Höstkänsla

Så fort det gick. Plötsligt blev det nästan höst i stället för sensommar. På ena sidan huset i alla fall … Ibland känns det som två klimatzoner här på Udden. När det är ostlig vind blåser det - kallt! - från havet, medan det på den andra sidan är varmt och skönt i lä om bara solen är framme. Men ibland, som i kväll, är det faktiskt vindstilla och viken ligger nästan helt spegelblank.

Det är länge sedan jag skrev något inlägg, helt enkelt för att jag inte haft något att skriva om. Vi har tillbringat mesta tiden på Udden med lite småjobb. Med betoning på SMÅ för mig, för jag är faktiskt fortfarande rätt handikappad efter armbrottet. Rörligheten i hand och arm är helt återställd, men axeln protesterar med stark smärta vid olämplig rörelse på ett betydligt värre sätt än för ett par månader sedan.

Men att plocka härliga björnbär går bra. Så bekvämt att kunna stå rak och plocka bär som klänger på en vägg. De är stora som mindre jordgubbar och sååå goda om de bara får bli tillräckligt mogna och plockas i exakt rätt tid. Ingår nu i så gott som varenda frukostsmoothie.

Jag hade tänkt börja inlägget med en skylt som säger ”TILLFÄLLIGT AVBROTT” el liknande, men konstaterar att det ju bara blir fånigt:  jag har ju redan gjort detta - långa blogguppehåll alltså. Nu blir det inte några blomsterfoton på ett bra tag, knappast någon höstvistelse på Kreta heller. Reslusten, som vi båda haft ett överflöd av hela livet, har faktiskt mattats av. Jag kommer dessutom att behöva boka in tider på rehab för nämnda axelproblem. Så - ännu mindre än vanligt att skriva om. MEN jag kommer med intresse att fortsätta läsa och kommentera de bloggar jag följer, och jag lägger inte ner eller makulerar min egen. Dyker det upp nå’t så dyker jag nog upp igen.

Ha det fint!

Läget, läget …

Att det är läget som kostar är ju absolut inget nytt när det gäller såväl permanentbostäder och fritidshus som restauranger och hotell. Att huset/stugan är i toppen-, medelmåttigt eller t o m dåligt skick spelar ofta ingen större roll. Ett jättefint hus (tyckte vi) såldes förra året här på vår udde. Priset var oväntat högt, men det berodde väl till en stor del på att ägarna nyligen  renoverat bland annat kök och badrum - trodde vi. Döm om vår förvåning när de nya ägarna REV det och byggde ett helt nytt hus.

I går besökte vi ”Restaurangen med 280˚ havsutsikt” (Svärdsklova skärgårdskrog) med ett rätt svårslaget läge.

Maten är av högsta klass och servicen likaså. Trots detta betalar man nog rätt mycket för utsikten också. När en lunchsallad kostar 280 kr vill det till att det, förutom sjöutsikt, är ”något alldeles extra”. Den jag åt svarade faktiskt upp till det! Vi har ätit här tidigare, så prisläget var ingen överraskning, men nog är det i saftigaste laget! Men - fullsatt var det på restaurangen! 

Vi har haft ett par jättefina veckor här ute på Udden, när vi mest slappat - skyllt lättjan på covid. Nu måste vi åka hem för en vecka fullspäckad med bokade tider: bilservice, kardiolog, optiker, tandläkare … puh! 

Jag trodde att dagliljeperioden var helt slut men som en glad överraskning slog Strawberry Candy ut

… och (hurra!) en vit daglilja, Arctic Snow, som jag hade gett upp hoppet om. Den hade jag inte full koll på, så den hade  börjat  dra ihop sig när jag såg den. Därför är fotot inte mitt i original. Jag har fotat etiketten/skylten som följde med plantan från handelsträdgården för flera år sedan.

