Äntligen fria och myndigförklarade ...

... jublar flera av mina 70-plus- och riskgruppsvänner. Nu ska samma regler gälla för oss som för övriga befolkningen. Jag sitter här ganska ensam om min undran: vilken är den stora skillnaden? Är smittspridningen mindre nu? Nej! Är det mindre farligt att bli smittad nu? Nej! Har vi tidigare blivit bestraffade om vi gått ut för att handla? Nej! Vi måste ju fortfarande vara försiktiga och lita på vårt eget - förhoppningsvis goda - omdöme. Dessutom, tyvärr, också förlita oss på en del andra personers. Som det ser ut nu, bl a i Uppsala, är det gruppen yngre vuxna som fått nog och festar loss. 

Jag förringar absolut inte den stora risken för psykiska problem som ensamhet och isolering kan föra med sig. Framför allt, tror jag, för dem som av olika orsaker har svårt att ta sig ut på promenader, som kanske lever ensamma och behöver hjälp.  Däremot tror jag (och nu är jag beredd på mothugg) att många friska, aktiva 70-plussare, likt Amelia Adamo tagit väldigt illa vid sig över att bli klassade som ”äldre och/eller riskgruppare”. Men för egen del ser jag ingen större omedelbar skillnad. Vi kommer inte att umgås i större sällskap inomhus och inte heller åka med kommunala färdmedel. Där faller utemiddagarna inne i sta’n bort (snyft). Tills vidare får vi nöja oss med att träffa våra närmaste, som levt ”isolerat” som vi själva, på en fika eller en bit mat i egna ganska luftiga utrymmen. Men så vi - alla - längtar efter en normal tillvaro.

Jaha, ja - debatten mellan Trump och Biden blev ju tydligen rätt städad. Jag har inte sett den i sin helhet, men B (som inte missar mycket i nyhetsväg) klev upp vid tretiden på natten och har fyllt på med sin rapport. Jag tittade däremot på debatten mellan vicepresidentkandidaterna och blev så irriterad och upprörd att pulsen skenade. Det är inte lätt att sitta som moderator, men denna var nog den mest värdelösa jag sett! Hon hade ingen som helst pondus och lät det urarta. Men som sagt - den här debatten var betydligt lugnare. 

En kommentator på CNN, som ju inte är presidentens bästis precis, satte ord på vår oro när han konstaterade att  ”Trump kommer att satsa på att förklara hela valet som kaos och fusk”. Hu, vad kommer att hända?

Det är så grått och trist att det inte ens är någon idé att försöka ta något foto idag. Milt är det också - dagstemperaturerna ligger över 10 grader - och det får gärna fortsätta så ett bra tag för att göra senhösten lite kortare. November är vår tråkigaste tid här  (och den vi sedan nästan tio år flytt för Kreta).

Ekar och lönnar har fortfarande sina löv kvar, men ingenting blommar här hemma med undantag för min röda kärleksört.

På Udden plockade jag för 3-4 dagar sedan in denna Digitalis! Den har nog fått snurren, för de är normalt utblommade vid midsommar.

Trevlig helg!

Vårt avlånga land... och ett virrvarr av tankar

Skillnaderna i vårt avlånga land har jag nog illustrerat med foto tidigare, men här är årets jämförelse. Fotona är tagna samtidigt, lördag f m. Det är vinter på Hjalle i Kiruna och rätt varm höst här på Udden i Sörmland. Hjalle är förstås den långa Hjalmar Lundbohmsvägen. Noteras ska att det inte alls är särskilt ovanligt att den första snön kommer i mitten av oktober - för att stanna  till andra hälften av maj. Det har många gånger inträffat flera veckor tidigare.

Jag gillar ju riktig vinter med snö, men inte skulle jag vilja byta klimat med norrbottningarna! Vad jag däremot gärna skulle vilja byta bort är storstadstrafiken! Trafiken i och kring Stockholm är en mardröm, och man vet aldrig hur mycket marginal man måste ha om man har en viktig tid att passa. Igår körde vi - mitt på dagen - till Södersjukhuset för att därifrån fortsätta ut till Udden. Jag hade, tack och lov, ingen exakt tid att passa, eftersom jag bara skulle lämna in den EKG-mätare som jag haft på mig ett dygn. En mindre trafikolycka någonstans på andra sidan sta'n, en bil som fått motorstopp i någon av tunnlarna och köer som sträcker sig åt alla håll och kanter är ett faktum. När vi äntligen hade kommit fram, återlämnat mina sladdar och fortsatt söderut hamnar vi i detta

Broöppning! Liljeholmsbron fälls upp i skyn för att låta segelbåtar passera. Suck! Det är inte något som man önskar i fredagstrafiken precis. Inte annars heller för den delen - om man inte är på väg ut i segelbåt förstås. Nåja, vi har ju ingen tid att passa, och kommer rätt försenade, men utan problem, fram till Udden.

Apropå trafik i och kring Stockholm - och Covid-19 - återkommer alla experter och myndigheter till vikten av att hålla avstånd, att - i möjligaste mån - undvika trängsel och folksamlingar. Men bussar och t-banevagnar är oftast fullsatta. Mycket få kan promenera till jobbet, lite fler, men långt ifrån alla, kan cykla. Egen bil? Det blir en dyr historia. Trängselskatten i rusningstid hamnar på 90 kr t o r och parkeringsavgiften (när man väl hittat en plats) ligger på minst 50 kr/tim. Gissa om jag är glad över att inte längre jobba! Och orolig för hur man ska lyckas få bukt med virusspridningen! Många måste ju jobba utanför bostaden, men alltför många har tyvärr också börjat strunta i rekommendationerna och återgått till uteliv med krog- och nattklubbsbesök m m.

