Flyt - och oflyt

Vilket flyt vi haft! Ibland rullar det på snabbare än man tror - känns till och med så för mig som är rätt otålig. Vi hade packningen beredd för att åka tillbaka till Udden när det överraskande SMS:et kom. ”Nu är det öppet för dig att boka dos 2”. Överraskande - eftersom vi hade informerats om att det inte skulle bli aktuellt förrän sju till nio veckor efter första dosen. Öppnade genast appen, men konstaterade att inga tider fanns på några vaccinationscentraler som låg hyfsat till för oss. Precis innan avfärd kollade jag en gång till, och då ... Tider fanns senare samma dag på Odenplan. Utan problem bokade vi tider och sköt upp turen till Udden. Att få detta undanstökat kändes ju angeläget av flera orsaker, inte minst för att det blir stressigare när man vistas i annan region. 

Ingen kö, ett stick i armen av en sköterska som glatt sa’ ”Grattis, nu har du ett 96-procentigt skydd om två-tre veckor”. I ”kontrollrummet” med  avståndsriktigt utplacerade stolar bjöds på kaffe och personal gick runt och kollade att alla var OK. Snart kan tillvaron bli - inte precis som tidigare men - mer normal. Kanske törs vi hoppas på höstresan till Kreta. 

När nu detta - det viktigaste på agendan - var avklarat återstod massor på ”att-göra-listan” framför allt på Udden. Nu hade vi inte längre riktigt samma flyt. Bilen startade inte! Det har aldrig förr hänt, och det visade sig att batteriet var helt slut. Vi kontaktade räddande ängeln (sonen) som lovade köpa nytt batteri och köra hem det till oss. OK, vi hinner ändå ut till Udden i hyfsad tid. Vid femtiden ringde han - ”jag är inlåst bakom stängsel på en parkering!”. Efter ett besök på ett företag i ett industriområde hade han suttit kvar i bilen ett tag med några telefonsamtal. Personalen hade gått hem via annan utgång och låst dörrar och grindar utan att se honom. Det tog tid att hitta rätt vaktbolag och bli utsläppt. Vi gav upp -  avfärden uppsköts ytterligare.

I förrgår kom vi äntligen hit ut. Det var svalt men fantastiskt vackert med häggar, slånbärssnår och körsbärsträd i full blom. Och i kylen stod champagne för detta tillfälle: när vi fått spruta nr två.

Ett rätt tidsödande jobb i början av sommarsäsongen är att olja alla altaner. Vi har gott om dem - fyra utanför storstugan (varav en riktigt stor), ett mycket stort trädäck runt gäststugan och dessutom två trappor nedför berget. Allt behöver inte oljas varje år, men jag lovar att det räcker till! Det ostadiga vädret den senaste tiden med tidvis strålande sol, som snabbt övergår i regn, har inte precis underlättat. När det såg rätt stabilt ut, igår, satte vi igång. Maken tog på sig regnställsbyxor och körde igång högtryckstvätten. Efter några minuter la’ den av helt. Jag tog mig an en liten del som var klar att oljas sedan tidigare, men när jag snubblade och spillde ut massor av olja på berget fick vi nog. Det här får anstå tills vi kommer hit nästa gång med ny högtryckstvätt och - förhoppningsvis - förnyad energi.

Det är skonsammare för psyket att sitta i soffan med en kaffemugg och en bok. Jag har den senaste veckan läst ”Farliga affärer”, en debutbok, genre thriller, av Ellinor Hessel och efterföljaren ”På djupt vatten”. Lättläst, spännande, rekommenderas för den som, liksom jag, gärna läser polisromaner och thrillers då och då.

