Vi går och går...

... på hedar, skogsstigar och även i några trädgårdar. En promenad som är obligatorisk är den till "Ponden". Efter en ganska lång, men lätt, promenad kommer vi fram, och i vanliga fall brukar vi se massor av lösgående hästar och kor här. I år är det av flera skäl rätt glest med dem. Ett skäl är att fälten p g a torkan ger så lite bete att djuren samlats in, och de vi ser är faktiskt inne i jättehagar.

Runt dammen sitter de - farbröderna med sina radiostyrda båtar. Inte så många nu som när vi varit här i augusti, men flera fina segelbåtar ser vi och några stora krigsfartyg också. Det var riktigt svårt att fånga dem på bild, för de rör sig ju hela tiden. Och de körs ryckigt och hit och dit.  Ibland måste gubbarna gå ut i sina lårhöga vadarstövlar för att hjälpa någon båt som fått motorstopp.

Att besöka en Plantshop/Nursery i de här krokarna är inte som hemma precis. I detta land, med så otroligt mycket trädgårdsentusiaster, finns det många jättestora handelsträdgårdar där man förutom att köpa plantor kan tillbringa mycket tid. Många träffar vänner här, äter lunch och promenerar i de landskap som skapats. Den läckraste shop jag besökt är nog den  lite utanför Lymington (vår närmaste stad). 

Den här gången blir det bara fika på plantshopen, för vi har ju planerat in vår sedvanliga fish´n chips-måltid. Den bästa finns i Pennington, så dit ställer vi kosan och plockar med oss vår kasse. Och, nej, vi får inte maten inlindad i tidningspapper! 

Det är tur att vi rör oss så mycket för vi äter mycket också - och inte alltid så jättenyttigt. En ny pub har öppnat i Romsey och fått otroliga lovord. Våra vänner har bokat bord där redan för flera veckor sedan. Och vi blir inte besvikna!

Efter att ha ätit såväl förrätt som varmrätt klämmer jag i mig en gudomlig Crème Brûlée. Tur att jag bara behöver vagga till bilen och fraktas hem till soffhörnan. Nu får det allt bli ordning och reda, grönsaker och vatten (el möjligen lättöl) ett tag när vi kommer hem igen.

Och avslutningsvis ytterligare en SKYLT