Gymkort och odlarglädje

Dyra gymkort överflödiga när man har en tomt med ekar! Korg efter korg med ihopkrattade tjocka, sega, tunga eklöv ger träningsvärk både här och där. Lägg därtill andra träd och tjockt fjolårsgräs. Jag är en riktig trädkramare och protesterar oftast när B bedömer att ett träd måste tas ned, men varje vår verkar mängden löv att öka. 

När vi efter 30 års båtliv - och ett par års velande fram och tillbaka - sålde båten och började leta efter sommarställe var det mycket som skulle stämma. Havskontakt, inte norr om Stockholm (där givetvis utbudet är störst...) och lättskött tomt/naturtomt var några av kraven. Det var inte helt lätt att hitta, och det blev många turer till visningar, men för åtta år sedan föll vi pladask för detta ställe, UDDEN. Det såg ut att vara en lättskött, fin naturtomt med ett vackert berg och Sörmlands underbara skärgård "runt knuten". Bra, eftersom jag inte kan låta bli att peta ned växter överallt – något som förstås ger mig blomvattningsproblem när vi dessutom reser mycket. Vi flyttar in – och vad hittar jag den första våren på den mycket eftersatta och igenvuxna tomten? Jo, farfar (våra säljares farfar alltså) som byggde stugan var nog rätt intresserad av trädgårdsväxter. En enorm, fantastisk pion var första fyndet. Övervuxen, bortglömd och nästan osynlig tills man gick in och började frigöra den från gräs och ogräs. Och se, kaprifolslingor här och där. Och violer i många skrevor. Och lökväxter, som nu, efter flera års gödning blommar rikligt. Och på gräspluttarna på berget växer fetknopp och mossor som blommar i flera i olika färger. Det förstår väl alla att man måste rensa så att de får ljus. Dessutom förökar sig mina dagliljor hemma, så jag måste ju flytta en del hit till Udden också. Och åtminstone EN ny måste jag ju kosta på mig varje år – plus den som jag får i födelsedagspresent vid vårt årliga besök i England.

 Men jag njuter i fulla drag av blommor och blader, och nog sjutton får jag motion här – framför allt på våren och försommaren. Det här med motion finns det i bekantskapskretsen många olika uppfattningar om. Jag har en väninna som tränar frenetiskt på gym - fem dagar i veckan - men tar T-banan till gymmet, rulltrappan på Hötorget o s v. Några andra vänner skulle aldrig besöka ett gym men tränar på annat sätt, och andra kräks vid blotta ordet ”träning”. Själv tycker jag det är urtrist att gå på ett instängt gym. Jag HAR gjort det i flera år när jag jobbade, mest för att klara axlar och nacke, men tycker det är såå tråkigt. Nej, tacka vet jag att få vara ute i friska luften, och i morgon fortsätter jag att springa (nåja, gå och senare stappla) upp och ned för berget med lövkorgen.

Trevlig helg och gå inte för nära majbrasorna!

VÅR - åtminstone tillfälligt

Vilket perfekt väder att komma hem till! På Kreta frågar de varför vi stannar så kort tid där på våren. Jag har försökt förklara med ungefär det här

Blåsipporna som jag under många år samlat på mig från mina föräldrars trädgård är som allra finast nu och blommar i mängder i mina rabatter. Krokusen lyser, och jag har hälsat de första nyckelpigorna  välkomna. Jag vet att det blir vädermässigt bakslag - antagligen mer än en gång - men NU är det i alla fall så vackert!

Fortsatt trevlig helg!

Ny utflykt - och ny baby

Kournassjön - Límni Kourná.
... är en annan favoritplats som vi alltid återvänder till. Det är Kretas enda naturliga sjö, och den ligger mellan Chania och Rethymnon (ca 45 km från C och knappt 30 från R).

