Kära götalänningar, svealänningar...

... norrbottningar och ångermanländskor med flera - ni som inte är intresserade av dialektfrågor och svenska landskap kan nog sluta läsa här.
MEN nu har jag ”åkt dit” igen, låtit mig provoceras och inte kunnat hålla tyst. Jag är med i flera olika grupper för språkintresserade, bl a ett par s k "språkpolisgrupper" på FB, och jag har lovat mig själv att strunta i att majoriteten av medlemmarna inte tycks förstå att Norrland, liksom Götaland och Svealand, består av flera landskap. Kanske inte så konstigt eftersom massor av reportage i massmedia verkar sakna den kunskapen. I tidskrifter om inredning och antikviteter skriver man om en fin gammal stol från Småland, en vacker bonad från Bohuslän och ett välgjort skrin från Norrland. Bara som exempel.

Men så var det ju det här med språk eller, rättare sagt, dialekter. När något ovanligt, intressant och kanske ålderdomligt uttryck kommer upp till diskussion följer ofta kommentarerna: ”Det är nog dialekt, säkert norrländska”. Men jag lovar: född och uppvuxen i Norrbotten och Lappland hade jag aldrig hört att något är ”oi” (nyckeln i låset t ex), att man är oäten etc förrän jag i vuxen ålder hörde en sörlänning som berättade om norrlänningars uttryck.

Jag lider inte av några komplex - inte vad mitt ursprung beträffar i varje fall. Tvärtom är jag stolt över det och blir glad när folk påpekar att de hör att jag kommer norrifrån. På kommentaren: ”Jag hör att du kommer från Norrland” har jag i hela mitt liv svarat: "Ja, jag kommer från NorrBOTTEN” (pedagogiskt, eller hur Bert B i Luleå?) - ibland med tillägget: ”Och jag hör att du kommer från Götaland.”. Ridå! 

Och dialekten ”norrländska”! Är det någon som tycker att Thomas di Leva och Ingemar Stenmark pratar likadant?! Jag medger gärna att jag inte kan skilja på olika skånska, västgötska, värmländska med flera dialekter, men inte katten kallar jag dem för göta-/svealändska. Jag vet att ”norrländska” definieras som ett dialektområde (vilket många påpekar vid ev fortsatta diskussioner) där gränsen söderut anses gå någonstans i Hälsingland - så hej då di Leva (från Gävle i Gästrikland). Meteorologerna har i alla fall blivit lite bättre på senare tid på att inte ta HELA Norrland i ett svep.

Inser att det inte är någon idé att lova att sluta med påpekanden på detta område, men nu ger jag mig för den här gången och lägger i stället in en bild på mitt familjeäppelträd (fyra sorter) i början av sin blomning

.och hälsningar från

uppvuxen i Norrbotten och bosatt i Sörmland

När ingenting är som vanligt...

... när ingenting blir som man bestämt, när man lufsar omkring långhårig på fula, icke proffsbehandlade fötter, när man inser att man kommer att skriva om viruseländet trots att man bestämt sig för att undvika detta, och när man till och med upprepade gånger använder vaga "man" i stället för "jag" (vilket jag ogillar) - då är det illa!

Vi, maken och jag, har minutiöst följt alla rekommendationer för riskgrupperna. Vi har inte besökt affärer, caféer, frisörer eller andra salonger (där jag numera unnar mig diverse behandlingar). Vi har inte träffat vänner och bekanta förutom något snabbfika med sonen på uteplatsen. Trist, men när man ser och hör hur illa detta virus kan drabba är det inte så svårt att följa råden. Så vi fortsätter med detta så länge det anses lämpligt, och svärdottern får inhandla hårsnoddar och klämmor. 

Tack och lov verkar det nu lätta lite, så att vi vågar oss ut till Udden. Ååå, så jag längtar ut till havet och till småfåglarnas intensiva majkonsert. Det tar bara en och en halv timme dit, så det är godkänt avstånd för att kunna ta sig hem om viruset skulle slå till. För alla andra eventualiteter kan man ju inte gardera sig, menar B, men har lovat att inte syssla med "farliga" göromål där.

För göromål finns det! Normalt brukar gäststugan vid det här laget ha återställts från vinterförråd till fräscht och mysigt övernattningsrum för vänner. Altanerna brukar vara högtryckstvättade och oljade (åtminstone påbörjade). Mina frön har vid det här laget blivit till plantor, en del kan planteras ut och så vidare. Naturligtvis är ingenting av detta gjort i år, men inför den här sommaren ligger ribban lågt, och vi har inga andra planer och förhoppningar än att få vara friska och att kunna träffa åtminstone den närmaste familjen.