Veckan som gått på Udden

När längtan till Kreta blir stor - och vi samtidigt kan glädja oss åt några riktigt fina höstdagar - då lägger vi in en retsina i vinbeställningen. Det har bara hänt någon enstaka gång. Vi älskar retsina, men den hör till vistelserna på Kreta i normala fall. Nu är dock ingenting normalt, och det blev en god lunch på altanen i septembersolen, som värmde ordentligt. Gott, mycket gott, även om jag faktiskt tycker att den lite ”råare” kretensiska retsinan är ännu godare. Den är hårdare retsinerad (mer kåda) och de allra flesta av mina vänner tycker att min smak är underlig. De tycker också att retsina kan vara OK i Grekland - mest för semesterkänslan - men inte att det är särskilt gott. Vi väljer dock nästan alltid denna dryck till "vinmiddagar", om det inte är klart rödvinsläge. Brukar förklara för ”nybörjarvänner” att retsina är retsina - inte ”vitt vin”.

Kortfattat om retsina från Wikipedia. 

Fel bordstabletter ... inte jag som dukat 😀

Vi har passerat höstdagjämningen, och den här sommaren försvann snabbt trots att den varit så otroligt passiv, ibland rent ut sagt lite långtråkig. Inga resor, inget umgänge med vänner - ja, ni vet ju! De flesta sitter ju i samma båt. Jag träffade dock en person som skulle ha gett mycket för att få ha det långtråkigt. En sjuksköterska kom hit för ett par dagar sedan för att hämta en säng som blivit över hos oss efter ommöblering. Hon berättade om sitt senaste halvår på sjukhuset - om förskräckligt långa arbetspass, om fruktansvärd stress och om oron att inte känna sig tillräckligt kompetent i många situationer som legat utanför de normala arbetsområdena. Vilket jobb de har utfört - och fortfarande utför förstås! Man får ju vara tacksam över att vissa makthavare hade så pass mycket förstånd att de drog tillbaka varslen om uppsägning av hundratals anställda på flera av storsjukhusen!

Höst är det alltså när bryggan ser ut så här. Dynboxar och solstolar är bortplockade (och skavanker är extra synliga). 

Många båtturer har det inte blivit denna sommar, eftersom det varit så blåsigt. I år igen! Efter drygt 30 års båtliv är jag helt övertygad om att somrarna blivit väldigt mycket blåsigare under senare tid. Förr kunde man vara nästan helt säker på att även mycket blåsiga dagars vindar skulle mojna till kvällen. Inte under de senaste somrarna! I förrgår var det i alla fall en stilla, fin dag, så vi bestämde oss för att ta upp båten. Vi puttrade ut, rundade ett par öar och körde in till den lilla marinan.

Denna lilla glugg in till marinan måste man komma väldigt nära inpå för att se!

Vilken skillnad mot marinan söder om Stockholm där vi hade tidigare båtar! När vi för ca elva år sedan sålde vår båtplats härbärgerade den marinan ca 1000 båtar, och där fanns klubbstuga, servicebyggnader, restaurang m m. Den lilla marinan här, där kossorna betar alldeles i närheten, hyser 50-60 båtar och en mindre verkstad. Trevlig och välfungerande, åtminstone för oss som bara använder dess ramp för sjösättning och upptagning.

Som jag säkert skrivit många gånger har jag alltid varit en bokslukare av stora mått, och jag fasar för den dag när min syn kanske sviker helt och jag blir hänvisad till talböcker. Än så länge läser jag utan problem på läsplatta (utomhus) och på iPad. Talböcker har jag förstås testat, men jag kommer inte riktigt överens med dem. Det går oftast alldeles för långsamt! Jag är lite av en "allätare", läser gärna spänningsromaner, historiska romaner, memoarer, en feelgood-bok då och då. Tycker inte om rena krigsskildringar och fattar inte intrigerna i s k agentromaner. Vad gäller TV-serier om just agenter vägrar förresten B att titta på sådana med mig p g a mina störande frågor om vem, vad och varför. Jag brukar skylla på att jag bara inte kan uppbåda tillräckligt stort intresse. 

De flesta av oss har säkert konsumerat ännu fler böcker än vanligt under det senaste halvåret, och jag nämner här ett ett par av dem jag läst. Jag ger mig inte in på någon recension, och de tillhör väl inte de allra bästa jag läst men är klart läsvärda!

