Naturfilmer och restaurangsittningar

Om man skriver ett inlägg i kvartalet kan man ju ändå anse sig vara en regelbunden bloggare …. eller hur … om man gör det under en längre tid i alla fall. Ett år eller så.

Nu ska jag alltså göra ett litet försök igen, för jag vill dela med mig av några jättefina naturfilmer som ligger på Utbildningsradions webb. I Vittangi, ca sju mil från Kiruna, bor Håkan Lundström, en konstnär som målar, skulpterar i trä, fotograferar och, numera, filmar. Nyligen ställde han ut i Kirunas nya konsthall, och i anslutning till detta visades hans kortfilmer. Biobesökarna häpnade. ”Det kändes ju som om man fick björnen i famnen, och man hörde rävens tassande steg”, sa brorsan, letade upp länk till filmerna och skickade till mig. Det är filmat uppe i norra Norrbotten; vissa delar väldigt nära vår stuga. Han har bl a filmat sjöfåglar av arter som många av oss inte trodde fanns här.

Berättaren är förresten en släkting till mig - en syssling - med ett förflutet i bl a bandet Norrlåtar. Han berättar här på meänkieli, eftersom han, såväl som Håkan L, hör till dem som vill bevara det språket levande. Svensk text finns förstås. 

Vi körde upp filmerna på TV med rätt stor skärm och fick nästan en bioupplevelse, men jag tror nog att man får behållning av dem även på en normalstor datorskärm. Om man gillar naturfilmer alltså. De fem kortfilmerna finns här

https://urplay.se/program/229899-nalkavuoman-asukhaat-talvi-mettassa

Så var det detta med sittningar: 

I lördags åt vi middag på en italiensk restaurang på Medborgarplatsen. Jag går inte ut på restaurang under mörka vinterkvällar lika gärna/ofta som tidigare.  Då mitt mörkerseende är uselt blir det rätt jobbigt att äta i ljuset av några ynkliga ljuslyktor. Trodde väl aldrig att jag skulle prisa grekernas lysrörsmysljus! Den här restaurangen gillar vi av flera orsaker: maten förstås, jättetrevlig personal och - hör och häpna - man får sitta kvar så länge man vill! För att vara en populär krog i Stockholm är det inte så vanligt! För massor av år sedan började ”otyget” med sittningar tillämpas av de mer kända italienska restaurangerna. Man bokade bord till klockan sju och fick beskedet att man var välkommen och fick ha bordet två - två och en halv timme. ”Så fräckt!”, var vi många som tyckte, och i början valde vi bort dessa -  något som längre fram blev svårare och svårare då fler och fler anammade detta. Visst förstår vi att restaurangerna vill få in så många middagsgäster som det bara går, men med tanke på att en nota för fyra pers lätt går upp mot 2500-3000 (i a f om man dricker vin) tycker jag fortfarande att det är oförskämt! Tjurigt väljer jag i möjligaste mån bort dessa - även om vi sällan egentligen ”behöver” längre tid för våra middagsträffar. Jag vet att det är likadant på andra håll i landet också, men undrar om det är lika utbrett.

Och apropå mat:  om ni träffar på carciofi fritti på menyn - välj det! I alla fall om ni gillar kronärtskockor. 

I övrigt inget särskilt att berätta från mitt håll. Vi har inte ens varit ut till Udden sedan i november. Orsakerna är flera: många trista men nödvändiga bokade besök hos läkare och sjukgymnaster och däremellan jättetrist väder. B har opererat sitt andra öga för gråstarr, och efter det bör man inte köra bil på ett tag, i alla fall inte när det är grådisigt och regnigt. Och DET är det för jämnan! Jag springer på rehab för att få ordning på min axel/överarm, men det verkar segt. Antagligen tog den mer stryk av min vurpa i maj än någon insett. Inga frakturer förstås, men ultraljud visar lite skadade senor o fästen. Puh!

Jag har förstås läst massor av böcker, och jag  lägger här upp Åsne Seierstads  ”Två systrar” som boktips.  Ni känner säkert till henne - journalisten som även blev författare och som har skildrat livet i Afghanistan bl a i ”Bokhandlaren i Kabul”. Den här boken benämns ”ett reportage” och handlar om islam och radikaliseringstragedierna. Mycket bra!

