GOD JUL!

Om någon fortfarande tittar in här i denna vilande blogg vill jag inte missa att önska er en god jul. Jag skrev faktiskt ett inlägg i november, men då jag efter ett dygn svarade på en kommentar försvann allt. Det  hamnade inte i papperskorg eller utkastmapp utan var helt bortblåst. Då gick luften ur mig (igen). 

Den här julen firar vi inte på Udden, eftersom sonen med hustru åker västerut till hennes föräldrar i år. Vi slår oss därför ihop med våra närmaste vänner som nyligen kommit hem efter ett längre besök hos sina döttrar i Los Angeles. Vi har firat nyår tillsammans sedan kirunatiden och många midsommarhelger men aldrig jul. Nu kommer de hit till oss, det känns jättetrevligt - och jag slipper köttbullskladdgörat! Dessa, gjorda på älgfärs, kommer jägaren med. I övrigt köper vi numera det mesta i matväg färdiglagat, och vi har dessutom under årens lopp strukit mycket från vårt julbord. Men några traditionella ”måsten” finns kvar. Ser fram emot några trevliga dagar med god mat och dryck och förhoppningsvis några långpromenader.

Men tyvärr får vi - enligt prognoser - en mindre promenadvänlig jul i år. Det var så vitt och vackert för några dagar sedan 

… men nu är det mörkt, blött och trist. Vi får väl trösta oss med mysljus framför brasan!

Önskar er en riktigt 

 God Jul !

GOD JUL

Ett mycket kort inlägg för att önska er en riktigt God Jul. Jag hoppas att ni i år kan fira med dem ni vill trots illavarslande virussiffror, kaos på flygplatser och hundra inställda tåg. Med tre vaccindoser mot pandemin plus den vanliga influensasprutan vågar vi i alla fall fira denna jul med son och sonhustru här på Udden. Jag är glad över att inte behöva trängas på tåg eller buss, även om jag inte alls tycker om att sitta i bil i den hektiska och täta, tunga trafik som oftast råder i våra trakter. En mycket positiv överraskning var det därför att tidigt på förmiddagen idag kunna åka hit i ovanligt lugn - och nästan gles - trafik.

Lite julförberedelser har vi gjort. Betoning på ”lite”. Vi åkte till Farsta för några dagar sedan och till vår favorit på torget - en handlare med läckra produkter från Vindeln i Västerbotten. Där inhandlades, som vanligt, rökt renkött. Ja, det slank ned lite annat också.

Dessutom fick jag tag på en jättefin amaryllis. Megastar heter den, och har fantastiska klockor. 

I morgon köper vi granen, griljerar skinkan och värmer glöggen. Så! Klart! Nu kan julen och ”barnen” komma.

GOD JUL önskas er alla från Udden!

Med datorn på julbordet

... det hade jag väl aldrig trott! Att laptopen skulle stå på julbordet bredvid hyacinter, ljus och glöggmuggar skulle normalt ha varit helt otänkbart hos oss. Men nu är ju ingenting normalt, och jag vet att massor av människor umgåtts digitalt. På julaftonens eftermiddag skrapade vi våra lotter tillsammans med sonen och hans hustru som satt framför brasan på Udden. Vi har ”i alla år” försett våra julaftonsfirare med en skraplott modell större, som vi sedan skrapat tillsammans och hoppats på ett glädjeskrik. Det mesta någon någonsin vunnit är 60 kr (på 4-6 lotter à 100 kr)! 

På nyårsafton kopplade vi upp oss en stund mot våra vänner, så att vi även detta år kunde skåla in det nya året med champagne. Eller - detta sena bubbel var bara mousserande vin - champagnen hade vi, som vanligt, korkat upp tidigare, medan smaklökarna var ”opåverkade”.

 Nu har vi i alla fall avverkat alla helger. De har varit lugna, vilsamma, rätt sköna med mycket gott att äta och dricka, massor att läsa och härliga brasor i kaminen MEN ganska långtråkiga... Vädret har också gjort sitt yttersta att trycka ned oss - ett grått töcken, ett stockholmskt novemberväder, har varit det rådande vecka efter vecka. För ett par dagar sedan fick vi några cm snö, så det blev lite ljusare trots blyertsgrå himmel. 

