Tillökning i viken

Äntligen fick vi vår nyfikenhet stillad, när vårt svanpar förra veckan presenterade årets kull. Det blev fem ungar i år. Antalet har varierat från tre till åtta (!), men tyvärr får de ju sällan behålla alla sina små. Trutar och havsörnar är snabba på att nappa åt sig en unge om den är på en egen liten utflykt någon meter från föräldern. Så det gäller att ha järnkoll tills de inte längre är i munsbitsformat.

Ett fint litet rådjur stod också länge och väl i gräset vid bryggan. Han var ganska orädd, men tillräckligt nära för att få en bra bild fick jag inte komma. Då flyttade han sig så att avståndet mellan oss hölls oförändrat. De är så söta, men glufsar ju i sig lite väl mycket blommor och sprider dessutom fästingar (liksom andra levande varelser). Tycker ändå att det är roligt att se dem på nära håll!

Vad som däremot INTE är roligt är den enorma mängden mördarsniglar som vi har här i år. Aldrig tidigare har vi haft sådana mängder, varken hemma eller på Udden. Tidigare har de mest funnits i fuktigt gräs och annan växtlighet, men nu ligger det massor på berget och t o m på infartens grova grus på kvällarna. Det är inte heller ovanligt att träffa på dem på någon altan eller på väg uppför någon kruka. Att de kan förstöra hela trädgårdar har jag ju läst om, men här tycks de nöja sig med gräslöken. De lär inte vara könsmogna ännu, så om man plockar flitigt kan man minska nästa generation - enligt expertis inom området. En kvällstur med lång griptång m fl verktyg ger lätt ca hundra stycken.

Sommarens första promenad i hamnen och längs Nyköpingsån tog vi för ett par dagar sedan. Det var ovanligt mycket vatten i ån. Bron, vars räcken alltid pryds med massor av fina blommor, går här över ån just där den rinner ut i hamnen/havet. 

På ena sidan har vi hamnpromenaden med många restauranger, caféer och en del små butiker.

På den andra sidan finns bl a Nyköpingshus och ...

Entré till borggården - sommartid en teaterscen

... en före detta förskräckligt ful betongsilo som för sju-åtta år sedan blev ett 16-våningars bostadshus med rätt exklusiva lägenheter. Från de övre våningarna har man nog Nyköpings häftigaste utsikt: över gamla delarna av sta´n, över hamnen och långt ut i skärgården. Lägg märke till att man behållit cylinderformerna på väggarna. Svårmöblerat verkar det.

Ny vecka - igen - och vi åker hem en sväng för att uträtta en del - och för att beundra vår rhododendron, Lev väl!

Nyköping...

... Sörmlands residensstad är en mycket trevlig stad. Och en gammal stad. Arkeologiska fynd har visat att namnet fanns präglat på mynt redan på 1200-talet. Andra fynd har visat att namnet på orten ännu tidigare var Aros (eller ev Södra Aros), och att den var en viktigt handelsort redan på 1100-talet.

Folkmängden idag ligger på drygt 30.000, och som i många andra kuststäder ökar den på sommaren och sta'n blir mycket livligare. Då kommer ju båtfolk och sommargäster, och restauranger, caféer och glasskiosker nere i hamnen gör goda affärer. Mina första besök i sta’n gjordes sjövägen. På flera båtsemestrar har vi legat något dygn i gästhamnen, provianterat, ätit på restaurang, spelat minigolf m m. Alltid ett välkommet avbrott (framför allt för barn) efter många dygn i vikar på små öar. 

Jag tycker att Nyköping har ett bra utbud av butiker, och eftersom det mer än väl räcker till för mig, och dessutom är så mycket snabbare och enklare att ekipera sig här än i Stockholm, blir det små utflykter till Nyköping när vi behöver kläder, skor, presenter o d.

Dessutom är det jättemysigt att promenera längs Nyköpingsån, med Nyköpingshus på andra sidan vattnet. Visst är det något alldeles speciellt med åar i samhällen? De ger en nästan trolsk stämning och växtligheten är oftast extra frodig vid åstränder. Just vid denna å står sta’ns stolthet, Gert Fredriksson, stadigt med sin kanot på axeln. 
Kanotstadion i Nyköping ligger förstås i hamnen och har landets längsta brygga - 1,5 km. 

Nyköpings Slott/Nyköpingshus är ursprungligen en medeltida borg som delvis ligger i ruiner. Vissa delar används dock av Sörmlands Museum för utställningar, och på borggården ger Teater Sörmland på somrarna "Nyköpings Gästabud", som lär vara Sveriges största årliga sommarspel. Gästabudet ägde rum i december 1317.

Och på bilden nedan står Gästabudsnyckeln i full blom. Den riktiga nyckeln var förstås i järn och gick, enligt legenden (Erikskrönikan), till fängelsehålan i borgen. Kung Birger hade efter gästabudet låtit kasta sina stupfulla bröder, Erik och Valdemar, i hålan och efter det slängt nyckeln till hålan i ån. Där hittades den många hundra år senare, och har via ett par olika ägare hamnat i muséets ägo. Om detta är den riktiga nyckeln, och om allt är hundraprocentigt med sanningen överensstämmande, råder lite delade meningar.

Det finns mycket att skriva om och visa från Nyköping, så kanske blir det fler inlägg från min sida. Men med detta sätter jag punkt nu.