Årets norrbottensresa

Äntligen blev den av: resan till Norrbotten. Vi avbokade ju marsresan p g a covid i Bs syskonskara. Nu hade vi bokat flygbiljetter med Norwegian - biljetter med ”extra allt”, d v s avbokningsbara, fast track och priority boarding. Helt onödig utgift när man tittar i backspegeln. Den vanliga kön till säkerhetskontrollen gick precis lika snabbt.

MEN - nu lånar jag ett citat av Bert i ”Ögonblick i norr”: Kaos är granne med Swedavia! På grund av ombyggnationer på Arlanda kan man inte gå in i Terminal 5 utifrån. Det innebär att massor av resenärer sprang i båda riktningarna i Sky City rullande sina resväskor och buffande med jätteryggsäckar. Nåja,vi landade i Kiruna enligt tidtabell. Morgonen därpå hoppade vi in i lånebilen (brorsans ”andrabil”) och körde till Bs hemby. Se’n ut till stugan på holmen i Torne Älv.

Här var allt OK - vilket vi ju visste, eftersom en brorson äger den andra stugan på holmen och tittar till vår. Vattenståndet i älvarna är väldigt högt i sommar, och nog kan man prata om lunch med sjöutsikt när älven rinner ett par meter utanför matbordet! Efter en översvämning för några år sedan när det var rekordhögt vatten har stugan ”hissats upp”, och jobb återstår för att få till det lite snyggare.

Torne älv är Norrbottens läns längsta älv (drygt 50 mil), mäktig och väldigt bred just här. Jag kommer ihåg min mammas kommentar då hon första gången besökte Gislaved och såg Nissan. ”Och de här dikena har vi fått rabbla i skolan (Nissan, Lagan, Viskan, Ätran) medan våra älvar knappt nämns i böckerna!”.

Juli eller ej - lite kyligt och instängt var det så vi tände en brasa.

Av bekvämlighetsskäl övernattade vi inte här utan åkte ut på dagsutflykter, och efter sex dygn åkte vi tillbaka till Kiruna. Nu skulle vi se vad som hänt sedan förra året. Många hus i gamla centrum har nu tömts på sina hyresgäster och det byggs lägenheter, småhus och diverse lokaler i rekordfart. Då så mycket är inhägnade byggarbetsplatser eller rivningstomter var det rätt svårt att fotografera men jag lägger in en del bilder av varierande kvalité.

Från LKAB-området får man denna vy av stan - vilken alltså kommer att försvinna. Till höger Hotell Ferrum, som faktiskt namngavs av min svåger (som vann en italienresa med det namnförslaget).

Hotellet invigdes 1969 och var då rätt pampigt efter kirunaförhållanden mätt. Från översta våningarna är utsikten över fjällvärlden magnifik. Man ser bl a Kebnekajse. Här åt vi vår bröllopsmiddag.

Så här såg det ut i många butiksfönster nu

Den här byggnaden möter besökare när man kör in i stan söderfrån. Jätteskridskon? Strykjärnet? Mycket har den kallats för av kirunaborna, men enligt arkitektfirman ska formen efterlikna Kebnekajse. Invigdes i april i år. Ersätter alltså Ferrum.

Ett glas vin i den fina skybaren. Här blir det nog läckert att sitta när stan är upplyst mörka kvällar och när kranar och andra byggfordon försvinner.

 

Långt där nere - stadshuset.

Förutom den trista placeringen av nya Kiruna känns det väldigt trångt och tätt mellan husen. Förtätningen som antagligen ska ge häftig storstadskänsla känns fel i en stad som omges av hur mycket mark som helst. Jag förstår att hänsyn måste tas till malmådror och renbetesmarker men ändå … På andra sidan stan byggs också nytt, och där ligger husen fint på höjden.

Jag avslutar med bilder som är uppsatta lite här och där i gamla stan. Benny Ekman är konstnären som målat många typiska kirunamotiv. Jag tycker mycket om hans bilder. Vill ni se fler - gå in på www.bennyekman.se.

Och till sist: avgångshallen på Kiruna flygplats under incheckningstid! Ibland undrar man varför man flyttade …😀

 

Bland dagliljor och kossor

Dags för en kort uppdatering från mig. Jag har spenderat väldigt lite tid ute på nätet den senaste tiden, då vi faktiskt haft ovanligt mycket inbokat och varit mer sociala än på länge. Jag har förstås som alltid läst blogginläggen hos er som jag följer även om jag inte kommenterat! 

Vi har haft härliga dagar på Udden - underbart väder, ett par trevliga fester och besök av familj och släkt. Bs syster har varit hos oss flera dygn, vilket befriade B från disken! Men nu är min hand väldigt mycket bättre så snart får/kan/måste jag nog börja såväl dammsuga som diska … 

Nu har sonen med hustru tagit över Udden och vi landade igår i Kiruna. Befinner oss nu i Bs hemby ca sju mil därifrån. Vädergudarna var nog inte uppdaterade om att vi skulle komma en vecka tidigare än vi brukar, för vi möttes av hällregn och ca 10 grader. Vi brukar alltid ha kanonväder, men nu ser prognosen minst sagt dyster ut. Hoppas verkligen på några dagar med uppehållsväder. Vi vill gärna besöka nya Kiruna som växer upp i rekordfart. Spännande! Och så vill vi åka ut till vår holme i Torne älv och titta till stugan. 