Vi kom hit, första gången, en kall och småregnig aprilmorgon 1997. Trots vädret blev vi alldeles betagna, och har sedan dess varit här oräkneliga gånger. Utsikten från bilvägen som går till byn Kournas är fantastisk. Den lilla sjön ligger ca 15 meter över havet och omges av berg, vissa riktigt branta och höga. När sjön ligger spegelblank gör landskapet nästan ett trolskt intryck. Att då sitta alldeles vid vattnet och äta lunch eller middag är magiskt.

För givetvis finns det såväl restauranger som caféer på stranden. Numera finns det också flera uthyrare av trampbåtar och liknande flytetyg, flera keramik- och souvenirbutiker och en lekplats. Lite synd, och inte fullt så rofyllt som de första åren vi var här, men vi kan ju inte missunna kretensarna att dra in de inkomster de kan få. Det är ju fortfarande väldigt vackert här, man kan promenera en bit längs stranden och även se små sköldpaddor. Hur stranden ser ut beror förstås på vattenståndet. Nu är det ovanligt mycket strand/lågt vatten för att vara på våren, eftersom det regnat så otroligt lite under vintern. På söndagar är det ganska livligt på tavernorna med stora familjeluncher, och hur det ser ut på sommaren kan jag inte uttala mig om. Vet dock att det arrangeras bussutflykter hit under turistsäsong. Då har ju vi lämnat Kreta för att komma tillbaka sent på hösten.

Eftersom min bildmontering inte fungerar som den ska nöjer jag mig med ett foto, för den som är intresserad hittar lätt proffsiga, betydligt bättre bilder på nätet.

Yesss – en liten flicka är född och vi är på rätt plats igen! Nog är hon väl sympatisk – Sofia som vi följt sedan hon var en liten flicka?! Vi var nere på hennes bröllop för fem och ett halvt år sedan, hösten 2015 föddes hennes första dotter, och vi fick fira med familjen här på Kreta. Och nu passar hon på att skicka ut flicka nummer två till världen – medan vi ännu är kvar här och får vara med och fira. För att Sofia med sin lilla familj befinner sig i Aten hindrar inte kretafamiljen från att fira. Moster pyntar med rosa ballonger, och tjusiga kartonger med exklusiva choklader och bakverk bärs omkring av överlycklig morfar (mormor sitter på färjan till Aten). Grannar, släktingar och vänner gratulerar, kramas och bjuds. I kväll kommer förstås både mat och vin fram.

Så kul att vi hann vara med denna gång också! 

Besök i ”Byn med vatten”

Vi besöker nästan alltid bergsbyn Argiroupolis - en by som består av två olika delar. Den övre är byggd på ruinerna av den gamla doriska staden Lappa. Den kallades också ”Byn med vatten”, för nedför berget rinner friskt källvatten året om. Här - i den nedre delen - strilar och porlar det nu i snillrika rörsystem. Det är vackert och ger förstås en uppfriskande svalka och mycket frodig växtlighet. Här växer det t o m bananer. Vi pustar i gamla trappor, där steghöjder aldrig beräknats för att vara gåvänliga, men många avsatser och viloplan finns. Och givetvis finns det flera caféer och tavernor. Vackert och rofyllt åtminstone så här års, men under högsäsong kommer det busslaster med turister hit.

Från dagens besök

Här simmar stören

Billigt att äta ute

Igår kväll åkte vi in Rethymnon för att äta middag på en restaurang vi regelbundet besöker. Innan dess gick vi rätt långt efter strandpromenaden och strövade runt i de -än så länge - ganska lugna gränderna. Rethymnon är vår favoritstad, även om vi gillar Chania också.

Vi åt en stor riktigt lyxig sallad med fikon, parmesanost och massor av olika grönsaker och dessutom zucchinibollar. Därefter en jättegod sjötunga. En liter vin -karaffvin, men jättegott och relativt dyrt - samt flaskvatten. Det kostade för FYRA personer ca 670 kronor! (Och så blir man ju alltid bjuden på det ena och andra).