Idag fladdrar mina tankar och associationer hejvilt, och från ovanstående om transportmedel hamnar jag på en gata i Paris för 12-13 år sedan. Vi (min svägerska och jag) hade kollat kartan och bestämt oss för att strunta i taxi från metron och i stället promenera till hotellet. Medan vi utan problem drog våra resväskor funderade jag högt över varför ingen långt tidigare hade satt hjul på resväskor. Alltså hjulet uppfanns ju för evigheter sedan, men när vi (i och för sig också för evigheter sedan...) började resa fick vi bära våra resväskor.

I morse fick jag svar på detta! Det var könsrollsberoende! Det svaret levererades i ett TV-inslag av en jätteduktig journalist/skribent/författare, som jag gillar skarpt: Katrine Marçal. En svenska, bosatt i London och nu aktuell med boken "Att upptäcka världen". Men tillbaka till resväskorna, vilka fick hjul så sent som 1972! Orsak: det fanns ingen anledning att förse väskorna med hjul, för ingen riktig man skulle nedlåta sig till att dra/rulla en resväska! Dem bär man! Kvinnorna då? Ja, men kvinnorna reser ju i alla fall inte utan en man! Så vitt jag förstod av inslaget ger hon många fler exempel på detta "tänk" i sin bok. Jag har inte läst den, men den står på min lista!

Och apropå det så har jag nyss avslutat en riktigt otäck - men bra - bok. Führerns Barnmorska.

Trevlig helg önskas er från Udden i Sörmland

Var det bättre förr? Obs! Ilsket inlägg

(skrivet onsdag kväll)

I kväll borde jag inte skriva något alls, utan i stället  dra en filt över huvudet och gå i ide, eller något liknande. Jag är så ARRRG och samtidigt uppgiven. Gillar inte, och tror egentligen på uttrycket  ”det var bättre förr”, men vad har det blivit av vår värld? 

Nej, det är varken stollen i väst eller pandemin som drar ned mig i mörkret nu, utan hur bedrägerier och annan brottslighet riktar in sig på gamla, sjuka, försvarslösa personer. Inget nytt, men igår träffade jag på det i min allra närmaste omgivning (inte första gången). Jag ska genast säga att inget dramatiskt har hänt här, medan dödsskjutningar och misshandel säkert har ägt rum på andra ställen i landet, men detta är så fult, så lågt!

Vår granne, en 85-årig dam som bott i huset intill oss i 45 år, har Alzheimers sjukdom och är nu rätt förvirrad efter att till för bara ett drygt år sedan varit kristallklar. När hennes man gick bort för tio år sedan började hon då och då att få samtal och besök från hantverkare och företag som menade att det var dags för nya takpannor, genomgång av ventilationssystem, läge att dra in fiber m m, m m. Samtal som vi aldrig fick trots samma byggår. Helt klart hade blufföretagen kartlagt och konstaterat: äldre änka av den generation där maken säkert skött allt praktiskt med hus och bil. Det var ju irriterande men innebar inga större problem då hon alltid kollade med oss och sina döttrar.

Nu - däremot - släpper hon snällt in personer som påstår att de ska installera larm, rensa spisfläkten o d. Naturligtvis har alla ständigt förmanat henne att inte släppa in någon annan än hemtjänst och bekanta, men detta går inte längre in hos henne. När jag idag såg en bil med luftvärmepumpslogga och en man som blev insläppt hos henne gick jag snabbt in där utan att ringa på. Ut ur ett av rummen, ett gästrum utan någon fläkt, skyndade då en ung man som inte bar på ett enda verktyg. ”Allt OK, här behöver inget göras”, svarade han på min fråga om vad han gjorde där, hoppade in i bilen och försvann. 

I ”lindrigaste” fall resulterar besök av detta slag i en faktura för någon påhittad service, i andra fall stölder eller rekognoscering. Därtill kommer oron! Döttrarna är ständigt oroliga, mamman vägrar flytta från sitt hus.

Ibland måste jag erkänna att jag beklagar att det är så enkelt att med några knapptryckningar via nätet få reda på ALLT. Om man bor ensam, hur stor bostaden är, dess värde, har personen bil, hund... Visst, det mesta har ju alltid varit officiella uppgifter som lämnats ut, men de har inte varit så oerhört lättillgängliga.

Men - alltså - en del var bättre förr. Jag säger bara: tornedalslåset! När jag var  barn, ja t o m yngre vuxen, ställde min farmor kvasten mot ytterdörren när hon lämnade huset. Då syntes det ut till landsvägen att hon inte var hemma. Ingen behövde gå upp till huset i onödan.

Och förresten - i modern tid - på vår gata i vår kretaby bodde en dam som blev en vandrare när demensen slog till. Hon gick och gick, i timmar, långt bort längs stigar och vägar oftast sjungande och till synes lycklig i sin värld. Familjen kunde inte "låsa in" henne. Oftast kom hon hem för egen maskin, ibland med någon som plockat upp henne i sin jeep, och ibland ringde någon från en grannby eller enslig gård: ”Vi har Sofia här, och nu blir det snart mörkt. Bäst att någon hämtar henne.”. Detta pågick till för fyra år sedan (då hon blev även svårt fysiskt sjuk), och låter ju väldigt tryggt. Tyvärr är jag mycket väl medveten om att inte livet på landsbygden heller är någon brottsfri idyll numera - i något land.

Så - var det bättre förr???

Höst i vår lilla trädgård

PS. Jag skrev ovanstående igår kväll, och när jag nu - torsdag morgon - tittar på morgonnyheterna/morgonstudion visas ett inslag om den ökade oron för att utsättas för brott!