Många bloggare hade föresatt sig att inte skriva om coronasituationen, eftersom vi matas med den dygnet runt via media. Det hade inte jag heller tänkt göra, men det är svårt att undvika när vi alla befinner oss i ett läge som vi aldrig tidigare upplevt. Och varav skallen är full. Diskussionens vågor går höga. Stänga gränserna NU, när viruset redan finns överallt? Ja, Sverige har ju faktiskt inte stängt, men resultatet blir ju så eftersom grannländerna stängt. Rätt eller fel? Idiotiskt att inte stänga alla skolor? Eller klokt? Jag tycker att många experter från olika myndigheter är väldigt modiga. Vilka kommer att få bära hundhuvudet när resultaten visar sig? Det ska bli intressant att följa utvärderingar när denna kris väl är över.
Maken gjorde ett par militära rep övningar på ett fältsjukhus. De var imponerande anläggningar; komplett utrustade med operationssalar - där man opererade grisar: Miss Piggy och Billy Bacon - utrustning för IVA-patienter med respiratorer m m. Under 90-talet avvecklades samtliga, en del såldes medan andra till och med SKROTADES. Beredskapslagren tömdes, eftersom de inte ansågs behövas. En hel del materiel hade säkert idag varit förstört av tidens tand, men tänk om något funnits kvar och bara kunnat uppdateras nu!
Vi har i alla fall förflyttat oss hemifrån ut till Udden för frivillig isolering, och nedan tror jag ni kan få se en rätt unik bild: E4:an mellan Södertälje och Trosa en fredag vid lunchtid!
Och så kan jag ju inte låta bli att skriva om Kreta, eftersom det är en så stor del av min tillvaro. Vi kom dit första gången till påsken 1988 - B, vår son, mina föräldrar och jag. Sedan blev det påsklovsresor dit nästan varje år. Vi höll då till på sydöstra delen av ön. I mitten av 90-talet förflyttade vi oss till nordkusten, och det blev därefter ofta två resor per år. Vi jobbade ju, så oftast fick vi nöja oss med bara en vårvecka och en höstvecka. Mina föräldrar gick så småningom bort, sonen växte upp, vi förberedde oss så smått på att kunna vara där längre perioder och hade under tiden blivit rätt etablerade i byn där vi hyrde - och fortfarande hyr - en lägenhet av en familj. Den familjen har blivit våra riktigt nära vänner. Vi har följt deras barn från småbarnsåren, varit med på bröllop och barndop. De senaste sju åren har vi tillbringat slutet av oktober och så gott som hela november där. Påsken har vi oftast firat med dem, och det kändes väldigt ”tomt” när vi förra våren inte kunde resa dit. Nu blir det alltså en inställd vårresa till!
Det är tråkigt, men i dagsläget ett riktigt lyxproblem - för oss i alla fall. Hjärtat blöder dock för alla på Kreta, ja överhuvudtaget på alla öar/orter där man lever av turismen. De jobbar så otroligt hårt under den långa turistsäsongen. Sedan kan de förstås ta det litet lugnare på vintern, men då är det för många familjer dags för olivskörd och så ska tavernor, hotell, barer m m repareras och fixas till. Många hus vid havet målas om helt eller delvis varje år eftersom fukten går hårt åt dem. Utgifter uppstår och tär på kassan förstås - tills nya inkomster börja flyta in i april. I normala fall! Ute på öarna lider de åtminstone inte brist på mat, då så många har odlingar och djur ute i sina hembyar ofta en bit ifrån turistorterna vid havet. Det är i alla fall den uppfattningen vi fått genom våra vänner. ”Mat, vin, raki och olivolja” har vi alltid. Det är nog betydligt svårare för rena stadsfamiljer.
Sedan ska vi ju inte glömma bort alla företag i Sverige! Även här lever massor av människor av turism och besöksnäring. Många lär få slå igen. Restauranger försöker behålla kunder genom att erbjuda hemkörning av matlådor. ”Kom hit på utomhusfika och korvgrillning” annonserade ett slottscafé norr om Stockholm inför helgen. Enligt expertuttalanden kan man räkna med mycket stor arbetslöshet. Hur går det med våra pensioner...
Huuu, vilken litania. Om någon orkat läsa ända hit får ni här på sista raderna en ursäkt för detta pessimistiska inlägg. Det var nog ett helt egoistiskt terapialternativ.
Sköt om er!
Maken gjorde ett par militära rep övningar på ett fältsjukhus. De var imponerande anläggningar; komplett utrustade med operationssalar - där man opererade grisar: Miss Piggy och Billy Bacon - utrustning för IVA-patienter med respiratorer m m. Under 90-talet avvecklades samtliga, en del såldes medan andra till och med SKROTADES. Beredskapslagren tömdes, eftersom de inte ansågs behövas. En hel del materiel hade säkert idag varit förstört av tidens tand, men tänk om något funnits kvar och bara kunnat uppdateras nu!
Vi har i alla fall förflyttat oss hemifrån ut till Udden för frivillig isolering, och nedan tror jag ni kan få se en rätt unik bild: E4:an mellan Södertälje och Trosa en fredag vid lunchtid!
