”Varde ljus …” och diverse funderingar

Det blev nästan lite tomt när OS var över och man skulle lämna TV-hörnan. Den ”tomheten” skulle jag så gärna återgå till i stället för de senaste dagarnas hemska nyhetsflöde. Nu ska jag i alla fall ta en liten paus från CNN:s skrämmande direktrapporteringar. Det blir ju skidor från Lahtis.

Bloggvärlden skriver Lena i Wales om; hur den gett henne många trevliga kontakter, inspiration, nya kunskaper med mera. Jag har en handfull bloggare som jag följer (och några som jag läser av och till) och jag håller helt med henne. Orsaken till att jag började var också att vänner så ofta frågade ”… men hur är det att vara så länge på Kreta? Blir det inte trist att bara vara på EN ö? Vad gör ni hela tiden?”.

Ja, vad gör vi egentligen, funderade jag, eftersom vi aldrig ledsnar på ön. Så jag började göra lite fler och lite längre noteringar i almanackan för att sedan plocka in i en liten blogg tänkt att handla om Kreta, andra resor och mina dagliljor. Resorna blev pausade av pandemin, dagliljornas säsong är kort, problem med hälsan gjorde att skrivlusten periodvis inte infann sig alls. 

Men skrivlusten återkommer då och då, så nu ska jag göra en liten avstickare norrut - till den lilla byn Lannavaara ungefär 14 mil nordöst om Kiruna. Se gröna punkten ovanför ”V” högst upp på kartan. Byn är väldigt liten, 120 invånare är den uppgift jag hittar, och den tillhör Kiruna kommun. 

Och varför drar jag iväg dit upp? Jo, det finns nämligen ganska mycket annat än järnmalm att bryta i Norrbotten. I dessa trakter hittar man många mineraler, bergarter och vackra stenar. På 80-talet startade paret Söderström Kristallen, ett utbildningsföretag av rätt speciell karaktär. Schemat kom att omfatta gemmologi, guldsmide, stensliperi och smyckestilverkning. Det fanns t o m en utbildning i ädelstensteknik som gav högskolepoäng. Teoretiska delar läser man på distans och praktiken förläggs till Lannavaara. Förutom en butik där de säljer egentillverkade smycken finns ett mineralmuseum här. Värt ett besök om ni har vägarna förbi - fniss.

Det är länge sedan vi besökte Kristallen, och nu kan jag tyvärr - och snopet -  inte hitta några egna foton. Kanske var det inte läge att fota där inne. Men som ni alla vet finns det på nätet.

Men vidare till det jag egentligen tänkte berätta om berg och sten:

I närheten av Bs hemby finns också en hel del olika fyndigheter i markerna, bland annat vacker marmor. För ganska många år sedan började ett litet företag slipa denna marmor och tillverka lampor. De höll till i en lokal som låg granne med Bs föräldrahem. Det var under en period med rätt stor arbetslöshet då arbetsförmedlingen flitigt uppmanade ”alla” att starta eget. Vi tyckte lamporna var fantastiskt vackra men jättedyra - för dyra. De flesta såldes också som företagspresenter.  Lampan fanns dock kvar på näthinnan så vid nästa besök, bara en månad senare, hade vi bestämt oss för att slå till. Då fanns varken lampor eller företag kvar! Flera år senare firade vi Bs 60-årsdag i Kiruna. Syskonen kom med gemensam present - en stor trälåda med en logga som kändes helt obekant för oss. I lådan låg lampan inlindad i en liten renhud. Det var så den sålts och levererats från början. En av bröderna hade hunnit köpa en och lagt undan den just med tanke på denna bemärkelsedag.

Jag lyckas inte få till en bild som gör den rättvisa. Marmorskivorna är infattade i ”ramar” av mässing, och som ni ser har lampan formen av en kåta.

Runt om på sockelns mässinglist finns samiska tecken inristade - tecknen som vi ofta ser på spå- eller nåjdtrummorna. 

Naturligtvis måste det ha sålts några fler sån’a här lampor, även om tillverkning och företag var väldigt kortlivade, men jag har aldrig sett någon eller hört om någon som har en likadan. Jag behöver väl inte säga att den är en av våra mest älskade ”prylar”. 

Idag känns det riktigt vårlikt här. Solen skiner, det är plusgrader och det ytterst tunna snötäcket försvinner. Trevlig fortsättning på helgen!

