Längsta blogguppehållet hittills

..... tror jag, och för första gången har jag på allvar funderat på att lägga ned mitt lilla bloggprojekt. Varför? Jo, jag saknar så ofta inspiration och, framför allt, har det ju känts som att jag inte har någonting att visa eller att skriva om. Som jag skrev i förra inlägget: det känns som om tillvaron är satt på ”pausläge”. Eftersom skrivandet bara är en fritidssysselsättning är det ju inte heller något jag ska tillåta mig att bli stressad av. Dessutom har jag hela tiden velat undvika att skriva om det riktigt ”privata”, framför allt hälsoläget. Alltså - är man 70 börjar ju krämporna komma, och jag vill inte utvecklas till en gnällspik. HÄR i bloggen alltså - min stackars make får nog ta mer än han borde behöva av den varan ... 

Jag har tidigare berättat att jag för sju-åtta år sedan diagnostiserades med en ögonsjukdom, som gör att min syn gradvis försämras. Jag kan inte längre köra bil, tappar, spiller och kantstöter glas och porslin o s v, men vardagslivet funkar fortfarande rätt bra. Förutom det har jag varit frisk. Vid årsskiftet konstaterades på en vanlig hälsokontroll att mitt hjärta bar sig konstigt åt. Konstigheterna har tilltagit, och jag har utretts på sjukhus i flera omgångar. Det har konstaterats att jag nu har ca 20.000 extra hjärtslag per dygn, som inte tycks gå att medicinera ned. Ändrar mediciner, doseringar o s v. Resultat: efter drygt tre månader med detta är jag rätt utmattad! Orkar inte göra så mycket annat än det som görs stillasittande. Konditionen i botten! Nu, vet jag verkligen vad det innebär att ha hjärtat i halsgropen!

MEN - nog om detta! Nu vet ni, och om jag stänger ned helt ska jag lägga in en ”upphör-skylt”. Eller kanske blir det en "stängt-på-obestämd-tid-skylt". För det är ju fortfarande så roligt att skriva när jag väl kommer igång. Terapi? Nåja, gott folk, det är mitt problem!

Jag kan i alla fall tala om att
VÅREN har kommit på allvar här i Stockholmsregionen. När vi slår upp sovrumsfönstret sitter koltrasten i lönnen tio meter från fönstret och flöjtar. Varje morgon och på samma gren. Härlig morgonkonsert!

Eftersom jag inte kunnat följa med B på skogspromenader har jag inte fångat vårtecknen ute i naturen utan fått nöja mig med dem på vår lilla tomt. En tomt, där vi gradvis MINSKAT på planteringar efter att vi slutat jobba. Detta helt medvetet, eftersom vi tillbringat så lite tid här hemma. Efter kretaresa i april har vi ju under normala år flyttat ut till Udden och bara åkt hem för att klippa gräs, köra tvättmaskiner och liknande.

I rabatter och lister längs huset blommar nu i alla fall, vackert i  blått och vitt, ormöga, majtrav, blåsippor och ett gäng vitsippor som plötsligt visar sig ha slagit rot inne i häcken.

Och se - ett så charmigt besök vi har just nu. I går kväll upptäckte vi denna lilla krabat i rabatten och i morse kunde vi ana den inne mot väggen, mellan teglet och vår jättestora murgröna. Nu ligger den där och sover mestadels. Någon kattmat har vi inte, men om den är kvar här i kväll ska den få ett ägg till middag. Det vet jag sedan tidigare att de äter med förtjusning. För många år sedan hade vi en igelkott som födde barn i vår spaljerade humle. Att se dessa sex-sju knytnävsstora ungar leka på gräsmattan på kvällarna var så häftigt!

Vad vore livet utan böcker? Vi är säkert många som läser extra mycket nu, och åtminstone jag har plöjt igenom massor av böcker under de senaste månaderna. En av de bästa, mest spännande böcker jag läst på länge är ”Som pesten” av Hanne-Vibeke Holst. Cirka 1500 sidor, som var svåra att lägga ifrån sig. I vissa avsnitt verkar det nästan som om författaren upplevt nuvarande pandemi. 

Det verkar som om det under den senaste tiden getts ut ovanligt många böcker som utspelar sig i Norrbotten - och ännu mer preciserat i Tornedalen. Kanske är det bara fler som uppmärksammats. Jag har med Karin Smirnoff både farit ner till bror och upp med mor. (”Jag for ner till bror” och ”Vi for upp med mor”). Betyg: så där ... inga tiopoängare, men väldigt roligt att läsa för mig med mina tornedalska rötter. Nina Wähäs ”Testamentet” utspelas också i de trakterna, och den tyckte jag var riktigt bra. Nu har jag laddat ned Stina Jacksons nya bok ”Ödesmark”, ytterligare en bok med handling uppe i norr. Denna gång inte i Tornedalen utan i  inlandet - kring Arvidsjaur. Jag har läst hennes förra bok ”Silvervägen”, klart läsvärd.

Boken som jag lagt in i högerspalten ”Herrarna satte oss här” ska ni läsa om ni vill informera er om en skamfläck i svensk nittonhundratalshistoria. Jag kan inte analysera eller recensera här och nu. Fortfarande känner jag mig för dåligt insatt, rätt uppskakad, och jag både skäms och förvånas över att jag nästan inte visste något om dessa tvångsförflyttningar. Jag som vuxit upp i Kiruna! 

Och apropå nedladdning: jag läser numera uteslutande e-böcker. Det började jag faktiskt med redan innan synproblemen krävde det, eftersom jag aldrig åkte någonstans utan att bära på en bok. Jag lånar det mesta på biblioteken (ja, jag har faktiskt lånekort på två bibliotek) och köper ibland. Nu hoppade jag på en fri provperiod hos Nextory, en abonnemangstjänst där man betalar månadsvis och läser obegränsat. Vilket utbud! Här finns ”alla” splitternya böcker. Kände mig som ett barn på julafton, tills jag upptäckte att tjänsten är utvecklad för mobiltelefon och surfplattor. Inte LÄSplattor. Där faller fortsatt abonnemang snabbt bort för min del. Nu börjar perioden när jag sitter utomhus och läser så fort vädret tillåter. Att sitta och läsa i solen på en surfplattas skärm är nästan omöjligt. Men ni som bara läser inomhus, eller kanske lyssnar på talböcker - här finns att ösa ur!