Vi hade ju planerat så bra! Sonen tog över Udden och vi åkte hem för några dagar i stan före resan norrut. Toppen, inga bekymmer för vattning av växter m m. Ett par dagar efter vår hemkomst från Kiruna åkte ”ungdomarna” till Västkusten och vi skulle flytta tillbaka ut på Udden. Då slog det till - ni vet det där eländet som vänt upp och ner på våra vanor, umgänge, resor m m i två och ett halvt år! Jag fick Covid - sannolikt smittad sista dagen i Bs hemby då vi var med på en kusins begravning. Vi var många som satt tätt och länge vid minnesstundens lunch. Jag blev inte jättesjuk, men nog var/är det betydligt jobbigare än en förkylning, även om just de symtomen finns med i bilden. En onaturlig trötthet och värk i kroppen. Så vi avvaktade en dag, en dag till, ytterligare en … men den femte dagen fick det vara nog. ”Nej, nu drar vi iväg! Jag kan ju lika gärna sitta på Udden och tjura över allt jag inte orkar göra! Kanske hinner vi rädda en del plantor”. Så vi kom hit i förrgår - på kvällen kroknade B! Nu är han riktigt däckad, mycket krassligare än jag var, medan jag nu är i någorlunda hyfsad form.
De extra hemmadagarna gjorde i alla fall att jag hann se alla dagliljor som överhuvudtaget har tänkt blomma i sommar. Tyvärr är det nästan bara gamla bekanta. Jag skulle gärna vilja ha någon vit eller limefärgad, men har trots flera försök aldrig lyckats särskilt bra med dessa. Överhuvudtaget måste jag nog konstatera att jag inte är så bra på det här. Jag får eller köper en ny skönhet varje år, men de verkar ofta bli utträngda av de gamla, trots att jag tycker att de får ordentligt med plats. En del försvinner helt. Andra kommer upp men går inte i blom. Det konstaterar jag när jag tittar igenom noteringar jag gjort om nyplanteringar.
De här blommar i alla fall hemma i stan nu.
Catherine Woodbury - rätt trist och blaskig tyckte jag förr, men nu har jag ändrat mig. Den är ju riktigt söt och avvikande bland alla starka färger.
Ytterligare en gammal Bela Lugosi (ingen favorit).
Avslutar med några riktiga liljor i svågers rabatt norr om polcirkeln. Lilium bulbiferum, allmänt känd som Brandgul lilja.
Men usch vad jobbigt du (ni) har och haft. Tycker verkligen synd om dig! Själva är vi friska, men ålderskrämporna gör sig påminda. Igår - vi har en gäst - så var jag hemifrån hela dagen men Rolle var duktig och passade på att vattna allt (utom parken) med slang. Vi har alltså inte nåt bevattningsförbud här eftersom vi är anslutna till vattenverket som renar sjövatten och sen blandar det med hälften av vanligt vatten innan vi får det i kranarna. Dessutom har vi egen brunn till trädgården, men den räcker bara till 2 timmars vattning - sen får man vänta tills nästa dag.....
SvaraRaderaTack Susie! Egentligen borde jag inte klaga, för tillvaron är ju rätt OK. Jag har haft en fin resa till Norrbotten och jag kan vistas ute vackra sommardagar. Men - och det vet ju du minsann - vad viktigt ”trädgårdspåtandet” är för det psykiska välbefinnandet! Så frustrerande att se allt man bör, och vill, göra utan att kunna. Men nu är jag på gång - i halvfart åtminstone, för jag ska INTE riskera att skada handleden!
RaderaHoppsan. Som det kan toka till sig. Snabb tillfriskning önskas er.
SvaraRaderaDagliljor blir aldrig någon "stor grej" hos oss. I år var det en sort som kom igång stort. Kraftig, med massor av blommor. Men alldeles för veka stjälkar. De låg på backen efter en regnskur.
En annan sort har inte visat en enda tendens till blomning.
Ingen succé hos oss, alltså.
@Bert. Tack! Inte blir det alltid så lyckat med dagliljorna här heller minsann! Jag har nog egentligen alldeles för lite utrymme för att hålla på med dessa. En del av dem måste ju delas ”hela tiden”. Men så får jag en ny skönhet av Pauline och är såld igen … Det trista är ju de som står och tar upp plats men inte blommar!
RaderaJa, den där pandemin är ju långt ifrån över. Hoppas ni nu är på fötterna igen utan eftersläpande biverkningar.
SvaraRaderaJa tack, Ia, huvudet upp och fötterna ner nu. Lite orkeslöshet hänger kvar - eller kanske är det mer korrekt att kalla det ”lättja” …
RaderaSå tråkigt för er.
SvaraRaderaPandemin är inte över, trots att många verkar tro det.
4 doser är bättre än ingen, men man ska inte tro att man är säker för det, men förhoppningsvis blir sjukdomen lindrigare.
Vackra blommor, trots allt.
Krya på er!
Tack, nu är läget rätt OK igen. Ganska lindrig variant får jag nog konstatera, tack och lov. Nej, inte är pandemin över, och inte är vi säkra trots vaccinet. Förr eller senare råkar nog de flesta av oss ut för den i någon form även om vi är ”försiktiga”. Nu hörde jag att 65-plussare rekommenderas en femte dos redan i höst. Ja tack!
Radera