Dessa kompenserar för en negativ överraskning - en massa otäcka larver som äter upp mina pelargoner! De - larverna - är först bruna och blir sedan gröna, ca 1,5 cm långa och har en förskräcklig aptit. Aldrig någonsin har jag haft ohyra på pelargoner, och det jag läser om på nätet handlar bara om rost och bladlöss. Nåja, de får väl kalasa nu när vi lämnar så får jag slänga resterna nästa gång vi kommer ut.

En bra vecka och fortsatt fin sensommar önskas er!

Sprucken planering - MEN bra dagliljesommar

Vi hade ju planerat så bra! Sonen tog över Udden och vi åkte hem för några dagar i stan före  resan norrut. Toppen, inga bekymmer för vattning av växter m m. Ett par dagar efter vår hemkomst från Kiruna åkte ”ungdomarna” till Västkusten och vi skulle flytta tillbaka ut på Udden. Då slog det till - ni vet det där eländet som vänt upp och ner på våra vanor, umgänge, resor m m  i två och ett halvt år! Jag fick Covid - sannolikt smittad sista dagen i Bs hemby då vi var med på en kusins begravning. Vi var många som satt tätt och länge vid minnesstundens lunch. Jag blev inte jättesjuk, men nog var/är det betydligt jobbigare än en förkylning, även om just de symtomen finns med i bilden. En onaturlig trötthet och värk i kroppen. Så vi avvaktade en dag, en dag till, ytterligare en … men den femte dagen fick det vara nog.  ”Nej, nu drar vi iväg! Jag kan ju lika gärna sitta på Udden och tjura över allt jag inte orkar göra! Kanske hinner vi rädda en del plantor”. Så vi kom hit i förrgår - på kvällen kroknade B! Nu är han riktigt däckad, mycket krassligare än jag var, medan jag nu är i någorlunda hyfsad form.

De extra hemmadagarna gjorde i alla fall att jag hann se alla dagliljor som överhuvudtaget har tänkt blomma i sommar. Tyvärr är det nästan bara gamla bekanta. Jag skulle gärna vilja ha någon vit eller limefärgad, men har trots flera försök aldrig lyckats särskilt bra med dessa. Överhuvudtaget måste jag nog konstatera att jag inte är så bra på det här. Jag får eller köper en ny skönhet varje år, men de verkar ofta bli utträngda av de gamla, trots att jag tycker att de får ordentligt med plats. En del försvinner helt. Andra kommer upp men går inte i blom. Det konstaterar jag när jag tittar igenom noteringar jag gjort om nyplanteringar. 

De här blommar i alla fall hemma i stan nu.

Catherine Woodbury - rätt trist och blaskig tyckte jag förr, men nu har jag ändrat mig. Den är ju riktigt söt och avvikande bland alla starka färger.

Frans Hals - pålitligt kraftig och rikblommande i en rätt stor grupp vid entrén.

Indian Ripple - från England. 

En av mina första - Crimson Pirate

Ytterligare en gammal Bela Lugosi (ingen favorit).

Och här på Udden blommar idag Condilla

Happy Returns - blommar första gången här - ovanligt liten och rätt oansenlig.

Inte oansenlig - Mauna Loa

Avslutar med några riktiga liljor i svågers rabatt norr om polcirkeln. Lilium bulbiferum, allmänt känd som Brandgul lilja.

Ha det bra och akta er för coviden som tycks explodera igen! Den är inte att leka med trots fyra vaccindoser.

Årets norrbottensresa

Äntligen blev den av: resan till Norrbotten. Vi avbokade ju marsresan p g a covid i Bs syskonskara. Nu hade vi bokat flygbiljetter med Norwegian - biljetter med ”extra allt”, d v s avbokningsbara, fast track och priority boarding. Helt onödig utgift när man tittar i backspegeln. Den vanliga kön till säkerhetskontrollen gick precis lika snabbt.

MEN - nu lånar jag ett citat av Bert i ”Ögonblick i norr”: Kaos är granne med Swedavia! På grund av ombyggnationer på Arlanda kan man inte gå in i Terminal 5 utifrån. Det innebär att massor av resenärer sprang i båda riktningarna i Sky City rullande sina resväskor och buffande med jätteryggsäckar. Nåja,vi landade i Kiruna enligt tidtabell. Morgonen därpå hoppade vi in i lånebilen (brorsans ”andrabil”) och körde till Bs hemby. Se’n ut till stugan på holmen i Torne Älv.