En annan bok som jag tyckte var bra är Kristin Harmels ”De bortglömda namnens bok”. En historisk roman baserad på en sann historia om en kvinna som hjälper hundratals judiska barn fly från nazisterna.

Nu längtar vi efter våren! Det tar nog ett bra tag innan våra vårblommor vågar sig upp, men butikerna fylls nu av härliga, färggranna tulpaner. Ha det gott!

 

GOD JUL!

Om någon fortfarande tittar in här i denna vilande blogg vill jag inte missa att önska er en god jul. Jag skrev faktiskt ett inlägg i november, men då jag efter ett dygn svarade på en kommentar försvann allt. Det  hamnade inte i papperskorg eller utkastmapp utan var helt bortblåst. Då gick luften ur mig (igen). 

Den här julen firar vi inte på Udden, eftersom sonen med hustru åker västerut till hennes föräldrar i år. Vi slår oss därför ihop med våra närmaste vänner som nyligen kommit hem efter ett längre besök hos sina döttrar i Los Angeles. Vi har firat nyår tillsammans sedan kirunatiden och många midsommarhelger men aldrig jul. Nu kommer de hit till oss, det känns jättetrevligt - och jag slipper köttbullskladdgörat! Dessa, gjorda på älgfärs, kommer jägaren med. I övrigt köper vi numera det mesta i matväg färdiglagat, och vi har dessutom under årens lopp strukit mycket från vårt julbord. Men några traditionella ”måsten” finns kvar. Ser fram emot några trevliga dagar med god mat och dryck och förhoppningsvis några långpromenader.

Men tyvärr får vi - enligt prognoser - en mindre promenadvänlig jul i år. Det var så vitt och vackert för några dagar sedan 

… men nu är det mörkt, blött och trist. Vi får väl trösta oss med mysljus framför brasan!

Önskar er en riktigt 

 God Jul !

Höstkänsla

Så fort det gick. Plötsligt blev det nästan höst i stället för sensommar. På ena sidan huset i alla fall … Ibland känns det som två klimatzoner här på Udden. När det är ostlig vind blåser det - kallt! - från havet, medan det på den andra sidan är varmt och skönt i lä om bara solen är framme. Men ibland, som i kväll, är det faktiskt vindstilla och viken ligger nästan helt spegelblank.

Det är länge sedan jag skrev något inlägg, helt enkelt för att jag inte haft något att skriva om. Vi har tillbringat mesta tiden på Udden med lite småjobb. Med betoning på SMÅ för mig, för jag är faktiskt fortfarande rätt handikappad efter armbrottet. Rörligheten i hand och arm är helt återställd, men axeln protesterar med stark smärta vid olämplig rörelse på ett betydligt värre sätt än för ett par månader sedan.

Men att plocka härliga björnbär går bra. Så bekvämt att kunna stå rak och plocka bär som klänger på en vägg. De är stora som mindre jordgubbar och sååå goda om de bara får bli tillräckligt mogna och plockas i exakt rätt tid. Ingår nu i så gott som varenda frukostsmoothie.

Jag hade tänkt börja inlägget med en skylt som säger ”TILLFÄLLIGT AVBROTT” el liknande, men konstaterar att det ju bara blir fånigt:  jag har ju redan gjort detta - långa blogguppehåll alltså. Nu blir det inte några blomsterfoton på ett bra tag, knappast någon höstvistelse på Kreta heller. Reslusten, som vi båda haft ett överflöd av hela livet, har faktiskt mattats av. Jag kommer dessutom att behöva boka in tider på rehab för nämnda axelproblem. Så - ännu mindre än vanligt att skriva om. MEN jag kommer med intresse att fortsätta läsa och kommentera de bloggar jag följer, och jag lägger inte ner eller makulerar min egen. Dyker det upp nå’t så dyker jag nog upp igen.

Ha det fint!