Detta leder till frågan jag ofta får: kostnadsläget i Grekland? Jag kan bara yttra mig om Kreta - och om orter vid havet. Det är säkert lägre priser inne på ön, åtminstone om inte turisterna hittat dit på allvar. Och antagligen också i städer som t ex Heraklion och Ierapetra, som inte är lika ”turistberoende”. Att gå ut och äta är alltså billigt, och likaså grönsaker, frukt och bröd. Mejeri- och charkvaror håller ungefär samma priser som hemma. Ibland är de t o m något dyrare. Hur klarar kretensarna med sina låga löner detta? Många familjer har små gårdar och är nästan självförsörjande på kött, ägg, grönsaker, olja och vin, ganska många lever förstås rätt bra av turismen och rätt många gör sina stora inköp på Lidl (el liknande).Där är det väldigt mycket billigare! Vi handlar bara undantagsvis där, då vi blir så väl omhändertagna i byn och vill gynna de lokala butikerna, men nog är det frestande. Min fruktyoghurt kostar hälften så mycket där.

Och nu avslutar jag matpratet med att springa över torget till tavernan där jag beställt den familjeproducerade gravieraosten. Mums!

PS. Jag vet inte om detta gäller generellt, men vår son var på Korfu i somras och tyckte att det var mycket dyrare att äta middag ute där än här på Kreta. DS

Forts. ”Biltur och natur”

Jag har tyvärr fått problem med Blogger eller möjligen min nästan nya Padda. Det är omöjligt att få tag på kommandona för bilder. Kan varken ändra storlek eller placering på dem. Inte heller få in bildtext. Utrymmet har också blivit rätt begränsat så jag fortsätter/avslutar mitt inlägg här.

Bilden nedan: Frangokastello

Vi tar en annan väg hem - den som bl a följer Kotsifou Canyon och bitvis löper mellan, nästan under, mäktiga bergsformationer. I ”passet” på fotot nedan möts man av en vind så kraftig att en stillastående bil åker bakåt trots uppförsbacke. En märklig upplevelse!

γεια σου

Biltur och natur

Jag tröttnar aldrig på Kretas natur. På de dramatiska, karga bergen och djupa ravinerna, omväxlande med ”mjuka” olivlundar och bördiga, grönskande platåer. Allt det där som nu ser så inbjudande, mjukt ut på håll är i och för sig rätt vasst och stickigt vid närkontakt, men vackert är det! Den här årstiden är det som allra vackrast, tycker jag. Vägarna kantas av illande gula ginst och av de rödvioletta, låga fettbladsväxter, vars namn jag aldrig minns. Finns också i vitt. Många olika sorters träd står i blom, och nu är också oleandern på gång - en av mina favoriter. Vi hinner nog se dem i full blom innan vi åker hem. 

Igår körde vi över bergen till sydkusten, något vi alltid gör när vi är här på Kreta. Där har grönska och blomsterprakt hunnit lite längre. Det är ju oftast något varmare på sydsidan, men den här gången behövde vi inte jaga värme eller sol, för det räcker så bra här ”hemma”.

Vi har några favoritställen som vi alltid besöker. Börjar med en dubbel espresso i Chora Sfakia och tittar på folk och båtar. Härifrån går det färjor till flera ställen, bl a till ön Gavdos. Den har vi länge velat besöka, men det har aldrig passat riktigt. Det är nackdelen med att alltid vara här i lågsäsong. Trafik som denna går på lågvarv - två gånger i veckan och med bara två timmar på ön om man inte ska övernatta. Ännu en gång får det anstå.

Men till Frangokastello åker vi alltid. Jag älskar att bada där, d v s i oktober/november när vattnet håller 23-24 grader - inte nu! Jag är en riktig badkruka numera. Kan det bero på att jag gick i simskola i Kalix Älv i fem-sexårsåldern och aldrig mer vill hacka tänder så?! Efter en promenad längs stranden och en stunds solbad blir vi hungriga och beger oss till vårt vanliga näringsställe för en STOR och fräsch grekisk sallad. När notan betalas kommer som alltid någon godbit in. Denna gång en chokladkaka och förstås raki. Även om vi lärt oss dricka denna ädla (hmmm!) dryck blir det bara en liten smutt, och så får vi vänligt men bestämt förklara att vi bilar. ”Och??”, blir ofta kommentaren.