Fjärilsvägen blev jag intresserad av att läsa efter att jag lyssnat på Patrik Lundbergs sommarprogram, som han tillägnade sin mor. Fint skriven bok, tycker jag.

Marianne Cedervall har skrivit rätt många böcker. Flera av hennes mysterier utspelar sig på för mig mycket välbekant mark. Hon var nämligen gift (el sambo) med en avlägsen bekant - en man i Bs hemby. Hit har hon alltså förlagt handlingen, och även om hon naturligtvis ändrat alla namn är det väldigt många platser och även en del personer/karaktärer som vi känner igen. Kul! Lite spännande, underhållande, lite "naiv" (kan man säga så om en bok?).

Från att ha börjat känna en viss optimism vad gäller det eländiga viruset får vi nu rapporter om ökningar av antalet smittade nästan överallt i världen. Jag är övertygad om att ni följer rapporteringen minst lika bra som jag, så därför ordar jag inget mer om detta utan önskar er en 

Trevlig helg!

Underbara septemberdagar

Vilka septemberdagar! Solen strålar och växtligheten har fått snurren. Så här grönt, frodigt och fräscht har gräset inte varit på hela sommaren. Styvmorsvioler slår ut samtidigt som kantarellerna lyser i vår slänt.

Viken ligger spegelblank. Att det är vindstilla är vi inte bortskämda med här på Udden. Inga vattenskotrar eller andra motorer stör. 

Balsam för själen!

Tillbaka på Udden

… sitter vi inne i stugan i luftvärmepumpens ”omvända” funktion, alltså kylning. Det är första gången sedan vi installerade den för åtta år sedan. Ute orkar vi knappt vara i denna värme som ligger kring 30 grader. Dessutom har luftfuktigheten legat väldigt högt, så det har inte ens varit skönt i skuggan. Våtvärmande omslag. Våra kretensiska vänner har ofta frågat varför vi inte stannar i byn på sommaren - då när den lever upp ordentligt. Här är en stor del av svaret! Det blir för passivt. Visserligen vänjer man sig säkert till en viss del, men även brittiske Alan som bott där i 15 år stönar ofta över augustihettan. När man är genomsvettig och andfådd efter att ha sopat uteplatsen i ett par minuter är det jobbigt, säger han. 

Å andra sidan finns det inte så mycket att pyssla med här ute just nu. Det ser jättetrist ut. Jo, man skulle ju kunna kratta löv - som i oktober. Ekarna är gröna, men björkarna är bruna eller kala. Dagliljorna lever, men har bara några enstaka knoppar, och de få som slagit ut har gett väldigt små blommor. Pelargonerna, som grannen vattnat, är OK, liksom kryddväxterna, så det får hädanefter bli min melodi. Hängkrassen, som äntligen gav härliga kaskader av färggranna blommor, har rådjur kalasat på medan vi var borta, trots att den stod högst upp och längst in på en altan. De ligisterna har tydligen inget emot att knalla i trappor, när någonting gott bjuds.

MEN få aktiviteter slår en kvällspaddling i solen, när temperaturen dessutom sjunkit några grader till uthärdliga 25 grader.

Knöliga, rynkiga och fula...

... men underbart goda - riktigt delikata! Vi grillar en hel del på Udden, framför allt när vi har gäster (vilket är rätt ofta). Dels för att det är trevligt, gott och uppskattat, och dels för att det inte är någon höjdare att steka eller använda ugnen inomhus i denna värme. Igår testade vi något - för oss - helt nytt, nämligen grillade jordärtskockor, inspirerade av ett recept i DN. Något recept behövs egentligen inte alls för detta - ca 30 minuter på grillen. Jag la’ dock först in mitt veto, när vi stod med påsarna med dessa jordiga knölar i affären. ”Ställer mig aldrig och skalar eller skrapar dessa. Det kommer ju att ta evigheter!”.  ”Lugn och fin nu”, svarade B och drog iväg med påsarna till kassan. Hemma tog han fram högtryckstvätten...

