Ochidagen

Idag är det den 28 oktober, och det är den, för greker, så viktiga ochidagen. Ochi på grekiska betyder nej. Det är en allmän helgdag som firas till minne av dagen då premiärminister Metaxa sade ”nej” till Mussolinis ultimatum att Grekland skulle kapitulera. De som är intresserade av andra världskriget kan förstås läsa hur mycket som helst om detta, och mer om ochidagen finns t ex i Wikipedia.

Dagens firas med parader i städer och byar, grekiska flaggor hissas på massor av ställen, man äter och dricker med familj och vänner. Sång och musik hörs nu över hela vår by, och från balkongen ser jag caféet där byns unga män spelar och sjunger. Bara ett fåtal kvinnor skymtar i periferin (som alltid - nästan - vid tillfällen som det här ute i byarna.

Så - en trevlig ochidagskväll önskas er. Vi är bjudna på middag sådär vid 22-tiden (!). 

PS. Vi överlever nog till tiotiden utan middag, för en promenad genom byn ”föder en”. Maken kom just tillbaka efter en träningsrunda och hade blivit hejdad och bjuden på små grillspett, kakor och vin på ett par ställen. Tyckte väl träningsrundan tog ovanligt lång tid...

Bland dagliljor

...blev det inte mycket tid under sommaren. Inte många skönheter att fotografera och beundra. Det var mitt sämsta dagliljeår hittills. Alla liljor hade överlevt vintern och såg helt OK ut. De hade kraftiga och friska bladverk, men bara några få gick i blom. Jag tror inte det berodde på torkan, för vi har gott om eget vatten på Udden och kunde därför vattna dem. Nåja, hoppas på bättre sommar nästa år.

Bland olivträd är jag nu glad och nöjd över att få vandra. Det blir allt från korta promenader på en halvtimme till längre vandringar. Olivträden finns ju precis överallt här på Kreta. Nu har vädret fixat till sig också. Våra första dagar var svala, småregniga och mycket blåsiga. Igår kväll var det riktigt kallt och vågorna gick höga, vrålade och tjöt, och det lät som om vi hade havet uppe på balkongen. Och så - i morse - en loj dyning som glittrar i solen och inbjuder till frukost ute på altanen. 

Att få vistas här mer än tidigare en- och tvåveckorssemestrar är en ynnest. Vid det här laget känns det nästan som vårt andra hem. Grannarna på gatan välkomnar oss, butiks- och tavernaägare likaså. Många ”ti kanete?” (hur mår ni?) blir det.

Det är gott att leva! Och apropå det har jag lagt till en blogg på min lista:

Betraktelser från en synskadad har jag följt en tid. Vi har inte samma ögonsjukdom, och bloggerskan Birgittas förlopp har varit mycket snabbare och mer dramatiskt än mitt. Hon är nu helt blind. Jag ser ju fortfarande hyfsat och kanske inte kommer att förlora synen helt. Om den dagen kommer önskar jag att jag kan tackla det åtminstone hälften så bra som Birgitta. Det hon skriver om att kunna uppskatta det man har borde vara tankeväckande hos alla. 
En härlig dag på Kreta är nu till ända.

Mer brittsommar och språktänk

Redan för ett par veckor sedan skrev jag att det säkert skulle bli frostnätter inom kort, åtminstone innan det var dags för nästa besök här på Udden. Inte då! Idag fick vi plocka fram ett par stolar till altanen till fikadags, och sällskap fick vi av ett par trollsländor, av vilka den ena trivdes bra på såväl Bs nakna arm som på T-shirten. Och då har vi ändå flera grader svalare här ute än bara en mil eller så inåt landet!

Såg en gammal grekisk lärobok i hyllan för en stund sedan och fick – nästan – ett ryck av plugglust igen. Det gick dock väldigt snabbt över. Texten i boken är för liten, och energin och tålamodet att banka in kunskaper är ännu mindre. Inlärandet får fixas på trevligare sätt – att öva på plats.

Jag är ju mycket språkintresserad och fascineras ofta över hur språket förändras (inte alltid i positiv riktning!) och hur snabbt många nya uttryck plötsligt vinner terräng. Någon eller några kändisar, trendsättare, influencers använder ett uttryck, och blixtsnabbt sprids det och fastnar. Ligger kvar en kortare eller längre period. Till exempel började plötsligt halva Idrottssverige att besvara reportrarnas frågor med  "Nää, men...". Det är förstås inget nytt fenomen. Så har det antagligen alltid varit, men omfattningen och hastigheten är ju inte jämförbar med hur det var ”förr i tiden”, tack vare (eller på grund av?) sociala medier så klart.