Räkna era barn (hos Skatteverket)

 ”Felaktig folkbokföring ledde till skadestånd" ...  står att läsa i ett gammalt tidningsklipp ur NSD (Norrländska Socialdemokraten). Det dök upp när jag gjorde några pandemiryck och städade ur gamla lådor. Kvinnan i artikeln hade krävt - och fått - skadestånd av staten för juristkostnader, sveda och värk m m efter att hon kallats till bouppteckning efter fel far.

Varför har jag sparat detta? Jo, i andra änden av detta misstag stod min bror och jag! 

Min far gick bort för nästan 15 år sedan. Han hade då varit änkling i sex år. Det var givetvis mycket ledsamt, men det var en tröst att han var rätt gammal, det gick snabbt och han fick vara frisk, aktiv och bo hemma hela tiden. Min bror och jag ordnade allt det praktiska med begravning, bouppteckningsuppdrag till jurist m m, och sedan åkte jag med make och son med flickvän till Kreta som var bokat.

Vår andra semesterdag ringer juristen - ”du har uppgett att ni är två barn, men det finns ju en syster som är sex år äldre än du.” Jag fick födelsedatum och namn på henne. Chocken var total och när jag protesterade blev jag faktiskt lite nedlåtande behandlad. Lite ”klapp på huvudet, lilla gumman - stuk”. Det är nämligen inte alls ovanligt att det dyker upp okända halvsyskon. Denna ”halvsyster” var i och för sig född flera år innan mina föräldrar blev ett par, men att min genomärlige far skulle haft en sådan hemlighet hela livet kändes osannolikt. Känslorna svallade - sorg över att han var borta, ilska och besvikelse. Men också stor tveksamhet som förstärktes efter samtal med min faster, som bara var ett år äldre än pappa och stod honom mycket nära. Hon menade att det aldrig skulle ha varit möjligt att hålla detta hemligt i deras lilla by. 

Tankarna gick runt i huvudet. Ena sekunden accepterade vi detta, nästa sekund funderade vi på DNA-test - och under tiden började jag rota runt hos myndigheter. Någon hjälp fick vi inte alls av Familjejuristen. För dem var det solklart. Punkt! Det tog tid, för då var det inte riktigt lika lätt att beställa registerutdrag via nätet som idag. Via Skatteverket fick jag reda på församlingen där hon var född. Samma församling som båda mina föräldrar och jag själv är födda i! Jag visste ju att folkbokföringen lagts över från kyrkan/församlingen till staten i början av 90-talet men kontaktade ändå församlingen i fråga och fick en mycket förvånad reaktion till svar. Kanslisten kände mycket väl till denna kvinna liksom hennes föräldrar. Men hennes far hade ju avlidit några år tidigare! Det visade sig att hennes far hade samma födelsedatum som min. När alla register fördes över knappade någon handläggare fel, och enligt vad jag hörde från kontakten på Skatteverket var det inte jätteovanligt med liknande misstag.

Det hade ju inte behövt bli något större problem om kvinnan i fråga hade reagerat - vad vi anser - normalt, d v s meddelat att det måste vara fel. I stället bokade hon resa till bouppteckningsmöte m m. Jag fick innan dess fullständigt registerutdrag från Länsarkiven med information om hennes föräldrar, hennes bostadsorter efter att hon flyttat hemifrån m m. Hon hade vuxit upp med båda sina föräldrar som var gifta med varandra! Inga oklarheter alls. Äntligen stoppade juristen charaden - efter att jag försett dem med alla uppgifter. Puhhh!

Nej, jag har inte begärt skadestånd, gick faktiskt inte alls vidare med detta, vilket förvånade mina närmaste - och längre fram även mig själv! Men jag var bara så oerhört lättad över att det var över. Däremot har jag berättat det för vänner och bekanta som en varning, för tänk om en äldre nybliven änka skulle få ett sådant här - felaktigt - besked! Jag var ju i alla fall rätt van vid att söka information. Viktigt att veta är alltså att detta inte är så väldigt ovanligt. Som sagt, kanske borde alla män begära ett utdrag från registret. Anhöriga ska i alla fall veta att det visst kan vara fel fast det står i svart på vitt från Skatteverket.

PS. Boktips. Intressant, och skrämmande, om gängkrigen i Järvaområdet, nordväst om Stockholm. Diamant Salihu fick stora journalistpriset 2021 och är kriminalreporter på SVT.