... har jag, en pensionerad tant, hunnit bli utnämnd till på ett par dagar!
Vi är tillbaka på Kreta, och när vi parkerar och börjar packa ur bilen kommer vår granne från huset på andra sidan gatan ut på sin altan. Det är en 91-årig man som nu ropar till hustrun: ”Maria, Maria nu har den svenska flickan kommit”. (”Jag också, muttrar B”.). Vi har i många år vinkat till varandra när vi suttit på våra altaner med eftermiddagskaffet, och vi har alltid bytt några ord när vi träffats på gatan. Ofta har jag väl bara förstått hälften av hans ord, men sammanhangen har i alla fall gått fram. Varje gång vi lämnat och önskat varandra en bra vinter, har han ”lovat” att leva tills vi kommer tillbaka. Nu är han ännu mer böjd, och hör sämre men fortfarande är han helt klar i huvudet och en så prydlig och fin farbror. Kul!
Våra första/äldsta engelska vänner här har tyvärr sålt sitt hus till ett belgiskt par, lämnat Kreta och flyttat till fastlandet. Jättetrist! Det är hos dem och deras grannar (också britter) som vi hjälpt till med olivskörden. Första dagen vi var här - alltså den här gången - knackade deras granne Dave på dörren. Han berättade att det belgiska paret är jättetrevligt, men ”de vet ingenting om olivskörd, och vi får jättemycket i år. Kan ni komma?”. Så klart vi kan och vill! Dels är det faktiskt skönt att jobba lite mitt i all ledighet, och dels är den sociala delen jättetrevlig. Framför allt B gillar att jobba hårt fysiskt, och det är ett tungt jobb att köra ”wizzern” längre perioder. Den väger en del, och man jobbar ju hela tiden med uppsträckta armar. Lite vana vid att hantera jättenäten och andra rutiner underlättar också. Det är rätt många moment innan man kan lasta säckarna i bilar och köra till presseriet. Så det ser vi fram emot.
Några andra planer är inte spikade ännu, men givetvis blir det några utflykter kommande veckor. Nu njuter vi av det underbara vädret och härlig badtemperatur, promenerar i och runt byn, äter gott och ”bor in” oss.
Tänk att den lille busige killen som vi byggde Legoborgar med för inte så många år sedan (hmmm-tiden rusar) nu proffsigt hanterar jättegrill, pannor och grytor och fixar denna seafood plate åt oss. I kväll blir det en alldeles speciellt god moussaka. Rätt gott att leva!
Vi är tillbaka på Kreta, och när vi parkerar och börjar packa ur bilen kommer vår granne från huset på andra sidan gatan ut på sin altan. Det är en 91-årig man som nu ropar till hustrun: ”Maria, Maria nu har den svenska flickan kommit”. (”Jag också, muttrar B”.). Vi har i många år vinkat till varandra när vi suttit på våra altaner med eftermiddagskaffet, och vi har alltid bytt några ord när vi träffats på gatan. Ofta har jag väl bara förstått hälften av hans ord, men sammanhangen har i alla fall gått fram. Varje gång vi lämnat och önskat varandra en bra vinter, har han ”lovat” att leva tills vi kommer tillbaka. Nu är han ännu mer böjd, och hör sämre men fortfarande är han helt klar i huvudet och en så prydlig och fin farbror. Kul!
Våra första/äldsta engelska vänner här har tyvärr sålt sitt hus till ett belgiskt par, lämnat Kreta och flyttat till fastlandet. Jättetrist! Det är hos dem och deras grannar (också britter) som vi hjälpt till med olivskörden. Första dagen vi var här - alltså den här gången - knackade deras granne Dave på dörren. Han berättade att det belgiska paret är jättetrevligt, men ”de vet ingenting om olivskörd, och vi får jättemycket i år. Kan ni komma?”. Så klart vi kan och vill! Dels är det faktiskt skönt att jobba lite mitt i all ledighet, och dels är den sociala delen jättetrevlig. Framför allt B gillar att jobba hårt fysiskt, och det är ett tungt jobb att köra ”wizzern” längre perioder. Den väger en del, och man jobbar ju hela tiden med uppsträckta armar. Lite vana vid att hantera jättenäten och andra rutiner underlättar också. Det är rätt många moment innan man kan lasta säckarna i bilar och köra till presseriet. Så det ser vi fram emot.
Några andra planer är inte spikade ännu, men givetvis blir det några utflykter kommande veckor. Nu njuter vi av det underbara vädret och härlig badtemperatur, promenerar i och runt byn, äter gott och ”bor in” oss.
Tänk att den lille busige killen som vi byggde Legoborgar med för inte så många år sedan (hmmm-tiden rusar) nu proffsigt hanterar jättegrill, pannor och grytor och fixar denna seafood plate åt oss. I kväll blir det en alldeles speciellt god moussaka. Rätt gott att leva!
