God Jul!

Ingen jul utan mitt gamla filfat! Varenda jul, i hela mitt vuxna liv, har jag gjort en julgrupp med lite blommor och blad i detta träkärl (för långfil). Jag är inte så mycket för pynt med tomtar, änglar, julkrubbor och liknande, men de julsaker jag plockar fram är å andra sidan ett MÅSTE för mig. Det är några vackra bonader, vävda av min mamma i flamskteknik, några hemvävda dukar/löpare, ett fåtal tovade tomtar och ett par ljusstakar. Några slöjdalster från sonens skoltid kommer också fram. Julgran förstås (äkta - ingen plastgran). Och så det här filfatet, som jag hittade i en övergiven så kallad mjölkkammare på min mammas föräldragård. Det är tillverkat kring 1880, och en morbror tyckte att jag var fullkomligt nipprig som skulle frakta gammalt skräp till Stockholm. Den målade slingan är typisk för dessa trakter och kallas också Tornedalsslinga.

Givetvis har jag gjort en grupp även i år, men av kända orsaker hade jag problem att få tag på annat än hyacinter - helt outslagna. Det var de enda blommor onlineshoppandet erbjöd. Jag kompletterade med lite murgröna och mahonia från tomten, men det är ingenting att fotografera förrän om några dagar. Därför blir det en bild från tidigare jul samtidigt som jag önskar er alla en riktigt 

GOD JUL

Lucia ...

... står för dörren, och i morgon kommer SVT att visa sitt luciatåg från Jukkasjärvi. Det ska jag inte missa genom att sova för länge. Jukkasjärvi, knappt två mil från Kiruna, besöker jag ”normalt” ett par gånger per år. På sommaren för en lunch eller fika på hembygdsgården och på vintern - så klart- för en drink ur isglas i isbaren efter att ha gått runt bland skulpturerna. Luciamorgonen är i år inte direktsänd utan har spelats in i förväg - coronasäkert utomhus. Annars hade det temperaturmässigt fungerat med direktsändning i år. Inte ens där - högt uppe i norr - är det kallare än någon enstaka minusgrad. Hoppas att sändningen får fram de vackra omgivningarna.

Någon vinter har vi definitivt inte här i år - snarare ett grått novembertöcken vecka efter vecka. Fotona här är tagna samma datum (första veckan december) i år resp för åtta år sedan.

I förrgår hade skogens konung lagt sig till ro på en villatomt i ett tätt bebyggt villaområde strax söder om Stockholm. Fotot är taget genom bilfönstret, men ni ser den rätt maffiga kronan, tror jag.

Snart är det jul, igen, och det känns så coronatrist, tycker jag. Jag brukar tycka att det är lite mysigt och rätt kul med en del förberedelser. Numera gör jag nämligen bara det jag tycker är roligt (nästan), och lagom, och det stressar mig inte. Men i år kommer vi att fira ”ensamma”, på tu man hand... Känns inget vidare. En enda jul har vi firat utan sonen, och då i stället med Bs syster och hennes sambo. Nu kommer sonen med hustru att fira på Udden och vi i sta’n. Jag vet att många har det riktigt ensamt, och det behöver inte alls vara så dramatiskt! Men det är ganska många som tyvärr får en ofrivilligt ensam och - i många fall - sorgsen julhelg. Så jag ska inte gnälla.

Så - ena stunden beslutar vi oss för att strunta i det mesta förutom granen och skinkan. Nästa stund tar jag mig i kragen och bestämmer mig för att åtminstone baka pepparkakorna. Och så fruktkakan förstås. Jansson vill B ha - och fixar. Köttbullar - har jag ju lovat sonen att få enligt mormors recept.  Strömmingsoset slipper jag - det finns nämligen ingen strömming att uppbåda. Varken färska eller frusna filéer finns i de ”vanliga” livsmedelsaffärerna i år. Kanske kan man få tag på det i Östermalms- eller Hötorgshallarna, men så viktigt är det inte.

Jag har alltid gillat att baka, främst matbröd, kanelbullar och liknande, och har nog sett mig som en ganska rutinerad bagerska. Igår blev jag brutalt nedtagen på jorden. Eftersom jag tycker väldigt mycket om saffran fick jag ett recept på småkakor med just saffran av min svärdotter. Hon är inte alls särskilt huslig, men tyckte det var ett enkelt recept på jättegoda kakor. Jag konstaterade nu att småkakor inte är min grej, och jag var sååå nära att slänga en hel hink med degsmulor i komposten!  Bara snålheten stoppade mig, för jag hade fyra påsar dyr saffran i degen. Att forma längder var nästan hopplöst, men sista plåten blev hyfsad och kakorna faktiskt riktigt goda. Men det var nog första, enda och sista gången jag gav mig på småkakor. Tacka vet jag rejäla bröddegar att brottas med! Jag lägger in receptet här i alla fall om någon saffransälskare vill testa. 

Efter helgerna, redan i slutet av januari, har jag fått tid på Karolinska Universitetssjukhuset för bedömning om en ablation kan göras. Eftersom jag fortfarande har drygt 30.000 extra hjärtslag per dygn, som inte tycks gå att medicinera bort, kanske det blir en utväg. Jag har alltså ett "elfel", som inte är direkt farligt (d v s ingen infarktrisk), men som tidvis är mycket jobbigt, begränsande och påverkar allmäntillstånd och kondition. En ablation är oftast ett enkelt och smärtfritt ingrepp där man går in med en kateter i en ven via ljumsken och bränner bort triggande punkter. Jag känner ett par personer som fått detta gjort med bra resultat. Problemet i mitt fall är att extraslagen tyvärr förekommer på mer än ett ställe - både i förmak och kammare - och även tycks flytta på sig. Som läget nu ser ut på våra sjukhus är jag beredd på att att detta besök kanske skjuts fram. Även om det blir av kan ju också bedömningen bli att detta ingrepp inte är lämpligt i mitt fall. Kanske skulle jag kontakta en skicklig eltekniker i stället - har en högskoleutbildad sådan i närmaste kretsen. 

En mysig, stämningsfull Luciadag, och tredjeadventssöndag, önskas er!