Läget, läget …

Att det är läget som kostar är ju absolut inget nytt när det gäller såväl permanentbostäder och fritidshus som restauranger och hotell. Att huset/stugan är i toppen-, medelmåttigt eller t o m dåligt skick spelar ofta ingen större roll. Ett jättefint hus (tyckte vi) såldes förra året här på vår udde. Priset var oväntat högt, men det berodde väl till en stor del på att ägarna nyligen  renoverat bland annat kök och badrum - trodde vi. Döm om vår förvåning när de nya ägarna REV det och byggde ett helt nytt hus.

I går besökte vi ”Restaurangen med 280˚ havsutsikt” (Svärdsklova skärgårdskrog) med ett rätt svårslaget läge.

Maten är av högsta klass och servicen likaså. Trots detta betalar man nog rätt mycket för utsikten också. När en lunchsallad kostar 280 kr vill det till att det, förutom sjöutsikt, är ”något alldeles extra”. Den jag åt svarade faktiskt upp till det! Vi har ätit här tidigare, så prisläget var ingen överraskning, men nog är det i saftigaste laget! Men - fullsatt var det på restaurangen! 

Vi har haft ett par jättefina veckor här ute på Udden, när vi mest slappat - skyllt lättjan på covid. Nu måste vi åka hem för en vecka fullspäckad med bokade tider: bilservice, kardiolog, optiker, tandläkare … puh! 

Jag trodde att dagliljeperioden var helt slut men som en glad överraskning slog Strawberry Candy ut

… och (hurra!) en vit daglilja, Arctic Snow, som jag hade gett upp hoppet om. Den hade jag inte full koll på, så den hade  börjat  dra ihop sig när jag såg den. Därför är fotot inte mitt i original. Jag har fotat etiketten/skylten som följde med plantan från handelsträdgården för flera år sedan.

Dessa kompenserar för en negativ överraskning - en massa otäcka larver som äter upp mina pelargoner! De - larverna - är först bruna och blir sedan gröna, ca 1,5 cm långa och har en förskräcklig aptit. Aldrig någonsin har jag haft ohyra på pelargoner, och det jag läser om på nätet handlar bara om rost och bladlöss. Nåja, de får väl kalasa nu när vi lämnar så får jag slänga resterna nästa gång vi kommer ut.

En bra vecka och fortsatt fin sensommar önskas er!

Sprucken planering - MEN bra dagliljesommar

Vi hade ju planerat så bra! Sonen tog över Udden och vi åkte hem för några dagar i stan före  resan norrut. Toppen, inga bekymmer för vattning av växter m m. Ett par dagar efter vår hemkomst från Kiruna åkte ”ungdomarna” till Västkusten och vi skulle flytta tillbaka ut på Udden. Då slog det till - ni vet det där eländet som vänt upp och ner på våra vanor, umgänge, resor m m  i två och ett halvt år! Jag fick Covid - sannolikt smittad sista dagen i Bs hemby då vi var med på en kusins begravning. Vi var många som satt tätt och länge vid minnesstundens lunch. Jag blev inte jättesjuk, men nog var/är det betydligt jobbigare än en förkylning, även om just de symtomen finns med i bilden. En onaturlig trötthet och värk i kroppen. Så vi avvaktade en dag, en dag till, ytterligare en … men den femte dagen fick det vara nog.  ”Nej, nu drar vi iväg! Jag kan ju lika gärna sitta på Udden och tjura över allt jag inte orkar göra! Kanske hinner vi rädda en del plantor”. Så vi kom hit i förrgår - på kvällen kroknade B! Nu är han riktigt däckad, mycket krassligare än jag var, medan jag nu är i någorlunda hyfsad form.

De extra hemmadagarna gjorde i alla fall att jag hann se alla dagliljor som överhuvudtaget har tänkt blomma i sommar. Tyvärr är det nästan bara gamla bekanta. Jag skulle gärna vilja ha någon vit eller limefärgad, men har trots flera försök aldrig lyckats särskilt bra med dessa. Överhuvudtaget måste jag nog konstatera att jag inte är så bra på det här. Jag får eller köper en ny skönhet varje år, men de verkar ofta bli utträngda av de gamla, trots att jag tycker att de får ordentligt med plats. En del försvinner helt. Andra kommer upp men går inte i blom. Det konstaterar jag när jag tittar igenom noteringar jag gjort om nyplanteringar. 

