torsdag 29 juli 2021

Norrbotten - äntligen

Äntligen kom vi iväg till Norrbotten! Det har aldrig tidigare hänt att vi inte varit här på så lång tid - två år. Vi lämnar ett jättevarmt Stockholm och landar i Kiruna som tar emot oss med +6 grader, hård iskall vind och lätt regn. Huuu! Efter drygt ett dygn fortsätter vi till makens hemby. Som alltid kommer vi sedan att avsluta semesterturen med något dygn i Kiruna. Nu börjar också temperaturen klättra uppåt - och det rejält! Puh, så varmt det blir. Nu måste vi ut på älven!

I dessa trakter har vi vägskyltar på svenska och samiska. På vissa ställen på tre olika språk då finska  tillkommer.

Nu när det nästan är HETT skulle det gärna få fläkta lite, men älven ligger spegelblank …

… när vi drar igång motorn och kör den korta sträckan (4-5 minuter) till Hedholmen. Det är en holme som maken och hans bröder äger, och där deras far byggde den första stugan på fyrtiotalet.


Här är det garanterat trängsel- och virusfritt. Fotspåren i sanden kan utan problem spåras till de två renar som tycks betrakta holmen som sin och ser oss som inkräktare. De ger sig dock av från stugans altan när vi kommer.

En härlig vecka när vi fått träffa våra syskon med flera släktingar och vänner är nu till ända, och vi rullar tillbaka till Kiruna.




7 kommentarer:

  1. Så vackert och härligt det ser ut!
    Ha det bra i Kiruna och kanske får vi följa dig där också. Jag fascineras så av staden, att den ska flytta och allt därtill.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Lena. Ja, jag hoppas kunna ta några bilder, men prognosen säger ”regn”. Brukar dock ha otrolig tur med vädret här.

      Radera
  2. Svar
    1. Tack för det! Härligt att vara här. Rötterna blir starkare med stigande ålder i motsats till allt ovanför som blir skruttigare.

      Radera
  3. Trevligt med bilder från Tornedalen! Har tyvärr varit där endast en gång på svenska sidan, något fler på finska - endast gruppresor på den sidan. Den två-trespråkiga kulturen attraherar mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Märtha! Ja, det är spännande med denna blandning av språk o kultur. Det tänkte jag inte på när jag bodde här. Det var ju fullständigt naturligt, så klart, eftersom det var ”hemma”. Det speciella blir tydligare när man lämnat och ser det på avstånd.

      Radera
  4. Oj, så fint! Mer spegelblankt kan det inte bli - fridfullt.

    SvaraRadera