Och viruset sprider sig. Vi har mycket tät kontakt med våra engelska vänner, och där är det riktigt illa nu. Kontakt med vänner i Los Angeles ger också en ruskig bild och bekräftar det vi hörde på nyheterna: att ambulanspersonal måste prioritera och inte tar med sig patienter till sjukhus, om de bedöms bortom räddning. Så illa är det - förhoppningsvis - inte här, och vi spanar intensivt mot ljuset i tunneln: vaccinet.

Liksom viruset sprider sig också idiotin hos myndighetspersoner och politiker. Chefen för MSB drar iväg till Teneriffa. Nödvändigt att fira jul med familjen. Jojo! Löfven går ut i julhandeln. Hur korkat kan en statsminister bete sig?! Även om han kunnat hålla avstånd m m, är det mest skrämmande att han inte fattar, inte kan förutse reaktionerna. Och - morgonkaffet sattes i halsen när Löfven i morse sa att han aldrig handlat online, för ”i min generation är man ju inte så van vid e-handel”. Vad sa’ karln? Vilken generation tillhör han? Jo, född -57. Bland våra pensionerade vänner, släktingar och grannar har det redan före pandemin varit mycket vanligt att göra väldigt många inköp online, och sedan i mars handlar så gott som alla riskgruppare jag känner också maten över nätet. Även mina 80-åriga svägerskor. 

Jag har ett par gånger, inspirerad av andra bloggare, plitat ihop en liten årssammanfattning i januari. Inte i år! Finns ingenting att skriva om förutom mina, ofta lite virriga, funderingar. 

Ett bättre år än det förra önskas er alla! Och vaccin - snart! 

God Jul!

Ingen jul utan mitt gamla filfat! Varenda jul, i hela mitt vuxna liv, har jag gjort en julgrupp med lite blommor och blad i detta träkärl (för långfil). Jag är inte så mycket för pynt med tomtar, änglar, julkrubbor och liknande, men de julsaker jag plockar fram är å andra sidan ett MÅSTE för mig. Det är några vackra bonader, vävda av min mamma i flamskteknik, några hemvävda dukar/löpare, ett fåtal tovade tomtar och ett par ljusstakar. Några slöjdalster från sonens skoltid kommer också fram. Julgran förstås (äkta - ingen plastgran). Och så det här filfatet, som jag hittade i en övergiven så kallad mjölkkammare på min mammas föräldragård. Det är tillverkat kring 1880, och en morbror tyckte att jag var fullkomligt nipprig som skulle frakta gammalt skräp till Stockholm. Den målade slingan är typisk för dessa trakter och kallas också Tornedalsslinga.

Givetvis har jag gjort en grupp även i år, men av kända orsaker hade jag problem att få tag på annat än hyacinter - helt outslagna. Det var de enda blommor onlineshoppandet erbjöd. Jag kompletterade med lite murgröna och mahonia från tomten, men det är ingenting att fotografera förrän om några dagar. Därför blir det en bild från tidigare jul samtidigt som jag önskar er alla en riktigt 

GOD JUL

En vit jul...

… ser vi ut att få i år - i alla fall om prognoserna håller (hoppas, hoppas). Det blir så ljust, rent och fint, d v s så länge man håller sig utanför city och borta från de saltade, moddiga vägarna. Och det gör jag i möjligaste mån! 

Det blir jul hemma i år. På de 40 år vi bott i huset har vi bara firat två julhelger på annan adress, och en av de gångerna var förra året då vi var ute på Udden. 

Lite förberedelser har jag gjort, men inte så rasande mycket. Jag fixar hellre med blommor och lite pynt än med matlagning, men köttbullarna står på min göralista. Det är något som jag annars aldrig gör (finns goda i frysdisken), men sedan min mamma gick bort för rätt många år sedan har den uppgiften - och hennes recept - hamnat hos mig. Hon stod i alla år för köttbullarna och sillsalladen. Det är osigt och geggigt, och mina köttbullar blir ALDRIG runda och fina. Större och större blir de också ju längre jag håller på att trilla. 

Min betydligt mer matlagningsintresserade svägerska (och hennes sambo) kommer för första gången att fira julafton och juldag hos oss. ”Säg vad jag kan fixa till julbordet!”, sa hon. Och i samma andetag: ”allt UTOM köttbullar för den smeten befattar jag mig inte med”. Så var det med det! Hoppet släcktes snabbt och grymt.
Men nu ligger i alla fall mina fula, men mycket goda, köttbullar i frysen sedan flera dagar!

