MEN nu har jag ”åkt dit” igen, låtit mig provoceras och inte kunnat hålla tyst. Jag är med i flera olika grupper för språkintresserade, bl a ett par s k "språkpolisgrupper" på FB, och jag har lovat mig själv att strunta i att majoriteten av medlemmarna inte tycks förstå att Norrland, liksom Götaland och Svealand, består av flera landskap. Kanske inte så konstigt eftersom massor av reportage i massmedia verkar sakna den kunskapen. I tidskrifter om inredning och antikviteter skriver man om en fin gammal stol från Småland, en vacker bonad från Bohuslän och ett välgjort skrin från Norrland. Bara som exempel.
Men så var det ju det här med språk eller, rättare sagt, dialekter. När något ovanligt, intressant och kanske ålderdomligt uttryck kommer upp till diskussion följer ofta kommentarerna: ”Det är nog dialekt, säkert norrländska”. Men jag lovar: född och uppvuxen i Norrbotten och Lappland hade jag aldrig hört att något är ”oi” (nyckeln i låset t ex), att man är oäten etc förrän jag i vuxen ålder hörde en sörlänning som berättade om norrlänningars uttryck.
Jag lider inte av några komplex - inte vad mitt ursprung beträffar i varje fall. Tvärtom är jag stolt över det och blir glad när folk påpekar att de hör att jag kommer norrifrån. På kommentaren: ”Jag hör att du kommer från Norrland” har jag i hela mitt liv svarat: "Ja, jag kommer från NorrBOTTEN” (pedagogiskt, eller hur Bert B i Luleå?) - ibland med tillägget: ”Och jag hör att du kommer från Götaland.”. Ridå!
Och dialekten ”norrländska”! Är det någon som tycker att Thomas di Leva och Ingemar Stenmark pratar likadant?! Jag medger gärna att jag inte kan skilja på olika skånska, västgötska, värmländska med flera dialekter, men inte katten kallar jag dem för göta-/svealändska. Jag vet att ”norrländska” definieras som ett dialektområde (vilket många påpekar vid ev fortsatta diskussioner) där gränsen söderut anses gå någonstans i Hälsingland - så hej då di Leva (från Gävle i Gästrikland). Meteorologerna har i alla fall blivit lite bättre på senare tid på att inte ta HELA Norrland i ett svep.
Inser att det inte är någon idé att lova att sluta med påpekanden på detta område, men nu ger jag mig för den här gången och lägger i stället in en bild på mitt familjeäppelträd (fyra sorter) i början av sin blomning
.och hälsningar från
uppvuxen i Norrbotten och bosatt i Sörmland
Jag skriver under.
SvaraRaderaHar du sett serien "Rebecka Martinsson" i TV4? Inspelad i Kiruna. Handling i Kiruna.
Så gott som alla talar någon sorts tillgjord pitelulevästerbottniska.
Det är int' och he' och schjooo.
Så talar INTE kirunabor. Där pratas så nära s.k. rikssvenska som man kan komma. Så sas det i alla fall när jag bodde där. Visst - det finns inslag av meän kieli, samiska och finska, helt naturligt. Det hörs inte ett spår av i serien.
Jadå, den följer vi och tycker precis som du. I första filmen kunde de inte ens uttala Kurravaara, men det blev lite bättre i serien, kanske efter alla reaktioner av gapskrattande kirunabor.
SvaraRaderaNU, idag, ligger en quiz om norrländska uttryck ute i kirunagruppen på FB! Har de läst min blogg :-), :-). Verkade mest vara pitemål, västerbottensbondska (?) m m. Jag hade nog fyra felgissningar av tio. Som du säger - nära rikssvenska: inga konstiga uttryck eller ljud i ”kirunamålet” (i Malmfälten?) men en betoning/intonation som är rätt tydlig (för oss). Min lillebror, född, uppvuxen och fortfarande boende där pratar - givetvis - den norrländskan!
Och som skåning får man ständigt höra att "du förstår väl danska!"....
SvaraRaderaJa. Nå'n ska göra det också. 😉
RaderaSkämt åsido; det handlar rätt ofta om inställning. I mitt yrke har jag ibland "gått kurs" via telefonmöte/webbinar, med danska ledare. Det har oftast gått finfint.
Och jag måste erkänna att jag INTE klarar danskan, framför allt inte per telefon. Jag har oftast, lite skamset, bett om att få övergå till engelska när jag i jobbet haft kontakt med danska företag. Det har alltid känts lite pinsamt, eftersom de tycks ha förstått mig utan problem. Sedan antar jag att det finns svårare och lättare varianter.
RaderaEftersom jag kommer från Österlen och vi ligger nära Bornholm så pratar vi nog en del lika. Danskar i övrigt säger att de har svårt att förstå folk från Bornholm så det är kanske där det ligger! Inställning - det sägs ofta att det har betydelse, men även om jag är positiv, öppen och försöker förstå (dvs har "rätt" inställning) så förstår jag inte och de förstår inte mig. Och det är jag inte ensam om som skåning. Men som tur är finns ju engelskan! ;-)
RaderaMen hur som helst - jag gillar dialekter och språk!
@Ia. Ja, nog är det ofta en räddning att kunna ta till engelskan!
RaderaFör ett par år sedan kom vi i samspråk med ett par kvinnor i Aten. Vi berättade att vi var på hemväg från Kreta, och vi beklagade oss över att grekiskan är så svår. De, i sin tur, bekände att de hade problem att förstå många kretensares dialekt. Det är nog så med dialekter på många öar. En infödd gotlänning - på landsbygden - kan ju vara rätt svår att förstå.
Min frissas make kommer från fastlandet. Första året på Kreta pratade han bara om han var absolut tvungen och hon frågade till slut varför. "Jag förstår ju inte vad de säger och de förstår inte mig!" Så visst finns dialekter överallt och det lär ju vara ganska stor skillnad på kretensiska och grekiska.
RaderaRoligt att höra! Första gången vi var i Aten, på hemväg från Kreta, blev vi så förvånade över att det var mycket lättare att förstå atenarna än kretensarna - med tanke på hur mycket tid vi tillbringat på Kreta.
RaderaIntressant. Gillar både språk och dialekter.
SvaraRaderaJu längre bort geografiskt man är från närområdet, ju svårare är det att urskilja dialekter. Jag kan höra skillnad på om någon kommer från Alingsås, Borås eller Vårgårda, men inte om de kommer från Helsingborg eller Malmö eller om de kommer från Umeå eller Örnsköldsvik. Jag kan höra vissa skillnader, men vet inte därför varifrån de kommer.
Viktigt dock att behålla dialekter.
Trevlig söndag!
Tack Lena! Ja, visst är det roligt med dialekter! Jag flyttade från Kiruna när jag var 19, men blir glad när folk konstaterar att mitt ursprung fortfarande hörs. Att min man också är norrbottning, och att kontakten med syskonen där är tät bidrar nog.
RaderaLite kul var när vi förra året var i England och tillsammans med våra vänner kom i samspråk med en obekant man. Jag blev förskräckt när jag knappt förstod honom och beklagade mig efteråt över min dåliga engelska. ”Don’t worry”, sa Terry, ”jag fattade inte heller särskilt mycket. Han var Geordie”.
Solig men mycket blåsig söndag här denna Mors Dag. Ha det fint!