De här blommar i alla fall hemma i stan nu.

Catherine Woodbury - rätt trist och blaskig tyckte jag förr, men nu har jag ändrat mig. Den är ju riktigt söt och avvikande bland alla starka färger.

Frans Hals - pålitligt kraftig och rikblommande i en rätt stor grupp vid entrén.

Indian Ripple - från England. 

En av mina första - Crimson Pirate

Ytterligare en gammal Bela Lugosi (ingen favorit).

Och här på Udden blommar idag Condilla

Happy Returns - blommar första gången här - ovanligt liten och rätt oansenlig.

Inte oansenlig - Mauna Loa

Avslutar med några riktiga liljor i svågers rabatt norr om polcirkeln. Lilium bulbiferum, allmänt känd som Brandgul lilja.

Ha det bra och akta er för coviden som tycks explodera igen! Den är inte att leka med trots fyra vaccindoser.

Årets norrbottensresa

Äntligen blev den av: resan till Norrbotten. Vi avbokade ju marsresan p g a covid i Bs syskonskara. Nu hade vi bokat flygbiljetter med Norwegian - biljetter med ”extra allt”, d v s avbokningsbara, fast track och priority boarding. Helt onödig utgift när man tittar i backspegeln. Den vanliga kön till säkerhetskontrollen gick precis lika snabbt.

MEN - nu lånar jag ett citat av Bert i ”Ögonblick i norr”: Kaos är granne med Swedavia! På grund av ombyggnationer på Arlanda kan man inte gå in i Terminal 5 utifrån. Det innebär att massor av resenärer sprang i båda riktningarna i Sky City rullande sina resväskor och buffande med jätteryggsäckar. Nåja,vi landade i Kiruna enligt tidtabell. Morgonen därpå hoppade vi in i lånebilen (brorsans ”andrabil”) och körde till Bs hemby. Se’n ut till stugan på holmen i Torne Älv.

Här var allt OK - vilket vi ju visste, eftersom en brorson äger den andra stugan på holmen och tittar till vår. Vattenståndet i älvarna är väldigt högt i sommar, och nog kan man prata om lunch med sjöutsikt när älven rinner ett par meter utanför matbordet! Efter en översvämning för några år sedan när det var rekordhögt vatten har stugan ”hissats upp”, och jobb återstår för att få till det lite snyggare.

Torne älv är Norrbottens läns längsta älv (drygt 50 mil), mäktig och väldigt bred just här. Jag kommer ihåg min mammas kommentar då hon första gången besökte Gislaved och såg Nissan. ”Och de här dikena har vi fått rabbla i skolan (Nissan, Lagan, Viskan, Ätran) medan våra älvar knappt nämns i böckerna!”.

Juli eller ej - lite kyligt och instängt var det så vi tände en brasa.

Av bekvämlighetsskäl övernattade vi inte här utan åkte ut på dagsutflykter, och efter sex dygn åkte vi tillbaka till Kiruna. Nu skulle vi se vad som hänt sedan förra året. Många hus i gamla centrum har nu tömts på sina hyresgäster och det byggs lägenheter, småhus och diverse lokaler i rekordfart. Då så mycket är inhägnade byggarbetsplatser eller rivningstomter var det rätt svårt att fotografera men jag lägger in en del bilder av varierande kvalité.

Från LKAB-området får man denna vy av stan - vilken alltså kommer att försvinna. Till höger Hotell Ferrum, som faktiskt namngavs av min svåger (som vann en italienresa med det namnförslaget).

Hotellet invigdes 1969 och var då rätt pampigt efter kirunaförhållanden mätt. Från översta våningarna är utsikten över fjällvärlden magnifik. Man ser bl a Kebnekajse. Här åt vi vår bröllopsmiddag.

Så här såg det ut i många butiksfönster nu

Den här byggnaden möter besökare när man kör in i stan söderfrån. Jätteskridskon? Strykjärnet? Mycket har den kallats för av kirunaborna, men enligt arkitektfirman ska formen efterlikna Kebnekajse. Invigdes i april i år. Ersätter alltså Ferrum.

