Så har vi avverkat februari. Vi är många som sagt detta flera gånger: trots den ganska långtråkiga, enformiga tillvaron går tiden riktigt fort. Hur hann man jobba? Just nu känns det bra att tiden går snabbt - våren närmar sig och antagligen vaccinet också.
Samtidigt närmar sig ett datum som jag bävar för; som jag faktiskt drömmer mardrömmar om ibland. Det har med mitt hjärta att göra. Ska jag verkligen skriva om det i min blogg? Hur intressant är det? Det har jag frågat mig själv i ett par veckor. Samtidigt känns det som om detta ligger som en propp och hindrar mig från att skriva om annat. SÅ - nu skriver jag av mig! Alltså: sluta läsa här om ni inte har intresse av min sjukjournal!
Jag hade ju hoppats på en ablation mot mina ca 30.000 extra hjärtslag per dygn, men läkarna har varit tveksamma då dessa ”elfel” finns på fler än ett ställe, och då de inte är direkt farliga. Nu har dock hjärtspecialister på Karolinska beslutat sig för att försöka hjälpa mig. Jätteglad blev jag, som i ett år känt mig rätt begränsad och ”halvrisig” av och till. Jag går inte in på detaljer, men ablation är ett enkelt ingrepp som med fint resultat gjorts på flera släktingar. Min glädje varade i ett par dagar. Sedan kom utlovad info. Eftersom min elcentral är lite komplicerad ska hjärtat först undersökas med ultraljud VIA MATSTRUPEN.
Jag har i 35-årsåldern varit med om en gastroskopi (undersökning av magsäcken) och det var en nära-döden-upplevelse. Jag är ganska orädd när det gäller diverse undersökningar och rätt smärttålig, men svalget är definitivt min riktigt ömma punkt. Det räcker med en tandborste lite, lite för långt bak för att reflexerna ska komma i gång. Ovan nämnda undersökning gick inte heller att genomföra på grund av konvulsionerna, som inte går att kontrollera. Det var inte så kul att höra läkaren mumla om hur hopplöst det var medan jag kämpade för att hålla paniken borta. ”Aldrig mer! Nästa gång får i så fall bli vid obduktion”, var mitt besked till läkaren som föreslog en förnyad undersökning.
Och nu står en liknande undersökning i agendan nästa vecka! Jag har tackat ja, men med stor vånda! Kanske, kanske har metoder och instrument förfinats sedan 80-talet.
SÅ - nu har jag fått det ur mig!
I övrigt ingenting att rapportera från min del av Sörmland. Vi har haft några fantastiska dagar med vårvärme. Snön försvann i ett nafs och några krokus har tittat upp. Nu har det svängt tillbaka till betydligt lägre temperaturer och isande vindar.
Coronaläget är deprimerande. En tredje våg tycks vara ett faktum och ingenting konkret eller positivt rapporteras om vaccinläget i Stockholmsregionen. En länk i bloggen ”Ögonblick i norr” tar mig till P4 Jämtland. Där meddelas att ett hundratal personer igår kväll deltog i en hemmafest i Åre. Polisen skingrade dem, ingen är misstänkt för brott. Större delen av dessa osolidariska knäppskallar har vi väl här i regionen om några dagar, eftersom det är stockholmarnas sportlov nu. Jag avstår från att sätta på pränt vad jag tycker man borde göra med dessa personer.
Sköt om er och håll er borta från viruset!
Jodå, jag såg det deprimerande stafettracet när vi kom hem! Inte kul alls...
SvaraRaderaMen sen såg jag också tjejernas stafettrace i skidskytte. Betydligt roligare.....
KRAM/Susie
Om två veckor ska mitt hjärta och blodomlopp scannas i datotomograf. Detta på begäran av Umeå sjukhus, so planerar en ablation för mig. Vi får se när det blir.
SvaraRaderaHoppas din undersökning går smidigt och ger bra resultat. Skulle gärna byta undersökningsmetod...
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaGenomgick en gastroskopi för cirka 1,5 år sedan. Var nervös och hade stor vånda och jag påstår inte att det var som en västanfläkt, men han satte någon form av "lokalbedövning" i mun och en bit ner i svalget. Jag tror att det hjälpte, jag överlevde i alla fall.... Det kommer att gå bra för dig! Håller tummarna!!
SvaraRaderaTack, Ia! Ja, jag bedövades med någon spray i svalget redan då. Nu erbjuds man också en lugnande spruta, men hjälper den mot konvulsionerna ... Nåja, jag vet att prognosen för att överleva är god. Nå’t spännande inslag ska man ju ha i dessa trista tider 😁
SvaraRaderaJag har också många gånger frågat mig, hur hann man med att jobba? Tiden bara flyger iväg, även i coronatider.
SvaraRaderaTråkigt att pandemin är på väg åt fel håll. Vad är det för fel på människor som i detta läge samlas i massor och festar. Hur tänker de eller tänker de inte alls? Hemskt!
Hoppas allt går bra med ditt 🧡.
Skön söndag!
Tack Lena. Det kan ju hända att undersökning o åtgärd blir inställda p g a corona-överbelastning på sjukhuset ... om jag har tur. Nej, allvarligt talat är jag ju tacksam över att det finns kapacitet även för detta.
SvaraRaderaGastroskopi har jag gjort ett par gånger och eftersom jag hade samma känslighet som du tydligen har, så reagerade jag negativt. Men det gick till slut, fast jag vill helst inte göra det igen! Lycka till!!
SvaraRaderaKRAM/Susie