Stugskam och tappade sugar

Förra året brottades våra samveten med flygskam. Nu är det STUGskam som råder. Både B och jag tillhör, som sagt, riskgruppen och ska hålla oss hemma. Vi är privilegierade, har en stor altan och en liten tomtplätt så vi kan vara utomhus, men, oj, vad vi längtar ut till Udden. Det är nu nästan ett par veckor sedan vi åkte därifrån efter bara fyra-fem dagars vistelse. Vi behöver visserligen inte träffa andra människor där ute, men vi har ändå beslutat oss för att stanna hemma nu. Eftersom vi måste lämna Stockholmsregionen blir det Nyköpings sjukvård som belastas OM ”något” skulle hända. Vi kan ju ramla på berget, få blindtarmsinflammation eller något annat. Vi skulle inte heller kunna ta oss hem om B av någon anledning inte skulle kunna köra. Det är sådana här gånger som jag verkligen lider av att inte längre kunna köra bil! 

Lite surt känns det också att som nollåtta plötsligt pekas ut som persona non grata. På Österlen och på Gotland vittnar bekanta med fritidshus om att lokalbefolkningen tittar riktigt snett på dem. De är pensionärer som även normala år flyttat ut i mars/april och som den senaste tiden isolerat sig hemma för att försäkra sig om att vara smittfria. Jag förstår orsaken, men ändå... De, liksom vi, betalar visserligen inkomstskatt i hemkommunen, men i stort sett alla andra inköp, restaurang- och kafébesök m m, m m i ett halvårs tid görs i fritidskommunen.

Men, jag upprepar det som blivit litet av mitt mantra nu: lyxproblem! 

En fördel med att befinna sig här på hemmaplan är att vi relativt enkelt kan handla våra matvaror på nätet och få hemkörning. Ja, ”relativt enkelt” är orden! Inför första beställningen visade det sig att leveranstiderna från ICA, COOP, Hemköp låg på 9-10 dagar. OK, vi är hyfsat bra på att planera, så det borde ju gå att få rutin på detta! Så kom då dagen för leveransen - och ett par timmar före ETA kom ett SMS. Tyvärr kan x, x, x och x inte levereras. Vi fick EN GURKA av allt det vi beställt från frukt- och gröntavdelningen. Blev till att ringa sonen. Det ska bli väldigt spännande att på torsdag få se hur vi ska få ihop påskhelgens måltider.  Vad utgår från den beställningen? 
Systembolaget verkade vara pålitligare (fast resultatet har vi ju inte sett än). Där framgick det i alla fall om en produkt var slut i lager redan när man klickade på den. Spännande att se om vi får det vin vi har beställt till laxen o s v.

Tänk, vad mycket man/jag skulle kunna göra nu - sån’t som annars inte blir gjort för att vi är på Kreta i april. Skulle ju kunna så lite frön t ex. Nej, jord, krukor och de små växthusen är ju på Udden. Putsa något fönster eller sortera i lådor och garderober. Fy, orkar bara inte. Baka matbröd. Finns ingen jäst i butikerna, och jag vägrar slåss mot kletig surdeg. Är inte detta med jästen konstigt förresten? Det borde väl märkas på mjölhyllorna också att all jäst tagit slut? Det gör det åtminstone inte här.

Nej, just nu känns det som om någon tryckt på en pausknapp och ställt hela livet i vänteläge. Ändå är vi så lyckligt lottade att ingen i vår familj, släkt eller vänkrets blivit sjuk. Så skönt att Bs äldsta (och numera lite sköra) syskon bor uppe i lilla norrbottenssamhället, som än så länge inte har några registrerade covid19-fall. Å andra sidan har de inte heller några intensivvårdsplatser på nära håll. Vår marsresa avbokade vi ju, men måtte vi kunna åka upp till dem i sommar.

Tack och lov för Internet! Nog är det fantastiskt att kunna ha så tät kontakt med vänner oavsett var de bor. Jag byter några meddelanden med min väninna i England och får följa med ut i hennes trädgård, får några ögonblicksbilder från familjen på Kreta och byter några ord i chatten med svägerskan när vi spelar wordfeud. 
När jag pluggade franska i Schweiz i ungdomen fick jag lov att gå till telegrafstationen i Lausanne och be dem beställa ett samtal till mina föräldrar! Det ni - så gammal=erfaren är jag!

Sköt om er nu!