Här var allt OK - vilket vi ju visste, eftersom en brorson äger den andra stugan på holmen och tittar till vår. Vattenståndet i älvarna är väldigt högt i sommar, och nog kan man prata om lunch med sjöutsikt när älven rinner ett par meter utanför matbordet! Efter en översvämning för några år sedan när det var rekordhögt vatten har stugan ”hissats upp”, och jobb återstår för att få till det lite snyggare.

Torne älv är Norrbottens läns längsta älv (drygt 50 mil), mäktig och väldigt bred just här. Jag kommer ihåg min mammas kommentar då hon första gången besökte Gislaved och såg Nissan. ”Och de här dikena har vi fått rabbla i skolan (Nissan, Lagan, Viskan, Ätran) medan våra älvar knappt nämns i böckerna!”.

Juli eller ej - lite kyligt och instängt var det så vi tände en brasa.

Av bekvämlighetsskäl övernattade vi inte här utan åkte ut på dagsutflykter, och efter sex dygn åkte vi tillbaka till Kiruna. Nu skulle vi se vad som hänt sedan förra året. Många hus i gamla centrum har nu tömts på sina hyresgäster och det byggs lägenheter, småhus och diverse lokaler i rekordfart. Då så mycket är inhägnade byggarbetsplatser eller rivningstomter var det rätt svårt att fotografera men jag lägger in en del bilder av varierande kvalité.

Från LKAB-området får man denna vy av stan - vilken alltså kommer att försvinna. Till höger Hotell Ferrum, som faktiskt namngavs av min svåger (som vann en italienresa med det namnförslaget).

Hotellet invigdes 1969 och var då rätt pampigt efter kirunaförhållanden mätt. Från översta våningarna är utsikten över fjällvärlden magnifik. Man ser bl a Kebnekajse. Här åt vi vår bröllopsmiddag.

Så här såg det ut i många butiksfönster nu

Den här byggnaden möter besökare när man kör in i stan söderfrån. Jätteskridskon? Strykjärnet? Mycket har den kallats för av kirunaborna, men enligt arkitektfirman ska formen efterlikna Kebnekajse. Invigdes i april i år. Ersätter alltså Ferrum.

Ett glas vin i den fina skybaren. Här blir det nog läckert att sitta när stan är upplyst mörka kvällar och när kranar och andra byggfordon försvinner.

 

Långt där nere - stadshuset.

Förutom den trista placeringen av nya Kiruna känns det väldigt trångt och tätt mellan husen. Förtätningen som antagligen ska ge häftig storstadskänsla känns fel i en stad som omges av hur mycket mark som helst. Jag förstår att hänsyn måste tas till malmådror och renbetesmarker men ändå … På andra sidan stan byggs också nytt, och där ligger husen fint på höjden.

Jag avslutar med bilder som är uppsatta lite här och där i gamla stan. Benny Ekman är konstnären som målat många typiska kirunamotiv. Jag tycker mycket om hans bilder. Vill ni se fler - gå in på www.bennyekman.se.

Och till sist: avgångshallen på Kiruna flygplats under incheckningstid! Ibland undrar man varför man flyttade …😀

 

Bland dagliljor och kossor

Dags för en kort uppdatering från mig. Jag har spenderat väldigt lite tid ute på nätet den senaste tiden, då vi faktiskt haft ovanligt mycket inbokat och varit mer sociala än på länge. Jag har förstås som alltid läst blogginläggen hos er som jag följer även om jag inte kommenterat! 