Ett glas vin i den fina skybaren. Här blir det nog läckert att sitta när stan är upplyst mörka kvällar och när kranar och andra byggfordon försvinner.

 

Långt där nere - stadshuset.

Förutom den trista placeringen av nya Kiruna känns det väldigt trångt och tätt mellan husen. Förtätningen som antagligen ska ge häftig storstadskänsla känns fel i en stad som omges av hur mycket mark som helst. Jag förstår att hänsyn måste tas till malmådror och renbetesmarker men ändå … På andra sidan stan byggs också nytt, och där ligger husen fint på höjden.

Jag avslutar med bilder som är uppsatta lite här och där i gamla stan. Benny Ekman är konstnären som målat många typiska kirunamotiv. Jag tycker mycket om hans bilder. Vill ni se fler - gå in på www.bennyekman.se.

Och till sist: avgångshallen på Kiruna flygplats under incheckningstid! Ibland undrar man varför man flyttade …😀

 

Bland dagliljor och kossor

Dags för en kort uppdatering från mig. Jag har spenderat väldigt lite tid ute på nätet den senaste tiden, då vi faktiskt haft ovanligt mycket inbokat och varit mer sociala än på länge. Jag har förstås som alltid läst blogginläggen hos er som jag följer även om jag inte kommenterat! 

Vi har haft härliga dagar på Udden - underbart väder, ett par trevliga fester och besök av familj och släkt. Bs syster har varit hos oss flera dygn, vilket befriade B från disken! Men nu är min hand väldigt mycket bättre så snart får/kan/måste jag nog börja såväl dammsuga som diska … 

Nu har sonen med hustru tagit över Udden och vi landade igår i Kiruna. Befinner oss nu i Bs hemby ca sju mil därifrån. Vädergudarna var nog inte uppdaterade om att vi skulle komma en vecka tidigare än vi brukar, för vi möttes av hällregn och ca 10 grader. Vi brukar alltid ha kanonväder, men nu ser prognosen minst sagt dyster ut. Hoppas verkligen på några dagar med uppehållsväder. Vi vill gärna besöka nya Kiruna som växer upp i rekordfart. Spännande! Och så vill vi åka ut till vår holme i Torne älv och titta till stugan. 

Dagarna innan vi åkte började dagliljorna slå ut. Som vanligt kommer jag att missa en hel del, men dessa har jag hunnit se och fota dagen innan vi reste. Det blir ungefär samma som förra året, men rubriken på min blogg förpliktigar ju.

Frösvidal - första gången i blom hos mig

Christmas Is

Mary´s Gold

De dagliljor som slår ut hemma ”i sta’n” kan jag förresten hålla koll på! På midsommaraftonens eftermiddag ringde nämligen våra mobiler när vi som bäst förberedde middagen på Udden. ”Larmet har gått på en altandörr” meddelade larmfirman och frågade: ”ska vi skicka en bil?”. Suck! Lite oroligt kändes det medan vi väntade på besked. Vi visste att närmaste grannarna var bortresta så vi kunde inte be någon titta in på den insynsskyddade tomten, men vi visste också att larmet kan utlösas av annat än inbrott. Efter ett bra tag fick vi meddelandet att inget misstänkt syntes. Direkt efter hemkomsten monterade vi därför upp en övervakningskamera som bjöd på två mycket positiva överraskningar: jättelätt att ansluta till mobiler och padda (!) och fantastisk bildkvalité. Förhoppningsvis kan vi nu stoppa jättedyra utryckningar vid ev falsklarm. På köpet kan jag se vad som händer i rabatterna.

Tillbaka till Udden! Äntligen har bonden släppt ut korna från inhägnade hagar så att de får ströva fritt. Så mysigt varje sommar när cirka 15 kor och kalvar har kommit på kvällsbesök. Men oj, vilket brölande och råmande vi hörde första kvällen. En lång rad kor passerade på väg ned mot sjöängen. De var inte 15 i år - snarare mellan 75 och 100. Några av de smartare upptäckte regnvattnet som samlats i plastfickor på byggmaterial utanför vår grind. Friskt, gott och bekvämt tyckte de.

Trevlig fortsättning på högsommarmånaden juli!