Världens största stadsomvandling

… bevittnar vi! På sätt och vis har jag nog inte insett HUR häftigt och unikt det är. Det är ju ofta så med sån't som händer och sker på "hemmaplan", men när jag googlar lite ser jag hur stort det varit i utländsk media under en kort period. Tyvärr tyckte jag denna sightseeingdag att det inte fanns så väldigt mycket att fotografera, även om omvandlingen går snabbt. Många gamla kvarter är utplånade och nya bostäder byggs i snabb takt dels i det som ska bli Nya Centrum (sydost om nuvarande centrum) och dels i Luossavaara-området, nordväst om nuvarande centrum. Till det senare har också några gamla hus flyttats; hus som är unika för Kiruna och som alltså inte rivits trots sin placering.

Bläckhornen är sådana hus. De byggdes under första decenniet av 1900-talet, i den stadsdel som kom att kallas ”Bolaget” (och som kom att bli mina hemmakvarter).

Några Bläckhorn som sparats och flyttats

Det stod containers och diverse byggmaterial i vägen överallt där jag skulle fota, så jag rekommenderar denna länk till vacker bild.

Här, i Luossa, byggs alltså nya bostäder, och rätt många lägenheter är redan i bruk. De som bor några våningar upp har nog en av de vackraste utsikter som kan tänkas. De ser ut över fjällvärlden och i klart väder ser de bl a Kebnekaise. Men det är långt till Nya Centrum där all service kommer att finnas - omkring en halv mil, tror jag. Vad kommer att finnas här i Luossa? Ingen vet idag, men antagligen måste åtminstone någon livsmedelsaffär etableras. Skola? Förskola? Ska denna lilla stad komma att bestå av två delar där befolkningen blir ännu mer bilberoende? Folkmängden i mars i år anges till ca 23.000 i hela kommunen, så i tätorten ligger den under 20.000.

Bostäder i nya området i Luossa

Stadshuset (arkitekt: Arthur von Schmalensee) var bland det allra första som revs, samtidigt som ett nytt byggdes i Nya Centrum. Eftersom vi flög upp fyra gånger under det första halvåret 2019 kunde vi följa hur ”vårt” fina, omtyckta stadshus gick ett tragiskt öde till mötes. Bilderna är tagna i mars, maj och juli.

Nu ser det ut så här på platsen. Härifrån breder Gruvstadsparken ut sig, ett rätt stort område som blivit en tillfällig park. ”Tillfällig” eftersom området förstås kommer att införlivas med gruvindustriområdet så småningom. Några delar markerar platsen för gamla stadshuset, bl a delar av grunden och av entrén.

Till Nya Centrum kommer affärer, restauranger och annan service att flytta. Idag finns här bara Stadshuset med sina funktioner och bostadshus. Det byggs i rasande takt, och i de första husen har hyresgäster nu flyttat in. Ett stort hotell (ännu ej i drift) är bland de första man ser när man kommer söderifrån. I övrigt är det till största delen en byggarbetsplats.

Nya stadshuset - Kristallen

Det ska bli spännande att se hur mycket som byggts (och rivits) nästa gång jag kommer upp.

Rasande nytt år

Hjälp - allting rasar ihop! När jag skulle suga upp granbarren i stugan hostade dammsugaren till - och dog. Ingen katastrof, för den var gammal och ett arvegods från tidigare ägare, men olämplig tidpunkt så klart. Fram med sop och skyffel. På nyårsdagen skulle sista lussekatterna snabbtinas i mikron. Pfuuii sa’ den - och dog. Och sedan - och det är egentligen orsaken till denna litania - hängde datorn sig och la’ av när jag höll på att peta i bloggen. Den är förstås sparad, men när jag skulle reparera och återställa skickades tydligen några gamla inlägg ut igen. Ber om ursäkt!

Rasar, eller hasar, gör också vårt förråd och vedbod, närmare bestämt nästan ned i havet! Att hastigheten tilltagit konstaterade vi under julhelgen. När vi köpte stället konstaterade vi att det var det gräsligaste vi sett, och att det genast måste bort. Men, men - proppfullt med prylar och med massor av viktigare göromål blev det kvar. Undrar om vi hinner ta tag i det innan det lagt sig till ro på den sanka saltängen.

RASA skulle också min gamla hemstad Kiruna göra, d v s om malmbrytningen skulle kunna fortsätta (och försörja regionen samt generera inkomster till staten Sverige). Så vad gör man? Jo, man flyttar sta’n. Plättlätt, eller kanske inte? Detta känner ju alla här i landet till, men det har också rapporterats en hel del internationellt. Tydligen nyligen, för ett par utländska vänner har nu frågat om man verkligen FLYTTAR husen. Självklart har jag svarat, och förklarat, men eftersom Sue tittar in här, och förstår lite svenska, lägger jag in några foton från i somras.

Hi Sue, 

Photos taken last summer. These old, beautiful and very special buildings are getting ready to be transported to a safe place. The wonderful church will also be moved but not until about 2030.

Nu rasar sista helgen för den här "julomgången" på i full fart, och de s k oxveckorna tar över. Ha en skön trettonhelg!