... är det fint även på vintern, må ni tro! Solen strålar på kritvit snö och vi sitter ute på altaner och trappor med näsan mot solen och kaffemuggen i handen. Det är en ovanligt snöfattig vinter här, men det lär ändå dröja länge innan några vårblommor tittar upp.
Och här har vi det - berget med sina terrasser! Det berg som med sin malm gjorde Kiruna till en modern och rik stad, och som nu är orsak till tidernas största stadsflytt! Mot denna vy har jag åkt hela min barn- och ungdom på hemväg från sommarstället.
Vi följer Hjalmar Lundbohmsvägen (så klart, vad skulle största vägen i sta´n annars heta?!) och passerar stadshuset, som tyvärr, tyvärr nu är ett rivningsobjekt. Detta stadshus som jag, och många med mig, tycker så jättemycket om! Det ser kanske inte så mycket ut för världen exteriört men är/har varit mycket speciellt och imponerande invändigt.
Här har jag skakat loss på dansgolvet på många vänners och kusiners studentbaler. Och på min egen förstås! Stadshuset kunde inte flyttas till stans nya centrum, men den gamla klockstapeln fick följa med till det nya stadshuset, Kristallen, som nu är invigt och igång med verksamheten.
Nu besökte vi förstås Kristallen, som inte var öppet när vi var här i somras. Framför allt var vi nyfikna på hur/var de hade kunnat placera alla fina konstverk som hängde i det gamla huset. Konstmuséet i Norr huserar nu här, och verk fanns utställda i flera olika rum. Det var inte särskilt mycket (ännu?) men i ett för övrigt tomt rum blev vi riktigt överraskade när denna best
...plötsligt gjorde ett utfall när vi närmade oss!
Vi såg också "en skulptural installation" av plast och trä. Den var flera meter hög, och om det inte syns på mitt foto föreställer den fjäll. Det finns en djupare mening med detta verk som vill beskriva ett landskap i förändring.
Från brorsans köksfönster tittar jag ut mot Luossavaara - Lossa - och ser slalombacken där jag gjort många åk på 60-talet. Liften var en släplift, som bara bestod av ett rep. Gissa om det var svårt att hålla fast i det isiga repet med snöiga vantar! Den stackarn som stod längst bak fick oftast en hel hög kompisar i famnen. Men roligt hade vi!
Högst upp står sedan drygt tio år sedan ett förskräckligt stålskelett. Här skulle det byggas ett unikt upplevelsehotell - the Eye. Det skulle bli ett mycket spektakulärt bygge i glas och betong, med inredning till viss del av magnetit från gruvan. Utsikt över fjällvärlden förstås. Glastak för att bekvämt kunna se norrskenet. Åtta kirunaföretag stod bakom projektet som sattes igång 2007 (el möjligen 2008), och varför allt gick i stöpet vet jag inte. Trist ser det ut i alla fall.
Och här har vi det - berget med sina terrasser! Det berg som med sin malm gjorde Kiruna till en modern och rik stad, och som nu är orsak till tidernas största stadsflytt! Mot denna vy har jag åkt hela min barn- och ungdom på hemväg från sommarstället.
Nu besökte vi förstås Kristallen, som inte var öppet när vi var här i somras. Framför allt var vi nyfikna på hur/var de hade kunnat placera alla fina konstverk som hängde i det gamla huset. Konstmuséet i Norr huserar nu här, och verk fanns utställda i flera olika rum. Det var inte särskilt mycket (ännu?) men i ett för övrigt tomt rum blev vi riktigt överraskade när denna best
...plötsligt gjorde ett utfall när vi närmade oss!
Vi såg också "en skulptural installation" av plast och trä. Den var flera meter hög, och om det inte syns på mitt foto föreställer den fjäll. Det finns en djupare mening med detta verk som vill beskriva ett landskap i förändring.
Från brorsans köksfönster tittar jag ut mot Luossavaara - Lossa - och ser slalombacken där jag gjort många åk på 60-talet. Liften var en släplift, som bara bestod av ett rep. Gissa om det var svårt att hålla fast i det isiga repet med snöiga vantar! Den stackarn som stod längst bak fick oftast en hel hög kompisar i famnen. Men roligt hade vi!
Högst upp står sedan drygt tio år sedan ett förskräckligt stålskelett. Här skulle det byggas ett unikt upplevelsehotell - the Eye. Det skulle bli ett mycket spektakulärt bygge i glas och betong, med inredning till viss del av magnetit från gruvan. Utsikt över fjällvärlden förstås. Glastak för att bekvämt kunna se norrskenet. Åtta kirunaföretag stod bakom projektet som sattes igång 2007 (el möjligen 2008), och varför allt gick i stöpet vet jag inte. Trist ser det ut i alla fall.
 |
| Slalombacken från sidan.
Den unika kyrkan (vald till Sveriges vackraste byggnad för fem-sex år sedan) är sig i alla fall lik och kommer att stå kvar till omkring 2030 (enligt den information som lämnas idag). Den är kulturskyddad och får inte, som Stadshuset, rivas utan ska flyttas till nya centrum. Kyrkan stod färdig 1912 och är en gåva från LKAB till församlingen.
Efter några dygn i Kiruna åkte vi vidare de sju milen till Bs hemby. Här blev det mycket fika och middagar men också fina snöpromenader.
  
Trevlig helg!
|
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Varför flytta stan österut och ut på myrlandet?
SvaraRaderaFjällutsikt? Va? Ser man inte Kebne lägre?
Stadsplanerare, hm ...
Men du tog ju studenten i Luleå. Var inte du med på balen på Savoy?
Och jag håller med helt och fullt! De som däremot får fin utsikt är de som köpt lägenheterna i de nybyggda höghusen vid Luossas fot!
SvaraRaderaNej, jag tog studenten hemma i Kra. Det var ju bara handelsstudenter som gick tredje ring i Luleå. Var dock med på nämnda bal eftersom Bengt gick där.
Ja, naturligtvis! Där tänkte jag fel.
RaderaOh, vad trevligt att få besöka Kiruna. Har varit där två gånger i mitt liv, på snabbesök. Minns stadshuset och kyrkan väl.
SvaraRaderaTänka att hela staden ska flyttas, helt otroligt.
Mycket intressant reportage,tack!
Tack, Lena! Roligt att du gillade mina rader. Ja, Kiruna är en unik och - framför allt i dagsläget m flytten - en rätt spännande stad.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera