lördag 12 december 2020

Lucia ...

... står för dörren, och i morgon kommer SVT att visa sitt luciatåg från Jukkasjärvi. Det ska jag inte missa genom att sova för länge. Jukkasjärvi, knappt två mil från Kiruna, besöker jag ”normalt” ett par gånger per år. På sommaren för en lunch eller fika på hembygdsgården och på vintern - så klart- för en drink ur isglas i isbaren efter att ha gått runt bland skulpturerna. Luciamorgonen är i år inte direktsänd utan har spelats in i förväg - coronasäkert utomhus. Annars hade det temperaturmässigt fungerat med direktsändning i år. Inte ens där - högt uppe i norr - är det kallare än någon enstaka minusgrad. Hoppas att sändningen får fram de vackra omgivningarna.

Någon vinter har vi definitivt inte här i år - snarare ett grått novembertöcken vecka efter vecka. Fotona här är tagna samma datum (första veckan december) i år resp för åtta år sedan.

I förrgår hade skogens konung lagt sig till ro på en villatomt i ett tätt bebyggt villaområde strax söder om Stockholm. Fotot är taget genom bilfönstret, men ni ser den rätt maffiga kronan, tror jag.


Snart är det jul, igen, och det känns så coronatrist, tycker jag. Jag brukar tycka att det är lite mysigt och rätt kul med en del förberedelser. Numera gör jag nämligen bara det jag tycker är roligt (nästan), och lagom, och det stressar mig inte. Men i år kommer vi att fira ”ensamma”, på tu man hand... Känns inget vidare. En enda jul har vi firat utan sonen, och då i stället med Bs syster och hennes sambo. Nu kommer sonen med hustru att fira på Udden och vi i sta’n. Jag vet att många har det riktigt ensamt, och det behöver inte alls vara så dramatiskt! Men det är ganska många som tyvärr får en ofrivilligt ensam och - i många fall - sorgsen julhelg. Så jag ska inte gnälla.


Så - ena stunden beslutar vi oss för att strunta i det mesta förutom granen och skinkan. Nästa stund tar jag mig i kragen och bestämmer mig för att åtminstone baka pepparkakorna. Och så fruktkakan förstås. Jansson vill B ha - och fixar. Köttbullar - har jag ju lovat sonen att få enligt mormors recept.  Strömmingsoset slipper jag - det finns nämligen ingen strömming att uppbåda. Varken färska eller frusna filéer finns i de ”vanliga” livsmedelsaffärerna i år. Kanske kan man få tag på det i Östermalms- eller Hötorgshallarna, men så viktigt är det inte.


Jag har alltid gillat att baka, främst matbröd, kanelbullar och liknande, och har nog sett mig som en ganska rutinerad bagerska. Igår blev jag brutalt nedtagen på jorden. Eftersom jag tycker väldigt mycket om saffran fick jag ett recept på småkakor med just saffran av min svärdotter. Hon är inte alls särskilt huslig, men tyckte det var ett enkelt recept på jättegoda kakor. Jag konstaterade nu att småkakor inte är min grej, och jag var sååå nära att slänga en hel hink med degsmulor i komposten!  Bara snålheten stoppade mig, för jag hade fyra påsar dyr saffran i degen. Att forma längder var nästan hopplöst, men sista plåten blev hyfsad och kakorna faktiskt riktigt goda. Men det var nog första, enda och sista gången jag gav mig på småkakor. Tacka vet jag rejäla bröddegar att brottas med! Jag lägger in receptet här i alla fall om någon saffransälskare vill testa. 


Efter helgerna, redan i slutet av januari, har jag fått tid på Karolinska Universitetssjukhuset för bedömning om en ablation kan göras. Eftersom jag fortfarande har drygt 30.000 extra hjärtslag per dygn, som inte tycks gå att medicinera bort, kanske det blir en utväg. Jag har alltså ett "elfel", som inte är direkt farligt (d v s ingen infarktrisk), men som tidvis är mycket jobbigt, begränsande och påverkar allmäntillstånd och kondition. En ablation är oftast ett enkelt och smärtfritt ingrepp där man går in med en kateter i en ven via ljumsken och bränner bort triggande punkter. Jag känner ett par personer som fått detta gjort med bra resultat. Problemet i mitt fall är att extraslagen tyvärr förekommer på mer än ett ställe - både i förmak och kammare - och även tycks flytta på sig. Som läget nu ser ut på våra sjukhus är jag beredd på att att detta besök kanske skjuts fram. Även om det blir av kan ju också bedömningen bli att detta ingrepp inte är lämpligt i mitt fall. Kanske skulle jag kontakta en skicklig eltekniker i stället - har en högskoleutbildad sådan i närmaste kretsen. 


En mysig, stämningsfull Luciadag, och tredjeadventssöndag, önskas er!




8 kommentarer:

  1. Jag såg luciafirandet på SVTplay. Helt fantastiskt! Det kom små tårar. Bakade några lussekatter för ett tag sedan och åt en i morse medan jag tittade på luciatåget.
    Jag har inte varit i Jukkasjärvi, men nu står det på min önskelista också.
    Som tur var hade vi en jul med familjen förra året, så i år var planerna att ändå var hemma i Wales ensamma.
    Längtar efter familjen i Sverige, har inte sett dem på ett år.
    Fortsatt trevlig lucia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var verkligen ett fint och stämningsfullt luciafirande! Det får SVT högsta betyg för. Men så otroligt lite snö! Snart ett och ett halvt år sedan vi träffade syskonen där uppe. Bara vaccinet snart kommer... då...! Ha det fint!

      Radera
  2. Deppa inte ihop över att julen inte blir "som vanligt" - jul blir det i alla fall och det tycker jag känns härligt! Något som kommer som det ska oavsett viruselände. Min jul blir ungefär som vanligt. Dekorationerna framme, väntar på en del mat från ltchifoods. Ingen middag ute på taverna varken i jul eller nyår, men vi kanske, kanske kan träffas 4 st en av juldagarna.
    Lucia var jättefin. Jag slog till med Lucia från Lunds domkyrka också (finns på youtube).
    Ta hand om dig! Och hjärtat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag ska inte deppa ihop. Det är tråkigt - men tack och lov bara ”tråkigt”. Ingenting dramatiskt eller sorgligt, ingen i min omgivning har blivit allvarligt sjuk. Det är något att vara tacksam över. Så dessa helger blir inte så väldigt annorlunda mot övriga helger för oss pensionärer. Lite extra gott att äta och dricka, extra mycket läsning och fin musik.

      Sköt om dig, du med, och hoppas läget tillåter någon träff med vänner!

      Radera
  3. Även jag hår och väntar på ablation. Känns lite skrajset att någon ska in i hjärtat och greja via ljumsken. Helt fantastiskt om det funkar.
    När det blir vet jag inte. Det sägs att det kan dröja med tanke på det allmänna läget i sjukvården.

    Just de senaste veckorna har hjärtat skött sig fint. Jag får ju arytmiattacker som är obehagliga, men rätt ofarliga sägs det.

    Vi får hoppas på det bästa och en lugn jul- och nyårshelg i "karantän".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förtydligande: Jag har alltså inte haft arytmiattack på ett bra tag nu, även om de ökat det senaste halvåret. Senhösten och för"vintern" har dock varit lugn.

      Radera
    2. Ja, vi får, som du säger, hoppas på det bästa och lita på läkarna som säger att det inte är farligt. Inte på kort sikt i alla fall. I det långa loppet finns risk att hjärtmuskeln tar stryk.

      Jag tror att ingreppet låter värre än det är. De bekanta som varit med om detta upplevde det inte alls som svårt. Jobbigast var, enl dem, att ligga stilla på rygg flera timmar efteråt. Hemgång samma dag.

      Jag hoppas på detta, men är inte alls säker på att det kommer att göras. Enl kardiolog på SÖS kan det bli svårt då eländet byter plats.

      Radera
  4. Tittar bara in för att önska dig en GOD JUL🌲🎅

    SvaraRadera