Den här bilden har antagligen alla sett vid det här laget, men jag kan inte låta bli.... Den kom med glädjetjut från vänner som är bosatta i Los Angeles. Måtte nu frihetsgudinnan inte sikta åt vårt håll så att han dimper ned i Europa.
Så vi tar väl ett annat ämne som också berör oss alla - pandemin. Vänner i England, på Kreta och i Aten berättar om nya lockdowns, och här hemma ökar antalet fall lavinartat - igen! Det känns rätt hopplöst även om det ju faktiskt var väntat. Nu blir det ännu mer isolerat, eftersom man inte kan umgås utomhus. Det är bara att bita ihop och glädjas åt de positiva signaler som når oss om ett vaccin inom en - oväntat - snar framtid. Och hoppas att dessa signaler stämmer, att tidsplanen håller.
Alla som är aktiva på Facebook vet ju att det dyker upp" minnen" på årsdagar för foton man publicerat. ”För precis fem år sedan la’ du in detta foto”. Eftersom vi ”alltid” åkt till Kreta i oktober, och sedan 2013 tillbringat fem-sju veckor där har jag i dagarna fått många sådana bilder i mitt flöde. De får alltså bli årets resa. Långa strandpromenader och härliga middagar....
Vi har varit med på såväl bröllop som dop. Här har man just smyckat kyrkplan inför dop av ett flickebarn.
... och här har vi försett oss med läckerheter från vår värdfamiljs ”plot”, som vi har fri tillgång till. Ni förstår säkert att längtan är stor!
Men när man nu måste tillbringa november här hemma kan man glädja sig åt vädret! Ja, faktiskt! Det är inget normalt novemberväder. Det har hittills varit ovanligt varmt, och vi har haft många riktigt soliga, vackra dagar. Fälten lyser illgröna när vi åker mellan Udden och sta’n, och här ute har viken legat spegelblank flera eftermiddagar och kvällar. Så även om vi inte kan umgås som på sommaren med grillmiddagar utomhus kan vi faktiskt vistas ute utan raggsockor och regnkläder.
Tyvärr är vår lilla gäststuga inte vinterbonad, så nu kan vi inte längre vara tillsammans med vår son och sonhustru. DET är det allra tråkigaste, och här har vi funderat både en och två gånger på att lätta på just detta. Sonen måste dock träffa en hel del folk i jobbet, och har deklarerat att han inte vill bli skyldig till att placera oss gamlingar på sjukhus...
Så - gott folk - vi fortsätter hålla ut och hålla avstånd - eller hur?! Sköt om er!
