Vi går och går...

... på hedar, skogsstigar och även i några trädgårdar. En promenad som är obligatorisk är den till "Ponden". Efter en ganska lång, men lätt, promenad kommer vi fram, och i vanliga fall brukar vi se massor av lösgående hästar och kor här. I år är det av flera skäl rätt glest med dem. Ett skäl är att fälten p g a torkan ger så lite bete att djuren samlats in, och de vi ser är faktiskt inne i jättehagar.

Runt dammen sitter de - farbröderna med sina radiostyrda båtar. Inte så många nu som när vi varit här i augusti, men flera fina segelbåtar ser vi och några stora krigsfartyg också. Det var riktigt svårt att fånga dem på bild, för de rör sig ju hela tiden. Och de körs ryckigt och hit och dit.  Ibland måste gubbarna gå ut i sina lårhöga vadarstövlar för att hjälpa någon båt som fått motorstopp.

Att besöka en Plantshop/Nursery i de här krokarna är inte som hemma precis. I detta land, med så otroligt mycket trädgårdsentusiaster, finns det många jättestora handelsträdgårdar där man förutom att köpa plantor kan tillbringa mycket tid. Många träffar vänner här, äter lunch och promenerar i de landskap som skapats. Den läckraste shop jag besökt är nog den  lite utanför Lymington (vår närmaste stad). 

Den här gången blir det bara fika på plantshopen, för vi har ju planerat in vår sedvanliga fish´n chips-måltid. Den bästa finns i Pennington, så dit ställer vi kosan och plockar med oss vår kasse. Och, nej, vi får inte maten inlindad i tidningspapper! 

Det är tur att vi rör oss så mycket för vi äter mycket också - och inte alltid så jättenyttigt. En ny pub har öppnat i Romsey och fått otroliga lovord. Våra vänner har bokat bord där redan för flera veckor sedan. Och vi blir inte besvikna!

Efter att ha ätit såväl förrätt som varmrätt klämmer jag i mig en gudomlig Crème Brûlée. Tur att jag bara behöver vagga till bilen och fraktas hem till soffhörnan. Nu får det allt bli ordning och reda, grönsaker och vatten (el möjligen lättöl) ett tag när vi kommer hem igen.

Och avslutningsvis ytterligare en SKYLT

Tillbaka i New Forest

Äntligen tillbaka i New Forest i Hampshire, södra England. Vi har oftast tagit bussen från flygplatsen till sydkusten, men nu passade tiderna så dåligt att vi i stället bokade tågbiljetter från Gatwick. Järnvägsstationen på Gatwick en tidig lördag förmiddag var ingen höjdare. Väldigt trångt och stökigt, lång kö till biljettautomaten och inga sittplatser. Men tåget var OK, och ett par timmar senare blir vi upphämtade i Southampton av våra vänner för vidare transport till New Forest.

New Forest är ett stort område som består av hedar, betesmarker och skog. Större delen är sedan 2005 en nationalpark, men redan på 1000-talet fick området status som ”Royal Forest”.  Jag tycker väldigt mycket om detta landskap med de vidsträckta, promenadvänliga hedarna med massor av ljung, lösgående hästar (och lite kor) omväxlande med rätt tät skog. I år blev vårt besök av olika anledningar senare än vanligt, och här har sommaren varit väldigt varm och väldigt torr, så ljungen är brun, liksom gräsmattorna i trädgårdarna och de allra flesta blommorna. 

Våra vänners hus ligger inne i New Forest på en jättestor tomt utanför en by, och det innebär att de är s k ”commoners” och att de har rätt att låta sina hästar och kor ströva fritt. Nu är det inte aktuellt för dem, för deras enda husdjur är en halvgalen, skogömmande (men ack så charmig och gosig) ettårig labrador.

Idag var det en s k ”round-up” för hästar i området. Det innebär att de samlas in för olika kontroller. Man ser över deras hälsoläge men också att skatter och avgifter är betalda, och så klipper man svansarna. Därför var det väldigt få hästar utspridda på hedarna, men plötsligt fick vi se ett jättegäng komma galopperande över en kulle, drivna av ett par ryttare. En häftig syn!

Vi har några dagar kvar och ska nog hinna med ett par vandringar till. Och några pubbesök också. Apropå pubar så älskar jag deras skyltar; dels med diverse regler, dels med visdomsord.