Och så kan jag ju inte låta bli att skriva om Kreta, eftersom det är en så stor del av min tillvaro. Vi kom dit första gången till påsken 1988 - B, vår son, mina föräldrar och jag. Sedan blev det påsklovsresor dit nästan varje år. Vi höll då till på sydöstra delen av ön. I mitten av 90-talet förflyttade vi oss till nordkusten, och det blev därefter ofta två resor per år. Vi jobbade ju, så oftast fick vi nöja oss med bara en vårvecka och en höstvecka. Mina föräldrar gick så småningom bort, sonen växte upp, vi förberedde oss så smått på att kunna vara där längre perioder och hade under tiden blivit rätt etablerade i byn där vi hyrde - och fortfarande hyr - en lägenhet av en familj. Den familjen har blivit våra riktigt nära vänner. Vi har följt deras barn från småbarnsåren, varit med på bröllop och barndop. De senaste sju åren har vi tillbringat slutet av oktober och så gott som hela november där. Påsken har vi oftast firat med dem, och det kändes väldigt ”tomt” när vi förra våren inte kunde resa dit. Nu blir det alltså en inställd vårresa till!
Det är tråkigt, men i dagsläget ett riktigt lyxproblem - för oss i alla fall. Hjärtat blöder dock för alla på Kreta, ja överhuvudtaget på alla öar/orter där man lever av turismen. De jobbar så otroligt hårt under den långa turistsäsongen. Sedan kan de förstås ta det litet lugnare på vintern, men då är det för många familjer dags för olivskörd och så ska tavernor, hotell, barer m m repareras och fixas till. Många hus vid havet målas om helt eller delvis varje år eftersom fukten går hårt åt dem. Utgifter uppstår och tär på kassan förstås - tills nya inkomster börja flyta in i april. I normala fall! Ute på öarna lider de åtminstone inte brist på mat, då så många har odlingar och djur ute i sina hembyar ofta en bit ifrån turistorterna vid havet. Det är i alla fall den uppfattningen vi fått genom våra vänner. ”Mat, vin, raki och olivolja” har vi alltid. Det är nog betydligt svårare för rena stadsfamiljer.
Sedan ska vi ju inte glömma bort alla företag i Sverige! Även här lever massor av människor av turism och besöksnäring. Många lär få slå igen. Restauranger försöker behålla kunder genom att erbjuda hemkörning av matlådor. ”Kom hit på utomhusfika och korvgrillning” annonserade ett slottscafé norr om Stockholm inför helgen. Enligt expertuttalanden kan man räkna med mycket stor arbetslöshet. Hur går det med våra pensioner...
Huuu, vilken litania. Om någon orkat läsa ända hit får ni här på sista raderna en ursäkt för detta pessimistiska inlägg. Det var nog ett helt egoistiskt terapialternativ.
Sköt om er!
PS. Jag har lagt till en blogg, som jag följt ett bra tag, på min blogglista. Anitas Kreta. Sedan tidigare följer jag ju Ia mitt i livet. Jag vill understryka att dessa trevliga damer lever och verkar på Kreta. De har alltså vidare perspektiv och vet ju mycket mer om förhållandena där. Själv är jag ju faktiskt bara turist. DS
Tack för din terapirapport.
SvaraRaderaÄven vi har riskgruppat oss ute i skogen. Snö och sol och bara sitta och glo. Det är också terapi.
Jag trodde vi var ganska disciplinerade i det här landet, och att de jättestränga reglerna - förbuden - därför inte behövt införas. Nu hör jag på radion att det kan bli aktuellt för att vi ÄR olydiga. Dessutom pekar ”de” på 70plussarna och inte på after ski-folket i Åre!
SvaraRaderaHm!
RaderaTack för att du nämnde min blogg! Visst är alla inom turism oroliga för sin ekonomi här nere, men också stor oro för att få hit människor utifrån med smitta som kanske sprider sig bortom kontroll. Ett tveeggat svärd! Och det värsta är kanske att ingen kan göra nå't utan bara vänta...
SvaraRadera... och en långvarig väntan lär det bli. Två svenska modekedjor är idag begärda i konkurs - redan! Måste antagligen varit rätt illa ute redan före coronan.
SvaraRaderaDet går inte att undvika att ta upp Corona i dessa dagar.
SvaraRaderaJag sitter i karantän. Har förstått att det är ganska fritt att röra sig i Sverige, förvånar mig. Hoppas det går bra.
Så många är drabbade i hela världen.
Sköt om dig!
Ja, vi får se vad som visat sig vara klokt resp galet. Om 70plussarna fortsätter vara olydiga (Grrrr) blir det kanske andra regler här också. Både maken o jag är i riskgruppen, men känner oss priviligierade. Har gjort mat- och medicinbeställningar på nätet, sonen kompletterar om det behövs (o ställer på altanen), vi kan vara ute på tomten både hemma och på Udden. Och tar oss emellan i egen bil. Det som är skrämmande är ju om man skulle behöva läkarvård av andra orsaker. Har ”förbjudit” maken att jobba med trädfällning. Så: bryt inga ben ute i trädgården nu!
Radera