Vi har haft härliga dagar på Udden - underbart väder, ett par trevliga fester och besök av familj och släkt. Bs syster har varit hos oss flera dygn, vilket befriade B från disken! Men nu är min hand väldigt mycket bättre så snart får/kan/måste jag nog börja såväl dammsuga som diska … 

Nu har sonen med hustru tagit över Udden och vi landade igår i Kiruna. Befinner oss nu i Bs hemby ca sju mil därifrån. Vädergudarna var nog inte uppdaterade om att vi skulle komma en vecka tidigare än vi brukar, för vi möttes av hällregn och ca 10 grader. Vi brukar alltid ha kanonväder, men nu ser prognosen minst sagt dyster ut. Hoppas verkligen på några dagar med uppehållsväder. Vi vill gärna besöka nya Kiruna som växer upp i rekordfart. Spännande! Och så vill vi åka ut till vår holme i Torne älv och titta till stugan. 

Dagarna innan vi åkte började dagliljorna slå ut. Som vanligt kommer jag att missa en hel del, men dessa har jag hunnit se och fota dagen innan vi reste. Det blir ungefär samma som förra året, men rubriken på min blogg förpliktigar ju.

Frösvidal - första gången i blom hos mig

Christmas Is

Mary´s Gold

De dagliljor som slår ut hemma ”i sta’n” kan jag förresten hålla koll på! På midsommaraftonens eftermiddag ringde nämligen våra mobiler när vi som bäst förberedde middagen på Udden. ”Larmet har gått på en altandörr” meddelade larmfirman och frågade: ”ska vi skicka en bil?”. Suck! Lite oroligt kändes det medan vi väntade på besked. Vi visste att närmaste grannarna var bortresta så vi kunde inte be någon titta in på den insynsskyddade tomten, men vi visste också att larmet kan utlösas av annat än inbrott. Efter ett bra tag fick vi meddelandet att inget misstänkt syntes. Direkt efter hemkomsten monterade vi därför upp en övervakningskamera som bjöd på två mycket positiva överraskningar: jättelätt att ansluta till mobiler och padda (!) och fantastisk bildkvalité. Förhoppningsvis kan vi nu stoppa jättedyra utryckningar vid ev falsklarm. På köpet kan jag se vad som händer i rabatterna.

Tillbaka till Udden! Äntligen har bonden släppt ut korna från inhägnade hagar så att de får ströva fritt. Så mysigt varje sommar när cirka 15 kor och kalvar har kommit på kvällsbesök. Men oj, vilket brölande och råmande vi hörde första kvällen. En lång rad kor passerade på väg ned mot sjöängen. De var inte 15 i år - snarare mellan 75 och 100. Några av de smartare upptäckte regnvattnet som samlats i plastfickor på byggmaterial utanför vår grind. Friskt, gott och bekvämt tyckte de.

Trevlig fortsättning på högsommarmånaden juli!

En grym tant …

 … eller ”dam” sa han nog -  Juan som böjde, sträckte och mätte min handled och dess vinklar. Han öste beröm över min träning och hur snabbt jag jobbat upp rörligheten. Naturligtvis var det skönt att höra, men lite måste jag ju få klaga, så jag pep lite om hur ont det fortfarande gjorde i ÖVERarmen. ”Helt normalt”, sa han, ”du är faktiskt redan klar hos mig. Åk tillbaka till fritidshuset, ha det fint, men kom ihåg att du inte får belasta armen på ytterligare cirka en månad”. 

Nöjd och glad gick jag ut från svala Rosenlunds sjukhus på Söder och möttes av den tryckande hettan. Jag hade egentligen tänkt ströva omkring lite i Rosenlundsparken och kanske i Tantolunden, där jag promenerat så mycket under de fem år jag jobbat i kvarteret intill. Framför allt i Tanto, mellan Ringvägen och Årstaviken, där vi ofta satte oss i gräset med en  lunchsallad. Men nu var det var alldeles för hett och svårt att hitta skugga. Så det får bli en annan gång. Alltså inga bilder därifrån nu, men ett tips för vacker promenad: Tantolunden! 

I förrgår, innan vi lämnade Udden, visade vårt svanpar upp årets kull. Vi hade nästan varit säkra på att det inte blivit några ungar i år, för det var drygt två veckor senare än vanligt. En annan orsak var att vi vid några tillfällen sett båda föräldrarna ute samtidigt. Det sker normalt aldrig under ruvningstiden. Men här var de nu med fem småttingar - så pyttesmå att det var svårt att urskilja dem trots kikare och även på bild trots bra kamera.