Dagarna innan vi åkte började dagliljorna slå ut. Som vanligt kommer jag att missa en hel del, men dessa har jag hunnit se och fota dagen innan vi reste. Det blir ungefär samma som förra året, men rubriken på min blogg förpliktigar ju.

Frösvidal - första gången i blom hos mig

Christmas Is

Mary´s Gold

De dagliljor som slår ut hemma ”i sta’n” kan jag förresten hålla koll på! På midsommaraftonens eftermiddag ringde nämligen våra mobiler när vi som bäst förberedde middagen på Udden. ”Larmet har gått på en altandörr” meddelade larmfirman och frågade: ”ska vi skicka en bil?”. Suck! Lite oroligt kändes det medan vi väntade på besked. Vi visste att närmaste grannarna var bortresta så vi kunde inte be någon titta in på den insynsskyddade tomten, men vi visste också att larmet kan utlösas av annat än inbrott. Efter ett bra tag fick vi meddelandet att inget misstänkt syntes. Direkt efter hemkomsten monterade vi därför upp en övervakningskamera som bjöd på två mycket positiva överraskningar: jättelätt att ansluta till mobiler och padda (!) och fantastisk bildkvalité. Förhoppningsvis kan vi nu stoppa jättedyra utryckningar vid ev falsklarm. På köpet kan jag se vad som händer i rabatterna.

Tillbaka till Udden! Äntligen har bonden släppt ut korna från inhägnade hagar så att de får ströva fritt. Så mysigt varje sommar när cirka 15 kor och kalvar har kommit på kvällsbesök. Men oj, vilket brölande och råmande vi hörde första kvällen. En lång rad kor passerade på väg ned mot sjöängen. De var inte 15 i år - snarare mellan 75 och 100. Några av de smartare upptäckte regnvattnet som samlats i plastfickor på byggmaterial utanför vår grind. Friskt, gott och bekvämt tyckte de.

Trevlig fortsättning på högsommarmånaden juli!

En grym tant …

 … eller ”dam” sa han nog -  Juan som böjde, sträckte och mätte min handled och dess vinklar. Han öste beröm över min träning och hur snabbt jag jobbat upp rörligheten. Naturligtvis var det skönt att höra, men lite måste jag ju få klaga, så jag pep lite om hur ont det fortfarande gjorde i ÖVERarmen. ”Helt normalt”, sa han, ”du är faktiskt redan klar hos mig. Åk tillbaka till fritidshuset, ha det fint, men kom ihåg att du inte får belasta armen på ytterligare cirka en månad”. 

Nöjd och glad gick jag ut från svala Rosenlunds sjukhus på Söder och möttes av den tryckande hettan. Jag hade egentligen tänkt ströva omkring lite i Rosenlundsparken och kanske i Tantolunden, där jag promenerat så mycket under de fem år jag jobbat i kvarteret intill. Framför allt i Tanto, mellan Ringvägen och Årstaviken, där vi ofta satte oss i gräset med en  lunchsallad. Men nu var det var alldeles för hett och svårt att hitta skugga. Så det får bli en annan gång. Alltså inga bilder därifrån nu, men ett tips för vacker promenad: Tantolunden! 

I förrgår, innan vi lämnade Udden, visade vårt svanpar upp årets kull. Vi hade nästan varit säkra på att det inte blivit några ungar i år, för det var drygt två veckor senare än vanligt. En annan orsak var att vi vid några tillfällen sett båda föräldrarna ute samtidigt. Det sker normalt aldrig under ruvningstiden. Men här var de nu med fem småttingar - så pyttesmå att det var svårt att urskilja dem trots kikare och även på bild trots bra kamera.

Jo, det ligger fem små dunbollar mellan föräldrarna

En av de första simturerna

Här hemma har min första daglilja slagit ut - pålitliga Jersey Spider. Vi fick ett häftigt åskväder vid femtiden i morse och rätt kraftiga regnskurar (välkommet!), och blomman hann bli lite ankommen. Den hade nog precis hunnit veckla ut sig helt.

Vid entrén har vi numera en rätt stor triangelformad blombädd. De första 15-20 åren hade vi några ”dvärgbarrträd” där (jag är väldigt förtjust i vintergröna växter), men de blev för stora för vår lilla tomt. Förutom en mahonia (även kallad ”falsk järnek” och ”Nordens mimosa”) och en jättestor lavendel har jag planterat diverse blommor här utan någon ordning eller planering: bl a några små rosor, alunrot och dagliljor förstås. Nu för jag en ojämn kamp mot praktlysingen. Den klassas numera som invasiv, men jag har egentligen inte haft några problem med den. Den är rätt fin med sin solgula färg, blommar länge och håller sig i den här rabatten. Men måtta med allt! I år har den, liksom så mycket annat, vuxit enormt på höjden OCH på bredden, d v s gör sitt bästa för att ta över. Här krävs nog krafttag i höst. 

Praktlysing

För övrigt gör jag det enkelt för mig och stoppar liksom tidigare år ner rätt många rosenskära (Cosmos bipinnatus). Och väntar på dagliljorna.

Vita och röda cosmos

Första blomman på Clematis Etoile Violette

                                                                                                                                                                    PS.  Jag har gått igenom mina inställningar ytterligare flera gånger för att försöka se varför några av er blir "anonyma" när ni kommenterar, men jag ser inga fel. Förkryssat är "Alla" i boxen som gäller vilka som får kommentera. Suck! DS