Nu är det i alla fall kärlek hit och kärlek dit… ja, det låter ju i och för sig bra och trevligt, men inte tror jag det ligger så mycket äkta kärlek i alla emojis, smileys och kommentarer som skickas främst på FB. På sistone har vi fått läsa överallt att ”XX har fått sååå mycket kärlek av läsare/åhörare efter att ha berättat ditt och datt”. Vad har hänt med uttryck som 
“hålla med”, ”tycka om”, ”visa sympati” m fl?
Theodor  Kallifatides sa i och för sig en gång för länge sedan ungefär: ”Svenskarna är ett konstigt folk. Hur kan man älska en potatis?”. Så mitt resonemang kanske helt faller. Vi är kanske föregångare i den här fråga. 

Vad sägs för övrigt om denna dialog apropå att lära sig ett nytt språk (också Kallifatides).

 - Vill du mer kaffe?

- Ja tack, men mycket lite. 

- Varsågod.

- Oj, det blev lite mycket.

Jag äääälskar Theodor Kallifatides!

För ett bra tag sedan hade vi förresten den här diskussionen när vi tittade på TV hos våra engelska vänner. De konstaterade att allting plötsligt var ”awesome”, men när jag frågade hur det stavades visste de faktiskt inte. De hade ännu inte sett det skrivet!

Att få in nya ord och uttryck är ju roligt också! Tror det kallas språkutveckling. Men när det verkar som om alla synonymer slås ut är det synd, tycker jag. Nu ska jag stänga min pratlåda för ett tag i alla fall. Jag hade en gång en arbetskamrat som sa: ”Du vet väl att alla människor har fått sig en viss mängd ord tilldelade?! Du kommer att ha gjort slut på dina innan du blir pensionär.”. Han hade fel...

Brittsommar

.. "uttrycket brittsommar hänger samman med Britta och Birgitta som har namnsdag den 7 oktober", läser jag, och nog har vi riktigt brittsommarväder idag!

I fredags lämnade vi Udden och åkte hem. När man inte jobbar kan man lugnt och stressfritt åka MOT helgfirarköerna från Stockholm. Vi åkte genom ett färgsprakande, vackert sörmländskt landskap - rätt nöjda efter att ha gjort det mesta av vinterförberedelserna på Udden. Altanerna gapade nu ödsligt tomma, och båten var ordentligt täckt och tryggt förtöjd i stora eken.

Hemma är det som väl är inte så mycket att ta reda på. Jag har klippt, rensat och komposterat en del och till min överraskning fått glädja mig åt att det fortfarande finns lite blommor i lilla trädgården. Tidigare har jag presenterat "sommarens sista ros". Där var jag lite för snabb i vändningen. Det finns ytterligare rosor - och t o m en del knoppar. Kärleksörten blommar också med ovanligt intensiv färg.

En orsak till att vi åkte hem just nu var en inbokad middag med goda vänner, tillika gamla klasskamrater, från norr. Förutom en härlig middag blev det prat, prat, prat i många timmar. Mycket gamla minnen, och mycket uppdaterande om gemensamma bekanta. Det är så härligt att få umgås med någon som man känt sedan man var sex år! Vi kände varandras föräldrar (som ju alla är borta nu), syskon och många andra släktingar och vänner. Rätt många år har vi bott långt ifrån varandra, och kontakten har inte alltid varit så tät - men alltid funnits där. Värdefullt!

Mycket reseprat blev det också, eftersom detta par är mycket flitiga och vana resenärer. De har gjort många långresor och rätt nyligen en till Sydafrika med ungefär samma innehåll som den vi nu bokat. Ja, vi har alltså bokat, för sonen och hans hustru hade inget emot denna "födelsedagspresent" och lyckades boka in semester, så nu ser vi alla fram emot ett par februariveckor i Sydafrika! Innan dess är det ju dags för den sedvanligt kretavistelsen för vår del, när vi flyr novembermörkret här hemma. Kanske skulle vi inte ha bokat in den vistelsen - åtminstone inte för så pass lång tid - om vi hade haft afrikaresan bokad. Å andra sidan känner jag att det är lika bra  - ja, bättre - att göra det man kan NU.Tids nog blir man antagligen mindre rörlig. Det gäller förstås alla, men jag tänker förstås lite extra mycket i den riktningen på grund av tidigare nämnda synproblem.

Så - då går vi en ny vecka till mötes. Tiden rusar!

Ha det gott!