Riktigt finrivet citronskal, dragon, flingsalt och smör serverades till, och trots att det serverades såväl majs som zucchini, paprikor och tomater från grillen var det fatet med skockorna som länsades först.

Middagsförberedelser

För övrigt har jag ingenting särskilt att skriva om. Torkan härskar. Det gäller både i naturen och i min ”skrivaridélåda”. Alldeles för många träd fäller gula löv alldeles för tidigt, och det känns som om vattenkannan vuxit fast i handen på mig. Vill ju åtminstone hålla liv i pelargonerna i pytsar och krukor och i dagliljorna, som nu har rätt mycket knoppar. 

I morse var det 26 grader redan vid niotiden. Puh! Då är det skönt att kunna komma ut på fjärdarna, och dessa dagar tror jag att allt som flyter är ute. Att ligga och guppa i en båt, sitta på en klippa eller glida i kanot är underbart - tills DE plötsligt är där. Ett öronbedövande vrooom, och vattenskotrarna förvandlar den stilla viken till ett litet inferno. Vuxna, antagligen rätt välbeställda, (och nästan uteslutande) karlar kör runt, runt, hoppar och leker med dessa vidunder. Vadå - en bitch? Jag?

Ha det gott i värmen!

Rapport från mitt sommarland

Sedan några dagar är vi nu tillbaka på Udden. Vi hade, som sagt, en hellyckad vistelse på Karpathos, men, men... Att vara borta härifrån två veckor i maj, och dessutom under den varmaste och torraste maj i mannaminne, var ju kanske inte hellyckat. Växterna som jag planterat i krukor och pytsar har snäll granne vattnat, men allt annat ser rent förskräckligt ut! Gräset är brunt, och fetknopp och mossor på mitt älskade berg ser heldöda ut. Av persiljan och dillen som jag sått syns inte ett spår under fiberduken, men det var jag i och för sig helt beredd på. Altaner, trappor och till viss del även stugornas väggar var, och är fortfarande delvis, täckta av gult, klistrigt pollen och drivor av björkhängen. Tur att vi har egen brunn med - som det verkar - obegränsad tillgång till vatten. Naturen är skräpig!

Men fortfarande också vacker. Caprifolen som slingrar sig här och där i fuktiga skrevor blommar - lite ynkligare än förra året men man får vara glad för det lilla! Ormbunkarna som klänger på berget ned mot bryggan är frodiga och höga. De når mig till midjan, och jag är rätt lång. Prästkragarna har i en fuktig slänt lyckats överleva och blommar. Blygsamt med bara teskedsstora - eller snarare kaffeskedsstora - blommor. Solen lyser så vackert över grannön kväll efter kväll. Nu känns det som om jag aldrig mer ska lämna Udden för mer än några dagar. Konstaterar dock att vi redan har en resa inbokad. I mitten av juli är det dags för det årliga sommarbesöket i Norrbotten. Och där - i Kiruna - snöade det i natt, bara några timmar efter att jag tog nedanstående foto! Usch och brrr!

Någon ståuppare (tror jag det var) hade för ett bra tag sedan ett inslag om tornedalingar och deras ständiga byggande/snickrande. Jag minns inte vem det var, men vi var många i släkt och bekantskapskrets som skrattade och kände igen detta fenomen: ungefär att "när bastun är klar ska en altan byggas, och sedan en gäststuga, ytterligare en altan och så vidare..."
Snart, snart är i alla fall vår frukostaltan ombyggd, och vi kan gå barfota utan att få stickor i fötterna. Rutinerna kan förhoppningsvis återgå till det normala för ett tag - det vill säga att jag slipper laga maten!

Vi har nu flyttat ut hit för sommaren. Det betyder att post och dagstidning kommer till brevlådan i lilla byns vägskäl granne med kohagen. Detta var alltså rapport nummer ett från sommarlandet och fortsättning följer säkert. Ha det gott!