1 januari 2019

Nyårsafton 1969

… vi dansar och skålar in det nya året på Hotell Ferrum i Kiruna. Vi är hemma på jullov och sammanstrålar med vänner från den nyligen avslutade skoltiden. Tjo och tjim - vuxenlivet har just börjat.

Nu - för några timmar sedan - lämnade ett par av dessa vänner vårt hem efter att ha firat nyårsafton 2018 här. Fyrtionio år efter Ferrumfirandet. Vi har pluggat, jobbat, uppfostrat barn, slutat jobba och förlorat våra föräldrar (och många äldre släktingar). Fortfarande firar vi alltså nyår - bland annat - tillsammans när det är möjligt, och vi kom fram till att vi nog gjort detta cirka trettio gånger. På senare tid har en ny tradition utvecklats: just denna middag fixar vi gemensamt. Männen intar köket för att laga huvudrätten, som på nyårsafton består av vilt - rådjur, älg eller hjort. Tillbehören varierar, och vi skrattar fortfarande åt det "potatistorn" (recept i DN för sex-sju år sedan, tror jag) som tog timmar att fixa och som smakade som rätt välkryddat potatismos. Helt OK som vardagsmiddag, men inte mer än så. Igår bjöds dock på potatistimbaler gräddade i små portionsskålar. Det var delikat. Förrätt och diverse småplock ingår i mina uppgifter, och desserten lagar min väninna.

Jag tittar på mitt inlägg från förra nyåret och min korta summering, och jag är glad över att kunna konstatera att det mesta är oförändrat på det privata planet. Min syn har visserligen ytterligare försämrats, men familj och övriga nära och kära mår bra. Vi har delat vår tid mellan huset hemma, Udden och Kreta, och hoppas kunna göra så även i år. Världsläget känns ju inte särskilt hoppingivande, men jag avstår från att kommentera mina rädslor igen.

Solen skiner just nu, och plötsligt ser det lite malplacerat ut med julgran och hyacinter i mossa. Granen ska i alla fall få stå kvar åtminstone denna vecka, för den är jättefin och barrar inte alls. De mörka timmarna under dygnets vakentimmar är ju dessutom fortfarande fler än de ljusa.



Det nya året har alltså börjat bra - med promenad i solen - och medan jag skriver dessa rader krossar Stina Nilsson sina motståndare i Damernas Sprint. Vilken idrottstjej! Vilken överlägsenhet!
En riktig God Fortsättning på 2019 önskar jag er!





5 kommentarer:

  1. Spännande med gamla bekanta. Någon jag känner? Du hälsade väl i så fall från mig? 😉

    Ett gott 2019 till dig och B!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, ingen du känner (tror jag) men se mail.

      Radera
  2. God fortsättning!
    Xronia polla! ;-)

    SvaraRadera
  3. Tack för din kommentar hos mig, så jag hittade till din fina blogg.
    Vad roligt att hålla ihop så länge och ha så trevlig tillsammans.
    Verkar intressant med en kombination av Sverige och Grekland.
    God fortsättning på det nya året!

    SvaraRadera