tisdag 26 februari 2019

Sydafrika, del 2

Vår lodge låg egentligen inte i själva  - statsägda - Krugerparken, men genom en överenskommelse har jordägarna runt omkring skippat alla stängsel och staket. Det är alltså ett enormt område som djuren strövar fritt i. Efter mörkrets inbrott fick vi inte gå ut på egen hand utan eskorterades av lodgens personal mellan huvudbyggnaden och våra tält. Ja, tält och tält... Det var mycket bekväma, rätt stora rum med canvasväggar och nät, badrum under bar himmel med såväl dusch som badkar modell större och stor pösig sittgrupp på altanen. Att lägga sig och lyssna till nattens djurliv (apors tjattrande och lejons rytande m m) innan man somnade var häftigt.

Vi väcktes, som sagt, av trummor kl fem på morgonen (och det ska kallas semester!), skyndade till huvudbyggnaden, fyllde våra plåtflaskor med friskt vatten och fick i oss en kopp kaffe. Sedan upp i jeepen och iväg! När vi kom tillbaka väntade en stor, härlig frukost!
Sedan förflöt dagen med lite vila, umgänge, lunch och korta promenader i lodgen innan det var dags för eftermiddagssafarin. En av dagarna avslutades safarin med grillbuffé under stjärnhimlen ute på savannen. Det var magiskt. 

Vi fick alltså på nära håll se massor av djur, men saknade leoparden för att fylla "Big Five". Anton hade gett sig katten på att hitta en den sista dagen, och lämnade flera gånger jeepen för att spåra, men den gäckade oss.  Vi var dock mer än nöjda ändå. Trots att vi kom så nära djuren tog de ingen notis om oss där vi satt i jeepen. Givetvis var det strängt förbjudet att hoppa ur, ja vi blev tillsagda att inte ens stå upp i. En enda gång kändes det lite läskigt. En jättestor elefant spärrade vägen och ville inte flytta på sig. Anton körde fram någon meter, backade, försökte framåt igen. Efter några försök blev elefanten klart irriterad, slängde med huvudet och stampade. Då gjorde Anton en vid gir och trampade gasen i botten.





Massor av fåglar såg vi förstås också - alla okända för mig, som inte är särskilt bra ens på våra svenska arter. Visst frågade vi guiden, och visst fick vi höra det engelska namnet, men det var så mycket att se och uppleva att ingen av oss kom ihåg det när vi var tillbaka efter turen. 

Och apropå guider: på safariturerna åkte vi alltså med Anton, en sydafrikansk mycket kunnig naturguide som pratade perfekt engelska. Med på resan i övrigt var en svensktalande guide, Daniel, och till vår stora förvåning berättade han första dagen att han faktiskt var sydafrikan, även han. "Regelverket" säger att man måste ha en nationell guide här. Orsakerna till detta är antagligen flera, men bland annat att dessa arbetstillfällen ska erbjudas landets egen befolkning. Det innebär att man ofta har två guider med sig, vilket vi bl a hade hela tiden i Kina. Nu räckte det med en, eftersom Daniel var helt flytande i svenska och sydafrikan. Hans farfar kom från Småland som missionär till Sydafrika och på den vägen är det. Den information som han kunde dela med sig av om samhället, politiska läget, skolväsen m m, m m var förstås ovärderlig. Och ingen skönmålning!
Men här lite fåglar



Efter fantastiska dygn på campen i Krugerparken åker vi vidare för att så småningom komma till Kapstaden, men dit är det massor av dagar. Jag bryter dock här för denna gång.

lördag 23 februari 2019

Min sydafrikaresa, del 1

Hemma efter en helt fantastisk resa i Sydafrika! Jag hade planerat att göra inlägg under resan, men det var nästan omöjligt. På de flesta lodger och hotell var wi-fi tillgängligt endast i de allmänna utrymmena, och den lilla ”fritid” vi hade behövdes för att hinna pusta ut och fräscha upp sig på rummet. Programmet var otroligt intensivt nästan hela tiden. Jag kommer därför att lägga in resan i efterhand och dessutom i olika delar. Så - om ni är intresserade - följ med på vår resa i Sydafrika - i mycket stora drag:

Efter en hyfsad natt på flyget, där ett litet piller gav mig åtminstone tre-fyra timmars sömn, landar vi i ett jättevarmt Johannesburg. En bekväm buss tar oss genom ett vidsträckt, lite böljande, landskap. Ett lunchstopp på en restaurang längs vägen, och här åker definitivt även de sömnigaste deltagarnas kameror fram. I restaurangens park strövar nämligen noshörningar, zebror och antiloper. 

Vi fortsätter och kommer efter några timmar fram till Krugerparken. En bit in i området lastas vi om från vår stora buss till små tuffa jeepar och skumpar fram på nästan obefintliga stigar till en fantastisk lodge. Här inkvarteras vi i luxuösa ”tält” med massor av djur in på knutarna. 

Tidiga morgnar (trummor väckte oss kl 05.00!) och vid fyratiden på eftermiddagarna fick vi flera timmars safariturer med otroligt duktiga naturguider. Vilket djurliv! Vi har suttit andäktigt tysta i femton minuter fem meter från en lejonflock som låg och åt sin middag, vi har på mycket nära håll sett olika sorters antiloper, elefanter, zebror, noshörningar, buffel. Ett par flodhästar fick vi se huvudena på, och markattor hoppade runt våra altaner. Granntältet fick besök lite väl nära inpå, då dessa små kvicka rackare skuttade in och hann stjäla både äpplen och läppstift. En dag gick tretton elefanter, inkl tre små kalvar, förbi våra tält så nära att sonen förskräckt tog ett hopp bakåt på altanen. Mäktigt!
Foto: G Fridén


 

Dagarna i Krugerparken var helt fantastiska med upplevelser som blir svårslagna! Det var dock lite väl hett - upp emot 40 grader - men konstigt nog var det uthärdligt eftersom det var torr värme, tak på jeepen förstås  och lite fartvind då och då. Men gissa om vi jublade när vår suveräne och trevliga ranger, Anton, hoppade ur jeepen och fixade iskalla Gin&Tonic åt oss!

Forts följer...
























onsdag 6 februari 2019

Oväntat besök

... fick vi häromdagen, när två älgar lagt sig till ro bara ett tiotal meter från närmaste huset - och barnens skridskobana  - i vårt område. Rätt häftigt att se, men det är ju inte bra att de blir så ”urbaniserade” att de ger sig in i bostadsområden. Älgar hör hemma i skogen och inte på ungarnas lekplatser.
Ett helt gäng gråsiskor kom också hit för att äta lunch. Det är ju en rätt vanlig fågel, men inte hos oss. Det är faktiskt oerhört sällan vi ser den här hemma. Roligt att vi var hemma när de kom på ett sällsynt och kort besök. De åt och flög sedan iväg. Steglitsen är min favorit, och inte heller så vanligt förekommande hos oss, så jag kan inte låta bli att lägga in en bild även på  den.




Nu packar jag för att åka till andra sidan av jordklotet! Spännande, men jag gruvar mig lite för den långa resan. Knappt fyra timmar från Arlanda till Kreta - det är lagom! Och så kom precis nyheten att planet till Nice bombhotats... Läskigt, även om ju allt gick bra.
Jag hoppas förstås kunna lägga in en del rapporter och bilder från resan, men det kommer att begränsas till tider när vi bor på hotell med wifi. Över 60 kr per överförd megabit kostar det nämligen... 
MEN - jag återkommer!