Felsändning

Godmorgon!

Nu har ett par av mina gamla inlägg postats av misstag. Det ser jag på min egen kontrolladress. Jag vet inte vilka vägar ni som följer mig går in i bloggen; om ni ser nya inlägg på Feedly eller får dem via e-post. Kanske, förhoppningsvis, är detta något ni inte märkt alls. 

Min syn försämras ju långsamt (men stadigt), och typsnitt och kontraster blir allt besvärligare. Igår kväll tittade jag på layouten för att ev ändra lite. Tydligen råkade jag i stället posta ett par gamla inlägg, för de ligger nu i min mailbox. 

Jag tycker förresten att Blogger är rätt besvärlig om man vill ändra i layouten. Menyer och kommandon är inte så logiskt placerade (tycker jag), och framför allt är den plottrig. Det senare kan förstås bero på min syn. Jag, som alltid varit smått allergisk mot manualer och kört ”trial & error-metoden”, skulle nu behöva en användarhandbok. Någon som känner till en bra ”hjälpsida”?

Jag hoppas att inte fler gamla inlägg ska drabba mina följare, men OM så sker beror det på feltryckta kommandon från mig.

Vårtbitare och solmogna tomater

Efter en härlig ”semester” i Norrbotten är vi nu tillbaka på hemmaplan sedan ett par veckor. Vi hade kanonväder där uppe och myggen, som nästan hade hållit folk inomhus veckan innan, hade helt blåst bort. Det var härligt att få träffa syskon med familjer och en del andra släktingar, vänner och bekanta också förstås. En jättegod middag på vår favoritrestaurang i Kiruna hann vi också med. 

Sedan skyndade vi oss ut till Udden, där sonen med hustru påbörjade sin sista semestervecka. Nu kunde vi ju äntligen umgås normalt, d v s även inomhus. 

Tillvaron känns nästan normal nu. Eller - åtminstone mycket lättare än förra året vid den här tiden. Jämfört med vår tillvaro före pandemin är det dock mycket stor skillnad. Vi skulle vid den här tiden vara i, eller ”på väg till”, New Forest och biljetterna till Kreta skulle vara bokade.  Det känns, trots vaccineringen, inte helt OK för oss att resa iväg i dagsläget. Smittspridningen ökar igen, och även om jag inte är särskilt orolig för att bli smittad nu är det för mycket annat som bromsar. Vad kommer att hända - lockdowns, karantän, inställda flighter, tester och intyg …. Vi avvaktar, för vår viktigaste resa kom vi ju iväg på.

Tidigare idag ägnade jag mig åt livräddning. Vi har inte besvärats av särskilt mycket getingar i år, och jag själv är inte så rädd för dem. Visst gör det ont som sjutton om man blir stungen, men det händer oerhört sällan. Vi har dock en altan, ”drinkaltanen” i väster, som tycks dra till sig de få som finns. Den måste vi hålla getingfri när vår sonhustru är här. Hon är så allergisk att sjukhusbesök blir nödvändigt vid ett stick. Så en getingfälla hänger här, och in i den hade Kalle Stropp krånglat sig. Han verkade i och för sig rätt nöjd där han satt på flaskans upphöjning och lapade i sig sockerlagen. Enklaste och effektivaste sättet att tömma flaskan är att spola med trädgårdsslangen. Skulle han klara sig? 

Grön vårtbitare, tillhör ordningen hopprätvingar

Jodå, se det gick bra. Nu kan den stridulera (= spela, lärde jag mig just) i kväll igen - om det är en hane.

Nu sjunger mina dagliljor på sista versen. De har blommat längre och rikligare än på många år - de som blommat alltså! Tyvärr är det flera som inte alls gått i blom - inte presterat en enda knopp. Snopet, eftersom de sett kraftiga och välmående ut. Här är i alla fall den sista för i år - Welfo White Diamond. 

Alltså slut på blomsterprakten men lite andra färgklickar kompenserar. Sonens chilifrukter mognar nu raskt, liksom mina små cocktailtomater. Björnbären också. 

Så går vi in i en ny vecka igen. Ha det så bra!

Världens största stadsomvandling

… bevittnar vi! På sätt och vis har jag nog inte insett HUR häftigt och unikt det är. Det är ju ofta så med sån't som händer och sker på "hemmaplan", men när jag googlar lite ser jag hur stort det varit i utländsk media under en kort period. Tyvärr tyckte jag denna sightseeingdag att det inte fanns så väldigt mycket att fotografera, även om omvandlingen går snabbt. Många gamla kvarter är utplånade och nya bostäder byggs i snabb takt dels i det som ska bli Nya Centrum (sydost om nuvarande centrum) och dels i Luossavaara-området, nordväst om nuvarande centrum. Till det senare har också några gamla hus flyttats; hus som är unika för Kiruna och som alltså inte rivits trots sin placering.

Bläckhornen är sådana hus. De byggdes under första decenniet av 1900-talet, i den stadsdel som kom att kallas ”Bolaget” (och som kom att bli mina hemmakvarter).

Några Bläckhorn som sparats och flyttats

Det stod containers och diverse byggmaterial i vägen överallt där jag skulle fota, så jag rekommenderar denna länk till vacker bild.

Här, i Luossa, byggs alltså nya bostäder, och rätt många lägenheter är redan i bruk. De som bor några våningar upp har nog en av de vackraste utsikter som kan tänkas. De ser ut över fjällvärlden och i klart väder ser de bl a Kebnekaise. Men det är långt till Nya Centrum där all service kommer att finnas - omkring en halv mil, tror jag. Vad kommer att finnas här i Luossa? Ingen vet idag, men antagligen måste åtminstone någon livsmedelsaffär etableras. Skola? Förskola? Ska denna lilla stad komma att bestå av två delar där befolkningen blir ännu mer bilberoende? Folkmängden i mars i år anges till ca 23.000 i hela kommunen, så i tätorten ligger den under 20.000.

Bostäder i nya området i Luossa

Stadshuset (arkitekt: Arthur von Schmalensee) var bland det allra första som revs, samtidigt som ett nytt byggdes i Nya Centrum. Eftersom vi flög upp fyra gånger under det första halvåret 2019 kunde vi följa hur ”vårt” fina, omtyckta stadshus gick ett tragiskt öde till mötes. Bilderna är tagna i mars, maj och juli.

Nu ser det ut så här på platsen. Härifrån breder Gruvstadsparken ut sig, ett rätt stort område som blivit en tillfällig park. ”Tillfällig” eftersom området förstås kommer att införlivas med gruvindustriområdet så småningom. Några delar markerar platsen för gamla stadshuset, bl a delar av grunden och av entrén.

Till Nya Centrum kommer affärer, restauranger och annan service att flytta. Idag finns här bara Stadshuset med sina funktioner och bostadshus. Det byggs i rasande takt, och i de första husen har hyresgäster nu flyttat in. Ett stort hotell (ännu ej i drift) är bland de första man ser när man kommer söderifrån. I övrigt är det till största delen en byggarbetsplats.

Nya stadshuset - Kristallen

Det ska bli spännande att se hur mycket som byggts (och rivits) nästa gång jag kommer upp.