torsdag 18 juni 2020

Glad midsommar

En riktigt skön och glad midsommar önskas er med lite blomster från Udden.
Digitalis/fingerborgsblomma är en av mina sommarfavoriter. En gammal ”torparväxt”, ibland kallad mormorsblomma, och en urgammal läkeväxt som redan på medeltiden använts som sårmedel, mot hjärtåkommor och en del andra sjukdomar. Den har inga stora krav på sin miljö, men det är en lurig rackare som man aldrig kan bestämma över. Jag har flera gånger grävt upp plantor från en ödetomt och planterat i lilla trädgården hemma. Ibland har någon kommit upp på ett helt annat ställe, ibland ingenting. Här på Udden har vi vissa år sett massor av bladrosetter men få som gått i blom, andra år lite fler men i år exploderar de. Plötsligt står de ståtliga, kraftiga blomstänglarna överallt - på ställen vi aldrig sett några. Jag vet att denna ljuva, romantiska växt är en lömsk och mycket giftig en, men visst är den vacker?!


Längs ena kanten på altanen vid gäststugan ...
...
växer det massor av gula dagliljor. De brukar stå i full blom just till midsommar, men i år är ju midsommarhelgen rätt tidig så de har inte riktigt hunnit med. Det här är den gamla, väldigt vanliga sorten, ”rätt enkla” dagliljor, och alltså inte mina framkorsade ”samlarobjekt”. De har säkert funnits här i många decennier, och jag tycker väldigt mycket om dem, för mängden ger en rätt storslagen effekt.
Inspirerad av min engelska väninna (en auktoritet på dagliljor och ägare av ett ”nursery”) har jag stoppat ned lite nejlikrot i dagliljebädden. De verkar trivas bra tillsammans, och den lilla klarröda blomman lyser upp rabatten som ju faktiskt är rätt trist under långa perioder före och efter blomningen.
I morse hade den första blomman på pionen slagit ut. Mängden stora knoppar utlovar en maffig blomsterprakt inom kort.

Och slutligen binder jag in min barndoms akleja i buketten. Det vill säga nästan min barndoms variant. Under mitt fönster i sommarhuset i Tornedalen brummade alltid humlorna i en rabatt med mängder av aklejor. Blommornas yttre "rosett" (foderbladen) var ljust himmelsblå och den inre "rosetten" (kronbladen) var vit. Alltså inget lila, violett, mörkblått  eller gult i denna blomma. Den har jag försökt plantera hemma genom att gräva upp plantor såväl hos min kusin (som övertagit tomten) som hos Bs syskon. Men nej, de som överlevt och till och med blommat har inte haft samma färger. Jordmån? Ljusförhållanden? Inte vet jag, men nu har jag i en handelsträdgård hittat en variant som jag godkänner. Till skillnad mot de aklejor som växer mer eller mindre vilt och tittar upp överallt så sprider sig inte denna alls. Jag månar därför extra mycket om den.

Det var förresten tyska munkar som tog hit aklejan. Den odlades i klosterträdgårdar som medicinalväxt. 

Detta blir förmodligen en lite annorlunda midsommar för många fler än mig - vi ska för första gången någonsin "fira" helt utan vänner - men hoppas att ni alla får en fin helg! Tänk - det blev ett helt inlägg utan coronasnack...

Glad Midsommar!



onsdag 10 juni 2020

Blomstrande juni

Tiden går, snart är det midsommar och inte har jag skrivit särskilt mycket på sistone. I min lilla presentation säger jag att jag kommer att skriva om bl a mina resor, växter och språkfrågor som intresserar mig.

Resor utgår nu och ett tag framöver - ”går fett bort”, som en grabb i nedre tonåren nyligen uttryckte det i en TV-intervju. Mina resor inskränker sig till en och en halvtimmes bilturer mellan Udden och huset på fasta adressen, ibland med ett jättespännande inslag av besök på sjukhuset för EKG-undersökning.

Men så det blommar nu. Det ser ut att bli en betydligt rikligare blomsterprakt än förra året på vår tomt i alla fall. Sonhustruns landskapsblomma, som vi tidigare bara skymtat, slingrar sig i total oordning kring allt annat på en liten sluttning (caprifol förstås).

En tidig, liten rhododendron blommar rikligt. Jag har tyvärr tappat bort namnet men vet att det  är en dvärgvariant. Den är bara ungefär 40 cm, och kryper nästan på backen när blommorna tynger.
Styvmorsviolerna saknade vi helt förra sommaren, men nu finns det gott om dem i bergskrevorna. Hjärtligt välkomna tillbaka!
För att äntligen hälsa sommaren välkommen ska ju vimpeln hissas. Eftersom förra årets var kasserad måste ny införskaffas så det blev lite sent, men när maj övergick i juni var den på plats. Snörakan var helt oanvänd, ren och fin, men flaggstången var jättelortig. NU är stången åter vit och ren.

För ett par dagar sedan fick jag en liten present i brevlådan. Har ni fått disktrasor i present någon gång? Det fick jag - fyra stycken i en presentförpackning - av en omtänksam, vänlig själ som vill hjälpa mig att klara språket nästa gång jag flyger upp till Norrbotten. Jag skulle få mitt livs sämsta språkbetyg om jag skulle ha en tenta på detta språk. Två-tre stycken av dessa ord har jag använt eller använder och hälften skulle jag inte enskunnat översätta.

Så här kommer en liten språklektion



 RÄTTELSE: Jag började det här inlägget med att konstatera att tiden går (underförstått - snabbt) och i morse slog det mig: vad skrev jag igår om blomningen? Jag tappade ett år! Det var ju för två år sedan, den jättetorra, varma skogsbrandssommaren 2018 som det var så blomsterfattig att vi inte fick ihop blommor till midsommarkruset. Förra sommaren njöt jag av gullvivor och violer. 200611