måndag 29 juli 2019

Vilket väderomslag!

Först och främst: finns det någon där ute som använder Blogger tillsammans med iPad/iPhone?
Jag (som enl maken tillhör sekten...) gör alltså det, och ni som läst mina inlägg från resor vet att jag klagat över detta förr. Det är krångligt och det blir FULT så fort jag gör ett litet längre inlägg. När jag lägger in bilder blir det lite si och så, bildtexter kan jag inte placera som jag vill, radavstånd varierar m m, m m. Inga större problem när jag använder laptoppen hemma (PC trots sekttillhörigheten), men den har jag inte med mig på resande fot. Blir tidvis så frustrerad att jag är nära att ge upp - men gillar ju bloggandet. Ingen hjälp hittar jag på nätet heller. Är det kanske så att just Blogger inte är anpassad för Apples produkter? Alla tips mottages med tacksamhet. Och - nej - jag klarar inte längre av HTML-kodningen. För gamla kunskaper och för dålig syn.
——-
Vid Torne älv. Ända till igår eftermiddag har det varit så hett här norr om polcirkeln att vi hållit på att smälta bort. Så hett att jag, släktens badkruka, hoppat i Torneälven utanför stugan som ligger på en holme i ett sel. Det är alltså ingen liten uppvärmd vik utan rätt ”stort” - och kallt - vatten där. Men tänk - det var riktigt skönt när jag väl kom i och framför allt efteråt. 





Idag har vi inget behov av svalkande bad. Jisses, vilken skillnad. Det är grått, blåsigt och 12 grader. Ett par semestrande släktingar hade bokat en dag på islandshästar uppe i Nikkaluokta (”nedanför” Kebnekajse) och jag var väldigt nära att hänga på men bokade trots allt inte. När de gav sig av i morse noterades +0,5 grader i Nikka. Dunjacka på. 

Nu är det snart dags för hemfärd efter en härlig vistelse i Norrbotten. Först blir det dock ett par dagar i Kiruna - som vanligt.




söndag 28 juli 2019

Norrbottensturné

Landar i ett hett Kiruna, och gör en snabbrunda i sta’n för att uträtta några ärenden innan vi kör mot Tornedalen.
Detta är vad som finns kvar av det en gång så ståtliga och imponerande stadshuset.
Efter cirka sju mil kommer vi till Suptallen. Den är K-märkt, och var på hästskjutsarnas tid en plats där man stannade för en sup och för att låta hästarna vila. När jag var barn var tallen ett riktigt riktmärke, som syntes på långt håll. Numera är den mycket lägre än omgivande träd, men en fin och välutrustad rastplats har iordningställts här.


                                  


I dessa trakter stannar B medan jag fortsätter söderut - mot norrbottenskusten. Det är hett - temperaturen ligger kring 30 grader, brorsan har båten i sjön och äntligen kommer jag ut på havet. Underbart!





Efter ett par dygn förflyttar jag mig knappt två mil - till "min" älv. Här flyter Kalix älv lugnt och stilla...





...men den kan minsann vara betydligt vildare som till exempel här i Jokkfall. Den här bilden har jag faktiskt snott från Wikipedia, eftersom mina egna bilder misslyckades totalt.

Hettan här i norr fortsätter när vi styr kosan norrut igen genom små, vackra byar (och rätt många skogstäckta mil också). Nedan den fina bågbron över Kalix älv i Tärendö.





Nästa: tillbaka i Torne älvdal.

lördag 20 juli 2019

Mot Norrbotten

Vi packar bilen (igen), och när vi ska backa ut från tomten står de här charmiga kalvarna precis utanför grinden. Det har varit snålt med besöken i sommar, men kanske har gänget (15-20 kor och kalvar) nu äntligen betat av något annat område och drar sig ut mot vår strandäng och vår del av Udden. Roligt!


Vi lämnar alltså Udden för att åka hem, se över tomten, köra tvättmaskiner och åka upp till Norrbotten för vårt sedvanliga sommarbesök. 

Och för att skörda lavendel, visar det sig... De två buskarna är jättestora och blommorna ”fullmatade” just nu. Jag älskar att hänga upp nya, fräscha buketter varje år i stugan - framför allt på uterummets vita vägg.  Att fjärilar, humlor och bin också älskar lavendel är ju känt, men lite tacksamhet vore väl på sin plats då jag så generöst bjuder dem på detta. Nej, i stället brummar och surrar de irriterat, ja till och med lite ilsket, när jag sticker in hand och sekatör.


Och här hemma har flera dagliljor slagit ut. Jag ber att få presentera Crimson Pirate,
en av mina äldsta dagliljor, som jag tror heter Christmas Is 
och till sist Jersey Spider, från Sway i New Forest

Nästa inlägg kommer från "norr om Polcirkeln" - hoppas jag.


måndag 15 juli 2019

Tornedalingarnas dag...


... är det idag, så Tornedalens flagga ska givetvis vaja. Jag har mina rötter här, föddes vid Kalix älvstrand och har tillbringat alla mina sommarlov (och vår- och hösthelger) här. När lovet började flyttade min mamma, bror och jag ut till sommarhuset. Pappa kom över helgerna och till semestern.

Tornedalen är ett geografiskt område i nordöstra Sverige och nordvästra Finland. De svenska kommuner som ingår i detta område är - från söder till norr - Haparanda, Övertorneå, Pajala och Kiruna kommuner. Tornedalingarna har numera status som en av Sveriges minoriteter, och språket, meänkieli (översättning: vårt språk), är alltså ett officiellt minoritetsspråk.

Det är en underbart vacker trakt med älvar som växlar mellan att stilla flyta genom vackra dalgångar och att plötsligt kasta sig ut som mer eller mindre vilda forsar. Jag har alltid älskat mina vistelser här. Faktum är att jag nog inte ens i tonåren protesterade mot att åka till byn med föräldrarna. Snarare stod jag otåligt hoppande vid bilen när det var dags att ansluta sig till tornedalsrallyt. Trafiken var nästan enkelriktad - fredag eftermiddag från Kiruna ut mot tornedalsbyarna och söndag eftermiddag tillbaka till stan och jobben/skolorna. 

Nu har jag ca 130 mil upp, men varje sommar blir det ett besök här. En av höjdpunkterna är bilturen från norra Tornedalen (och Bs hemby) ned till Kalixkusten och min brors sommarställe. Vi åker genom ett vackert landskap och passerar många välbekanta byar (och dansbanor!). På flera ställen ser vi svenska flaggan vaja på stranden och den finska mitt emot, på andra sidan älven. Det är nämligen älven som utgör gränsen mellan länderna på många och långa sträckor. I många gårdar (bl a Bs föräldrahem) öppnade man här dörrarna för finska flyktingar som kom gående över isarna (ofta med sina husdjur av fotografier att döma) under kriget. 

Som ni säkert förstått har jag en stor del av mitt hjärta här - men flytta tillbaka upp: nej då. Däremot ligger flygbiljetterna hemma för nästa vecka och denna sommars besök.

Till dess njuter jag av den vackra sommaren här ute på Udden. Blomsterprakten i naturen är mycket rikligare än förra året, men i mina egna rabatter blev det inget vidare. Det blev för många och långa perioder då vi inte kunde vara här på försommaren. 

Några dagliljor har i alla fall slagit ut:
Mary´s Gold (kraftigare gul färg i verkligheten)
Joan Senior
Condilla



Grattis - ev berörda - på tornedalingarnas egen dag!