Vi hade ju planerat så bra! Sonen tog över Udden och vi åkte hem för några dagar i stan före resan norrut. Toppen, inga bekymmer för vattning av växter m m. Ett par dagar efter vår hemkomst från Kiruna åkte ”ungdomarna” till Västkusten och vi skulle flytta tillbaka ut på Udden. Då slog det till - ni vet det där eländet som vänt upp och ner på våra vanor, umgänge, resor m m i två och ett halvt år! Jag fick Covid - sannolikt smittad sista dagen i Bs hemby då vi var med på en kusins begravning. Vi var många som satt tätt och länge vid minnesstundens lunch. Jag blev inte jättesjuk, men nog var/är det betydligt jobbigare än en förkylning, även om just de symtomen finns med i bilden. En onaturlig trötthet och värk i kroppen. Så vi avvaktade en dag, en dag till, ytterligare en … men den femte dagen fick det vara nog. ”Nej, nu drar vi iväg! Jag kan ju lika gärna sitta på Udden och tjura över allt jag inte orkar göra! Kanske hinner vi rädda en del plantor”. Så vi kom hit i förrgår - på kvällen kroknade B! Nu är han riktigt däckad, mycket krassligare än jag var, medan jag nu är i någorlunda hyfsad form.
De extra hemmadagarna gjorde i alla fall att jag hann se alla dagliljor som överhuvudtaget har tänkt blomma i sommar. Tyvärr är det nästan bara gamla bekanta. Jag skulle gärna vilja ha någon vit eller limefärgad, men har trots flera försök aldrig lyckats särskilt bra med dessa. Överhuvudtaget måste jag nog konstatera att jag inte är så bra på det här. Jag får eller köper en ny skönhet varje år, men de verkar ofta bli utträngda av de gamla, trots att jag tycker att de får ordentligt med plats. En del försvinner helt. Andra kommer upp men går inte i blom. Det konstaterar jag när jag tittar igenom noteringar jag gjort om nyplanteringar.
De här blommar i alla fall hemma i stan nu.
Catherine Woodbury - rätt trist och blaskig tyckte jag förr, men nu har jag ändrat mig. Den är ju riktigt söt och avvikande bland alla starka färger.
Ytterligare en gammal Bela Lugosi (ingen favorit).