Särskilt stor blomsterprakt har vi inte att skryta med här hemma, och en natt med minusgrader tog knäcken på blommorna på en tidig, vacker rhododendron. Mahonian (även kallad "Falsk järnek" och "Nordens mimosa") blommar i alla  fall fint...

... liksom mina absoluta vårfavoriter: gullvivorna. Jag har kämpat flera år med att få dem att sprida sig på en besvärlig plätt, och i år har fler små grupper än tidigare kommit upp. Jag vill nämligen flytta en del till Udden. Vet ni förresten att gullviva på engelska heter cowslip? Jag är inte alls bra på engelska namn på växter, glömmer dem lika snabbt som jag hör dem, men några har fastnat för att jag tycker de är rätt festliga: Foxglove (fingerborgsblomma/digitalis) och dandelion (maskros).

Häggmispel har vi rätt gott om i vårt område både som häckar och fristående, och de blommar rikligt nu.  Vi valde dem gemensamt till flera ytor när området byggdes. Vi ville ha något som var ganska snabbväxande, tåligt, med vacker blom och ätbara, åtminstone helt ofarliga, bär. Ett bra val, tycker vi fortfarande.

Som avslutning önskar jag alla en fortsatt Trevlig Helg och lägger in en bild som jag helt skamlöst, och alltså utan att fråga någon om lov, har tagit från nätet!

Sköna maj välkommen

Jag vänder blad i väggalmanackan, får upp maj och en fin bild på Yarmouth. Har ni varit på Isle of Wight? Om ni vill vandra i hagar, över hedar, längs havet eller i sagoboksputtriga byar rekommenderar jag ett besök här. Ja, när det är virussäkert förstås. Naturen är omväxlande och vacker, och på många ställen på ön känns det som om tiden stått stilla sedan 50-talet. På ett positivt sätt! Från Lymington på fastlandet (våra vänners närmaste stad) går färjan till Yarmouth på IoW på mindre än en timme. Vi har varit där flera gånger, övernattat på en jättemysig pub och tagit bussen i olika riktningar för att ”täcka” olika delar av ön på våra vandringar.

The Needles, klippor som syns från fastlandet

Och hur kom jag in på detta ämne? Jo, resor, dvs icke-resor, i coronatid. Vi har alltid varit reslystna, och framför allt under de senaste sex-sju åren kunnat resa många gånger per år, eftersom både tid och ekonomi tillåtit det. Kanske är den tiden förbi. Kanske kommer det efter pandemin att bli ekonomiskt riktigt kännbart att flyga iväg till Kreta, England, Norrbotten - så som det var på sjuttiotalet. En vinst för miljön, men det blir nog svårt för många att tänka om. Vad gäller resor nu i virustid blir jag förvånad - och skakad - av vissa kommentarer i några FaceBook-grupper. En del deklarerar tydligt att de SKA dit och dit så fort det öppnar sig en möjlighet, d v s inte är helt förbjudet. Om det blir krav på friskintyg och kontroller på flygplatserna kanske man kan resa på annat sätt för att undvika flygplatser. Bila till Spanien och Portugal t ex. Hur ska vi få stopp på detta virus inom överskådlig tid med den inställningen? Tyvärr tror jag att vi får ställa in oss på att avstå från semesterresor ett bra tag. Jag vill inte låta så där superpräktig, men idag känner jag åtminstone att jag vill ha ganska mycket ”på fötterna” i form av rekommendationer från experter innan jag ger mig iväg till en grekisk ö eller en tornedalsby (...eller Isle of Wight  för den delen). Nästa vecka hade vi förresten fem dagar inbokade i Prag. Det kommer att kännas tomt och trist, framför allt att avstå från norrbottensresan, och kanske kan inte heller vår ”extrason” komma till oss ifrån Luleå med sin familj. Det blir i så fall första sommaren utan besök sedan han som nioåring flög från Kiruna till Arlanda märkt med adresslapp ”SAS Passagerarservice” för en sommarlovsvecka eller två med sin kusin (vår son).

Nej, det är allt bra skönt att befinna sig hemma i Sverige nu, och, framför allt, att ha sina närmaste på överkomligt avstånd. Jag pratade igår med en bekant vars sambo suttit fast i Colombia i evigheter. Hon hade flera gånger packat väskan efter löfte om en flygning hem bara för att lite senare få meddelandet ”flight cancelled”. Jobbigt värre!

Maj brukar vara en fantastiskt vacker månad här i våra trakter. Idag har det dock regnat så gott som hela dagen och det känns riktigt ruggigt. Bättring är dock utlovad, och jag ser fram emot att snart våga mig ut till Udden för att möta våren "på riktigt". Tills vidare går jag runt på tomten där via sonen, hans mobil och Hangouts eller WhatsApp. Alltid något!

Trevlig helg!