Våren som kom av sig

För ett par dagar sedan gladdes jag åt blå och gula krokus som tittade upp i rabatter och gräsmatta på södersidan av huset. Ovanligt tidigt - men härligt! Givetvis vet man att det blir bakslag - flera gånger - innan den riktigt våren är här, men efter en så lång, vinterfri period som nu i år känns det extra trist.

Ja, först blev det en "panikutryckning" till Udden i går morse, när en vänlig granne hade klivit upp - och ned - för våra trappor då han misstänkte att havet kunde hota vårt förråd. Det är otroligt högt vattenstånd, som överallt i landet, och havet hade förvandlat flera små ängar till sjöar. 

Vart tog vägen vägen? Vågar vi köra?

Så var fallet även hos oss. För att komma ned till vår brygga hade vi behövt en båt. Nåja, höga stövlar hade kanske funkat. Den lilla saltängen var en sjö, och inne i röken flöt ett par kvarglömda vedpinnar. Värre var dock att golvet i en del av förrådet var alldeles vått. Vilken tur att nämnda granne hade åkt ut för att kolla läget i sin sjöbod, för detta är extremt ovanligt! Nu kunde vi rädda maskiner, verktyg och en del annat som stod på golvet.

Hem igen efter bara några timmar, för det verkade som om vattnet fortfarande steg, och då skulle nog inte vägen vara farbar så länge till. 
IDAG ser det ut så här - här lite söder om Stockholm! Kul för sportlovslediga barn som gjort stora snögubbar på lekplatserna, men jag skulle hellre ha njutit av vårblommor.

BOKTIPS. Jag läser väldigt mycket, och har gjort det ända sedan jag fick mitt första lånekort på biblioteket. Det var ett bra tag innan jag började skolan, för vi hade precis flyttat in till storstaden Kiruna, jag hade inte hunnit få nya kompisar och hade antagligen jättetråkigt. Min pappa lärde mig läsa, tog med mig till biblioteket och snart var jag "stammis" på barnavdelning där. Jag är jätteglad för alla boktips men måste bekänna att jag är väldigt dålig på att själv tipsa och recensera. Fick nog av att analysera texter och skriva recensioner när jag pluggade, tror jag.

Susanna Alakoskis "Bomullsängeln" vill jag i alla fall rekommendera. Man kan nog kalla den för en arbetar- och kvinnohistoria (1900-tals), och jag blev rätt förvånad över hur lite jag visste om förhållandena under denna period i vårt östra grannland. Utöver allt man var tvungen att plugga in i skolan om krigen förstås. Måste erkänna att jag inte ens kände till att det fanns en textilindustri i denna nordligare del av Finland, Vasatrakten. I textilstaden Tammerfors har jag varit och även, via jobbet, besökt Tampella, men där är det stopp. Som sagt, en intressant bok. Jag har läst att hon med denna roman inledde ett "episkt projekt", så jag ser fram emot fortsättningen.