Till jultraditionerna hos oss hör också diskussionen om julgran. NU kan vi väl äntligen köpa en plastgran, tycker B. Det har han sagt i alla år, men sonen och jag har vägrat. Enda anledningen till det skulle vara allergi hos någon i familjen - och det har vi inte, tack och lov. Å andra sidan är B mycket miljömedveten och -engagerad, och nu återkom, tidsmässigt mycket lämpligt förstås, ett inslag i radion om plastgranarnas negativa miljöpåverkan. End of discussion! Men - egentligen tror jag att vädjan om plastgran är ett litet ”julspel”. Granen ÄR inköpt...

Men det finns annat än juliga aktiviteter. Igår såg jag Bohemian Rhapsody på bio. Det är en musikfilm om rockbandet Queen och framför allt om Freddie Mercury. Rami Malek var fullkomligt lysande i rollen som Freddie! Om ni inte redan har sett den - gör det!

Jag tror knappast det blir något mer inlägg från mig före jul så jag önskar er en riktigt

GOD JUL 

J

The same procedure as...

Bloggandet ökar självkännedomen… När jag nu ska skriva ett nytt inlägg i min lilla blogg blir jag riktigt medveten om HUR traditionsbundet och/eller "rutinföljande" mitt liv är. Hmm… trodde nog att det skulle bli ”andra bullar” när vi slutade jobba. Vi skulle sluta planera så noggrant, göra massor av spontana grejer och så vidare. Konstaterar nu att vi inte fungerar så. Extra tydligt blir det när jag tittar igenom mina inlägg från december förra året. Det finns ju inget särskilt att berätta, för jag gör ju precis samma saker i år.

Vi kom hem från Kreta till världens tristaste väder! Disigt, småregnigt, ruggigt och mörkt!  Första tanken: vad sjutton åker vi hem för? Nästa tanke: vädret på Kreta är inte heller roligt nu. Mycket regn i alla fall på vår del av ön.

Och sen går allt i flygande fläng och följer i stort sett samma mönster som förra året, året innan och året före det. Vi handlar hyacinter och kanelstänger hänger upp adventsstjärnor och utebelysningar. Så träffar vi våra kirunavänner på lördagen före första advent – så som vi har gjort nästan varje år sedan slutet av 70-talet. The same procedure … Några nya traditioner har knappast tillkommit. Hur skulle vi hinna med det? Pensionärslivet är ju hektiskt. Att vi alla slutat jobba innebär förstås att vi kan träffas oftare och på ett annat sätt, men det blir trots allt oftast som förr - under helgerna. Ibland, när det är svårt att hitta en kväll för en middag, kommer vi på att vi ju faktiskt kan träffas en tisdagkväll nu för tiden. Men i stort sett tycker nog de flesta i min omgivning att det är rätt skönt att fortfarande ha skillnad på vardag och helg!

”Vi ses i april då, som vanligt”, sa våra vänner på Kreta när vi lämnade. ”Njaaa, mycket tveksamt”, svarade vi, eftersom vi (åtminstone jag) ställt in mig på att nog hoppa över den turen nästa vår. Detta med tanke på vår ”stora” resa i februari. Nu känns det väldigt konstigt att tänka sig att inte åka till Kreta i vår. Även våra resor följer ju en viss rutin, och jag kan inte minnas när vi senast skippat vårens kretaresa. Hur ska det gå...?  Återstår att se.

Tillbaka till rubriken! De flesta svenskar känner säkert till sketchen ”Grevinnan och betjänten”, och säkert har en del trott som jag: att den ”helt igenom” är engelsk. För sex-sju år sedan kom vi att prata om den på besök hos våra vänner i England, och blev minst sagt förvånade när de inte kände till den. De skrattade artigt när jag vinglade runt bordet och snavade på matthörnet, men undrade nog i sitt stilla sinne om jag hade blivit helknäpp. Inte kände de till miss Sophie! Senare berättade en arbetskamrat, som var ingift i en engelsk familj, att hon också snubblat runt hos en svägerska utan att bli förstådd. Det visade sig när jag läste på lite, att det framför allt är i Tyskland som den sedan drygt 40 år är en omtyckt tradition (liksom här hemma). Detta trots engelsk författare och engelska skådespelare.

Nåja, igår fick jag ett meddelande från Terry i Hampshire, där han berättade att de på frukost TV pratat om just denna sketch, som aldrig visats i brittisk TV. Nu ska den tydligen visas under jul- eller nyårshelgen. Äntligen lite ordning och reda på andra sidan Nordsjön också. Och om någon till äventyrs haft samma uppfattning som jag hade tidigare: nu vet ni bättre!

Ta´det lugnt med julförberedelserna! Ni vet - man behöver inte slaviskt följa alla gamla traditioner!

Barnens högtid

Julen är ju barnens högtid. Därför står jag nu här med hundra kassar (nåja liten överdrift...) innehållande mat, dryck, blommor med mera i stugans lilla, mörka och opraktiska kök. B kämpar ute på altanen med att få granen tillräckligt låg för att få in den under snedtaket i storstugan.

Och detta i stället för att vara hemma i huset med diskmaskin, normal takhöjd och praktiska skåp! Orsak: BARNEN, d v s son och sonhustru, som i och för sig närmar sig medelåldern (men ändå...) och som så gärna ville testa att fira jul på landet. Puh, sa vi, men det var då gode vännen påminde oss om att julen är barnens högtid. Och så får vi ju behålla dem här någr a dygn i stället för att de åker hem på kvällen.

Inte har vi någon snö och ingen is på vår vik, men ”här tuggar korna” (= från gårdagens TV-program), och det var faktiskt riktigt trevligt att köra ut hit och passera bondens kossor. Det blir nog en rätt mysig jul i alla fall.

GOD JUL!

Mitt mycket gamla filkärl från Tornedalen

Adventsmys, julbak - och tiggeri

En vit jul...

lär vi inte få, men vi tänder ljusstakar och stjärnor och vinklar persienner lite lagom, så att vi inte ser det grå-brun-trista där ute. Förra helgen var det åtminstone lite vitpudrat. Nej, jag ska inte klaga – är ju egentligen så lyckligt lottad. Både B och jag har syskon i absolut snögaranterad del av Sverige, där vi är välkomna. Vännerna på Kreta undrar: "Varför åker ni hem nu, när vi ofta har 15-20 plusgrader på dagarna? Kom hit!". Men, nej, julen vill vi fira hemma. 

Igår gjorde jag "Engelsk fruktkaka". Den heter så i receptet, men enligt engelska vänner verkar den inte ha särskilt mycket gemensamt med den fruktkaka som är tradition hos dem. Den är egentligen alldeles för tidskrävande för mig, som har rätt dåligt tålamod och inte är särskilt huslig av mig - numera. Tycker att det mesta i köket ska vara enkelt och gå snabbt, så att jag får göra något annat (= roligare). Men B, som för övrigt står för det mesta av matlagningen, befattar sig inte med kakbak, och sonen deklarerar att "mycket kan du rationalisera bort, men INTE fruktkakan!".

Och även här kommer Kreta med på ett hörn – så klart. I stället för sherryn i kakan blev det en slatt av det hemgjorda kretavinet. Ni vet, det där som kretensarna envisas med att bjuda till maten som sitt finaste vin. Hemgjort, bärnstensfärgat och lagrat på ekfat (tror jag), med en klar dragning åt sherryhållet, och något som vi egentligen inte alls vill ha till maten. Det funkar dock utmärkt till viss matlagning och kakbak.

Efter en inköpsrunda i matvaru- och blomsteraffären kommer jag hem med en obehaglig känsla igen. Hur ska vi förhålla oss till tiggeriet/tiggarna? Det är så fruktansvärt tragiskt och ovärdigt att de stackars människorna ska sitta där, på filtar utanför affärer och systembolag, medan vi passerar med kassar fyllda av godis! En del säger att vi absolut inte ska lägga något i deras muggar utan i stället stötta organisationer. Många hävdar att det är organiserat; att tiggarna i fråga inte själva får något. Jag måste erkänna att jag är vankelmodig. Har ingen rak linje utan har gjort "både och". Håller dock inte med dem som säger att tiggarna måste bort för att de är störande. Ja, de stör våra samveten! "Antastad" på något sätt har jag då aldrig blivit. Svårt det här! Varför gör inte EU något – d v s kollar/kräver att bidragen till hemländerna används på rätt sätt?