Jo, det ligger fem små dunbollar mellan föräldrarna

En av de första simturerna

Här hemma har min första daglilja slagit ut - pålitliga Jersey Spider. Vi fick ett häftigt åskväder vid femtiden i morse och rätt kraftiga regnskurar (välkommet!), och blomman hann bli lite ankommen. Den hade nog precis hunnit veckla ut sig helt.

Vid entrén har vi numera en rätt stor triangelformad blombädd. De första 15-20 åren hade vi några ”dvärgbarrträd” där (jag är väldigt förtjust i vintergröna växter), men de blev för stora för vår lilla tomt. Förutom en mahonia (även kallad ”falsk järnek” och ”Nordens mimosa”) och en jättestor lavendel har jag planterat diverse blommor här utan någon ordning eller planering: bl a några små rosor, alunrot och dagliljor förstås. Nu för jag en ojämn kamp mot praktlysingen. Den klassas numera som invasiv, men jag har egentligen inte haft några problem med den. Den är rätt fin med sin solgula färg, blommar länge och håller sig i den här rabatten. Men måtta med allt! I år har den, liksom så mycket annat, vuxit enormt på höjden OCH på bredden, d v s gör sitt bästa för att ta över. Här krävs nog krafttag i höst. 

Praktlysing

För övrigt gör jag det enkelt för mig och stoppar liksom tidigare år ner rätt många rosenskära (Cosmos bipinnatus). Och väntar på dagliljorna.

Vita och röda cosmos

Första blomman på Clematis Etoile Violette

                                                                                                                                                                    PS.  Jag har gått igenom mina inställningar ytterligare flera gånger för att försöka se varför några av er blir "anonyma" när ni kommenterar, men jag ser inga fel. Förkryssat är "Alla" i boxen som gäller vilka som får kommentera. Suck! DS                                                                                                                                                                                                                                        

I gullregnens månad

Längs genomfartsleden hemma blommar de nu - de magnifika (men giftiga) gullregnen. Vetenskapligt namn: Laburnum. Tillhör släktet ärtväxter. 

Rhododendronen skäms inte för sig i år heller!

De här enkla, ”vanliga, gammaldags” dagliljorna tar över i rabatterna hemma! Har ingen aning om varifrån de kommer och varför/hur de sprider sig hejvilt. Jag har aldrig köpt någon sådan och definitivt inte fått med mig den som bihang till dagliljorna från England. Följt med från någon plantshop eller hitblåsta frön från någon granne? Hursomhelst - det får bli (Bs) rediga spadtag i höst, för de tar upp alldeles för mycket plats, är dessutom högre än alla MINA dagliljor och skymmer allt annat!

Vi kom ut till Udden idag och här har nu dagliljorna vid gäststugan slagit ut. De håller sig på sin plats, och dem gillar jag. Kronbladens utsida har strimmor av gulbrunt, vilket ger mer liv åt de ganska stora grupperna av blommor.

Pionen har också fått flera blommor och kommer nog att vara riktigt imponerande till midsommar.

En liten stuga hade också vuxit upp medan vi var borta (= hemma).

Den behövs som jag tidigare redogjort för av flera olika skäl. Nu har dessutom en koltrast byggt bo och lagt ägg i en del av det gamla, sneda och vinda förrådet. Det upptäckte vi när B skulle köra ut en av gräsklipparna, och ”något stort” då flaxade förbi och ut. Och gräsklipparen såg ut så här

Den/klipparen får nu bo någon annanstans tills koltrastfamiljen flyttat ut. Hoppas bara att honan inte blev vettskrämd utan att hon vågar sig tillbaka till sina ägg.

Väderprognoserna för helgen ser jättefina ut - för vår del av landet åtminstone. Ha det fint och 

Fjolårets digitalis. Inte en enda en i år!