... forts

Det var påsken 2018

Så, då har vi avslutat påskfirandet för det här året med gårdagens stora middag på påskalammet. Jättegott, som alltid, trots att det på uppläggningsfaten ser ut som en trafikolycka.  Närproducerat förstås på familjens gård. En hel del annat serveras också, vi knäcker vackert rödfärgade ägg i tävling mot varandra och så bjuds det på de traditionella söta, spröda påskkakorna - koulourakia. De kan ha många olika former, men våra ser ut så här:

Jag hade hoppats kunna ta en bra bild på epitafiet, då det stod färdigt i kyrkan och väntade på långfredagsprocessionen, men det blev inte alls bra. Alldeles för orolig bakgrund. I de  grekisk-ortodoxa kyrkorna är ju varenda decimeter väggyta pyntad. När det sedan bars genom byn var det alldeles för mörkt. I år skulle prästen hinna med två andra byar också, så i stället för nio hann klockan bli halv elva innan den äntligen bars runt.

Vi har haft perfekt väder hittills - strålande sol nästan hela tiden och 22-23 grader. På påskaftonens förmiddag åskade det dock ordentligt några timmar, och det kom rätt mycket regn. Killarna i byn hann i alla fall täcka brasan, eller den blivande brasan, med presseningar så den flammade mäktigt strax efter midnatt.

Till veckan ska vi åka upp i bergen på orkidéjakt. Måste bara kolla med bofasta engelsmän att vi ligger rätt i tiden. De engelsmän vi lärt känna här är så gott som utan undantag hängivna fågel- och/eller blomsterskådare med stenkoll.

Och sedan har vi några andra turer inbokade... Det frestar på att vara pensionär må ni tro!

Lev väl! Det gör jag...

Fira Påsk och FIRA PÅSK

Påsken ute på vår Udde ”firades” inte nämnvärt, och vädermässigt var det urtrist. Kallt och grått. Ursäkta vädertjatet... Inte ens vintergäcken vågade sig riktigt fram för att gäcka, men på påskdagen var det för ovanlighetens skull vindstilla. En perfekt dag för att elda nere på strandängen.

Två dygn senare landar vi på Chanias flygplats och möts av Kretas värme (i flera bemärkelser). Försommarblomstringen är i full gång. På bergen ligger det ovanligt lite snö, eftersom deras vinter varit som en enda lång höst.  Eucalyptusträden visar tecken på torka. Åtminstone här på nordvästra delen av ön längtar rätt många efter regn - eller konstaterar åtminstone att det behövs. 

Vi är nu inne i grekiska påskveckan, och det märktes redan på Kastrup, då så många greker checkade in på flighten för att åka hem och fira påsk. Vi laddar nu för detta firande med ”vår” familj. Det blir mycket god mat och dryck och härlig samvaro. MEN vi har idag också varit till farmakeion och köpt öronproppar, som vi missat att packa ned denna gång. B har redan rätt besvärlig tinnitus, och jag bävar för den förskräckliga traditionen när ungar och ungdomar kastar våldsamma smällare alldeles framför fötterna på folk. Vad de innehåller vet jag inte, men de svenska varianterna är tama jämfört med dessa. Smällandet har förstås redan börjat men blir som våldsammast efter midnattsmässan på påskafton. DÅ tänds också den stora elden, och det är då festen börjar. Efter en kortare eller längre  period (valfritt!) då man inte alls ätit kött är det nu fritt fram. För vår del blir det vid midnatt en måltid med diverse små rätter, och på påskdagen förstås den stora måltiden med lamm som huvudrätt.

Idag är det alltså Långfredag (Megalo=stora Paraskevi), och jag ska börja med att gå och titta på när  byns tanter binder blommor som ska smycka det altare (epitafiet) som i stor procession bärs runt i byn i kväll.

Så - Glad Grekisk Påsk!