Terrorist el mördare? Sedan igår har
varje nyhetssändning berättat om att förhandlingarna inför rättegången om terrordådet
på Drottninggatan startar idag. Dokumenttravarna uppgår tydligen
till drygt 9.000 sidor, och rättegången väntas pågå fram
till någon gång i maj. Många jurister är inblandade, och att det
blir en mycket kostsam rättegång förstår man ju.
Jag förstår också att brottrubriceringen är
viktig, men samtidigt skriker mitt känslomässiga jag: ”Vad spelar
det för roll?”. Ett antal helt oskyldiga människor dödades! De
flesta av oss ser säkert den lilla flickan framför oss – hon som
inte ens fick bli tonåring. Det borde inte kunna bli något annat än
lagens absolut strängaste straff! Oavsett syfte, alltså. (Nej, jag
är inte för dödsstraff!).
Den fredageftermiddagen i april höll
jag på att lägga sista handen vid kretapackningen, när B, som
alltid går omkring på tomten med radiolurar i öronen, kom
inspringande och berättade. Förvissade mig om att ”de mina” var
någon annanstans, och sedan följde förstås nyhetsbevakning.
Morgonen därpå på Arlanda – riktigt kuslig stämning med synligt tungt beväpnade poliser överallt. Så sårbara vi är! Den tanken har jag
ofta burit med mig sedan självmordsbombaren sprängde sig själv i
luften på Bryggargatan för drygt sju år sedan. Detta hände bara
ett hundratal meter från min arbetsplats, och varje dag passerade
jag ett av de folktätaste områdena i sta´n – hörnet vid Åhléns
stora entré.
Som jag började årets bloggande: det
är en skrämmande värld vi lever i! Men nu är det den enda värld vi har, så vi får lov att försöka göra det bästa av tiden här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar