Med datorn på julbordet

... det hade jag väl aldrig trott! Att laptopen skulle stå på julbordet bredvid hyacinter, ljus och glöggmuggar skulle normalt ha varit helt otänkbart hos oss. Men nu är ju ingenting normalt, och jag vet att massor av människor umgåtts digitalt. På julaftonens eftermiddag skrapade vi våra lotter tillsammans med sonen och hans hustru som satt framför brasan på Udden. Vi har ”i alla år” försett våra julaftonsfirare med en skraplott modell större, som vi sedan skrapat tillsammans och hoppats på ett glädjeskrik. Det mesta någon någonsin vunnit är 60 kr (på 4-6 lotter à 100 kr)! 

På nyårsafton kopplade vi upp oss en stund mot våra vänner, så att vi även detta år kunde skåla in det nya året med champagne. Eller - detta sena bubbel var bara mousserande vin - champagnen hade vi, som vanligt, korkat upp tidigare, medan smaklökarna var ”opåverkade”.

 Nu har vi i alla fall avverkat alla helger. De har varit lugna, vilsamma, rätt sköna med mycket gott att äta och dricka, massor att läsa och härliga brasor i kaminen MEN ganska långtråkiga... Vädret har också gjort sitt yttersta att trycka ned oss - ett grått töcken, ett stockholmskt novemberväder, har varit det rådande vecka efter vecka. För ett par dagar sedan fick vi några cm snö, så det blev lite ljusare trots blyertsgrå himmel. 

Och viruset sprider sig. Vi har mycket tät kontakt med våra engelska vänner, och där är det riktigt illa nu. Kontakt med vänner i Los Angeles ger också en ruskig bild och bekräftar det vi hörde på nyheterna: att ambulanspersonal måste prioritera och inte tar med sig patienter till sjukhus, om de bedöms bortom räddning. Så illa är det - förhoppningsvis - inte här, och vi spanar intensivt mot ljuset i tunneln: vaccinet.

Liksom viruset sprider sig också idiotin hos myndighetspersoner och politiker. Chefen för MSB drar iväg till Teneriffa. Nödvändigt att fira jul med familjen. Jojo! Löfven går ut i julhandeln. Hur korkat kan en statsminister bete sig?! Även om han kunnat hålla avstånd m m, är det mest skrämmande att han inte fattar, inte kan förutse reaktionerna. Och - morgonkaffet sattes i halsen när Löfven i morse sa att han aldrig handlat online, för ”i min generation är man ju inte så van vid e-handel”. Vad sa’ karln? Vilken generation tillhör han? Jo, född -57. Bland våra pensionerade vänner, släktingar och grannar har det redan före pandemin varit mycket vanligt att göra väldigt många inköp online, och sedan i mars handlar så gott som alla riskgruppare jag känner också maten över nätet. Även mina 80-åriga svägerskor. 

Jag har ett par gånger, inspirerad av andra bloggare, plitat ihop en liten årssammanfattning i januari. Inte i år! Finns ingenting att skriva om förutom mina, ofta lite virriga, funderingar. 

Ett bättre år än det förra önskas er alla! Och vaccin - snart! 

Äntligen fria och myndigförklarade ...

... jublar flera av mina 70-plus- och riskgruppsvänner. Nu ska samma regler gälla för oss som för övriga befolkningen. Jag sitter här ganska ensam om min undran: vilken är den stora skillnaden? Är smittspridningen mindre nu? Nej! Är det mindre farligt att bli smittad nu? Nej! Har vi tidigare blivit bestraffade om vi gått ut för att handla? Nej! Vi måste ju fortfarande vara försiktiga och lita på vårt eget - förhoppningsvis goda - omdöme. Dessutom, tyvärr, också förlita oss på en del andra personers. Som det ser ut nu, bl a i Uppsala, är det gruppen yngre vuxna som fått nog och festar loss. 

Jag förringar absolut inte den stora risken för psykiska problem som ensamhet och isolering kan föra med sig. Framför allt, tror jag, för dem som av olika orsaker har svårt att ta sig ut på promenader, som kanske lever ensamma och behöver hjälp.  Däremot tror jag (och nu är jag beredd på mothugg) att många friska, aktiva 70-plussare, likt Amelia Adamo tagit väldigt illa vid sig över att bli klassade som ”äldre och/eller riskgruppare”. Men för egen del ser jag ingen större omedelbar skillnad. Vi kommer inte att umgås i större sällskap inomhus och inte heller åka med kommunala färdmedel. Där faller utemiddagarna inne i sta’n bort (snyft). Tills vidare får vi nöja oss med att träffa våra närmaste, som levt ”isolerat” som vi själva, på en fika eller en bit mat i egna ganska luftiga utrymmen. Men så vi - alla - längtar efter en normal tillvaro.

Jaha, ja - debatten mellan Trump och Biden blev ju tydligen rätt städad. Jag har inte sett den i sin helhet, men B (som inte missar mycket i nyhetsväg) klev upp vid tretiden på natten och har fyllt på med sin rapport. Jag tittade däremot på debatten mellan vicepresidentkandidaterna och blev så irriterad och upprörd att pulsen skenade. Det är inte lätt att sitta som moderator, men denna var nog den mest värdelösa jag sett! Hon hade ingen som helst pondus och lät det urarta. Men som sagt - den här debatten var betydligt lugnare. 

En kommentator på CNN, som ju inte är presidentens bästis precis, satte ord på vår oro när han konstaterade att  ”Trump kommer att satsa på att förklara hela valet som kaos och fusk”. Hu, vad kommer att hända?

Det är så grått och trist att det inte ens är någon idé att försöka ta något foto idag. Milt är det också - dagstemperaturerna ligger över 10 grader - och det får gärna fortsätta så ett bra tag för att göra senhösten lite kortare. November är vår tråkigaste tid här  (och den vi sedan nästan tio år flytt för Kreta).

Ekar och lönnar har fortfarande sina löv kvar, men ingenting blommar här hemma med undantag för min röda kärleksört.

På Udden plockade jag för 3-4 dagar sedan in denna Digitalis! Den har nog fått snurren, för de är normalt utblommade vid midsommar.

Trevlig helg!

Jag riskgruppar mig på Udden

Många bloggare hade föresatt sig att inte skriva om coronasituationen, eftersom vi matas med den dygnet runt via media. Det hade inte jag heller tänkt göra, men det är svårt att undvika när vi alla befinner oss i ett läge som vi aldrig tidigare upplevt. Och varav skallen är full. Diskussionens vågor går höga. Stänga gränserna NU, när viruset redan finns överallt? Ja, Sverige har ju faktiskt inte stängt, men resultatet blir ju så eftersom grannländerna stängt. Rätt eller fel? Idiotiskt att inte stänga alla skolor? Eller klokt? Jag tycker att många experter från olika myndigheter är väldigt modiga. Vilka kommer att få bära hundhuvudet när resultaten visar sig? Det ska bli intressant att följa utvärderingar när denna kris väl är över. 

Maken gjorde ett par militära rep övningar på ett fältsjukhus. De var imponerande anläggningar; komplett utrustade med operationssalar - där man opererade grisar: Miss Piggy och Billy Bacon - utrustning för IVA-patienter med respiratorer m m. Under 90-talet avvecklades samtliga, en del såldes medan andra till och med SKROTADES. Beredskapslagren tömdes, eftersom de inte ansågs behövas. En hel del materiel hade säkert idag varit förstört av tidens tand, men tänk om något funnits kvar och bara kunnat uppdateras nu!

Vi har i alla fall förflyttat oss hemifrån ut till Udden för frivillig isolering, och nedan tror jag ni kan få se en rätt unik bild: E4:an mellan Södertälje och Trosa en fredag vid lunchtid!

Och så kan jag ju inte  låta bli att skriva om Kreta, eftersom det är en så stor del av min tillvaro. Vi kom dit första gången till påsken 1988 - B, vår son, mina föräldrar och jag. Sedan blev det påsklovsresor dit nästan varje år. Vi höll då till på sydöstra delen av ön. I mitten av 90-talet förflyttade vi oss till nordkusten, och det blev därefter ofta två resor per år. Vi jobbade ju, så oftast fick vi nöja oss med bara en vårvecka och en höstvecka. Mina föräldrar gick så småningom bort, sonen växte upp, vi förberedde oss så smått på att kunna vara där längre perioder och hade under tiden blivit rätt etablerade i byn där vi hyrde - och fortfarande hyr - en lägenhet av en familj. Den familjen har blivit våra riktigt nära vänner. Vi har följt deras barn från småbarnsåren, varit med på bröllop och barndop. De senaste sju åren har vi tillbringat slutet av oktober och så gott som hela november där. Påsken har vi oftast firat med dem, och det kändes väldigt ”tomt” när vi förra våren inte kunde resa dit. Nu blir det alltså en inställd vårresa till!

Det är tråkigt, men i dagsläget ett riktigt lyxproblem - för oss i alla fall. Hjärtat blöder dock för alla på Kreta, ja överhuvudtaget på alla öar/orter där man lever av turismen. De jobbar så otroligt hårt under den långa turistsäsongen. Sedan kan de förstås ta det litet lugnare på vintern, men då är det för många familjer dags för olivskörd och så ska tavernor, hotell, barer m m repareras och fixas till. Många hus vid havet målas om helt eller delvis varje år eftersom fukten går hårt åt dem. Utgifter uppstår och tär på kassan förstås - tills nya inkomster börja flyta in i april. I normala fall! Ute på öarna lider de åtminstone inte brist på mat, då så många har odlingar och djur ute i sina hembyar ofta en bit ifrån turistorterna vid havet. Det är i alla fall den uppfattningen vi fått genom våra vänner. ”Mat, vin, raki och olivolja” har vi alltid. Det är nog betydligt svårare för rena stadsfamiljer.

Sedan ska vi ju inte glömma bort alla företag i Sverige! Även här lever massor av människor av turism och besöksnäring. Många lär få slå igen. Restauranger försöker behålla kunder genom att erbjuda hemkörning av matlådor. ”Kom hit på utomhusfika och korvgrillning” annonserade ett slottscafé norr om Stockholm inför helgen. Enligt expertuttalanden kan man räkna med mycket stor arbetslöshet. Hur går det med våra pensioner... 

Huuu, vilken litania. Om någon orkat läsa ända hit får ni här på sista raderna en ursäkt för detta pessimistiska inlägg. Det var nog ett helt egoistiskt terapialternativ.

Sköt om er!

PS. Jag har lagt till en blogg, som jag följt ett bra tag, på min blogglista. Anitas Kreta. Sedan tidigare följer jag ju Ia mitt i livet. Jag vill understryka att dessa trevliga damer lever och verkar på Kreta. De har alltså vidare perspektiv och vet ju mycket mer om förhållandena där. Själv är jag ju faktiskt bara turist. DS